Läste den här berättelsen i tanttidningen Tara:
(ja jag läser tanttidningar!)

"Jag sitter i möte och får sms från 16-åringen: 'Jag saknar dig så.'
Jag ursäktar mig med ett stort leende och springer ut, dessa guldstunder är få och skall levas. Jag skickar sms tillbaka och säger älskling, jag saknar dig också. Alltid.
Då ringer hon:
'Alltså mamma, det fattar du väl att det inte var till dig! Det var ju till H! Jag tänkte på dig och så tryckte jag fel. Jag behöver pengar, måste köpa nya block till skolan'."

Vem var det som skrev "senildemensen slår till i allt yngre åldrar" som kommentar till ett av mina blogginlägg? Hur som helst, det stämmer så bra.
Idag gjorde jag det ultimata och glömde vart jag hade parkerat bilen när jag var och handlade.
Gick först dit jag brukar ställa bilen, blev jättechockad när den inte stod där och blev osäker på om det verkligen var Forden jag letade efter eller om det var King
Caben? En stund av förvirring senare insåg jag att bilen stod i andra änden av parkeringen...

28 januari
Den här helgen började illa och slutade inte bättre.
Två dagar efter första stöpet, blev jag avkastad av en viss brun häst, gjorde en volt över huvudet på den och landade på ryggen. Gjorde lite ont, men vafan, upp igen. Faktum är att varför inte ta och åka till ridhuset med en häst till ooch rida ytterligare en timme? Bra idé.
Mindre bra idé, insåg jag när jag kom hem på kvällen och knappt tog mig ur bilen. Hade nog sträckt en muskel i ländryggen för jag kunde varken böja mig framåt eller lyfta något.
En veckas sjukskrivning från jobbet blev resultatet.

Ödets ironi. För två dagar sen, ca 30 min innan jag halkade omkull och slog upp såret i pannan, slog jag mig lite på ett finger. Inte så det gjorde speciellt ont men det fick mig att tänka på hur mycket man slog sig när man var liten. Då hade man ju nästan konstant plåster på knän och armbågar. "Nu för tiden gör man ju nästan aldrig illa sig, det är nästan så att man saknar det" var det sista jag tänkte innan jag gick hemifrån.

Och se där, Gud fixade så att jag fick återuppleva barndomens dagar och slå mig hela helgen. Tack Gud!

Förut när jag bodde i Mora hade jag två jobb, ett heltid på dagarna, ett deltid på nätterna. Plus två hästar, eget stall och två hundar. :)

26 januari
Började jobbet kl 12, vid 22.45 var jag hem och bytte om för att åka till nästa jobb som börjar 23. Bråttom bråttom, alltså.
På väg från porten till bilen halkar jag på isen, faller handlöst framlänges och förutom att skrapa upp både händer och knän och ha sönder byxorna, allt det där vanliga, så lyckas jag även slå ned pannan i backen. Ett djup hack blir resultatet, antagligen ett stort gruskorn som gått in där och lämnat ett vacker avtryck.
Så marsch pannkaka iväg till jobbet med trasiga byxor och ett blodigt papper tryckt mot pannan.
Malin på jobbet hoppar omedelbart in och agerar sjuksköterska och drar ihop såret med plåster och grejer för att det inte ska läka konstigt.

Men man ska inte klaga. Kändes ett tag som att jag hade fått hjärnskakning för det var verkligen hårt mot hårt när pannan åkte i backen, verkligen vibrerade i hela skallen. Men det verkar trots allt som att jag klarade mig från just hjärnskakningen den här gången.
(Någon gång ska jag leta upp och lägga in mitt återgivande av min och mammas konversation i bilen på väg till akuten, efter att jag ramlat av hästen och fått hjärnskakning. Jag var inte bara måttligt förvirrad då.)

Det är nu officiellt att mina fjortisfasoner, som jag hade hopapts gått ur för länge sen, fortfarande lever kvar.
Idag kunde jag inte gå ur bilen för de spelade Britney Spears "Baby one more time" på radion. Var tvungen att sitta kvar på parkeringen utanför Willys och sjunga med i hela låten innan jag kunde gå ur och handla.

På väg hem såg jag en påfågel. Jo, jag skojar inte, en PÅFÅGEL. Har bildbevis till och med.

Edit: En till konstig grej, när jag kom ned till stallet igår kväll och skulle kvällsfodra (iklädd morgonrock, tofflor och regnjacka) så luktade det nybakade weinerbröd!!
Om det faktiskt vore så väl...

Vi fick gratisbiljetter till en av Moras hemmamatcher mot Djurgården en gång, när jag fortfarande bodde där uppe.
Hockeyns betydelse för Morabor är i en klass för sig, men jag har liksom inte fattat varken det roliga eller det viktiga med det där.
Hur som helst gick jag faktiskt på matchen.

När alla spelarna kom in ropade hela klacken (som jag av ngn anledning hamnat mitt i):
"Martin Jansson, Martin Jansson, woohooo!"
Tydligen någon duktig spelare som är från Mora.
Jag stämde naturligtvis in, bara det att jag trodde alla ropade "Katten Jansson, katten Jansson, woohooo!"
Pinsamt...

I tredje perioden var Mora jätteduktiga och var runt Djurgårdens mål hela tiden. Jag fattade inte varför alla var så tysta så fort Mora var nära att göra mål, utan klämde i med ett "Jaa!" ju närmare de kom. Efter några minuter upptäckte jag att jag hade missat att det varit sidbyte, det var således motståndarlaget som var nära att göra mål när jag ropade ja...

Jag tyckte även att vi skulle gå över till andra sidan och sätta oss, för där var det nästan tomt och hur många platser lediga som helst. Tills mamma förklarade att det var motståndarläktaren.

Hur som helst så vann faktiskt Mora med 5-2, och jag vill gärna inbilla mig att det var min förtjänst eftersom det började gå bra för dem när jag kom!

Note: Towe är 40+, Ingvor 50+.

Ingvor och jag är inne i köket medan Towe sköter kassan. Vi har en mikrofon i vilken vi ropar ut nummer till gästerna i restaurangen och en i vilken vi ropar in beställningarna till köket.
Eftersom vi vet att Towe hör så höjer vi rösterna lite extra inne i köket och pratar skit om henne i största allmänhet. Hon greppar då mikrofonen och väser med hes röst "Gud hör er!"
Misstaget är dock att hon tar fel mikrofon och hennes budskap ekar ute i restaurangen. Hon hör inte det själv förrän hon inser att vi fortsätter prata skit i köket precis som vanligt medan varenda matgäst slutar tugga och stirrar på henne.

Det ringde från dolt nummer igår kväll. Jag svarade.
Det var en kille (gubbe) som påstod sig ha fått svar av mig på sin "annons" på Spray Date. Mitt namn hade stått där och mitt nummer och jag hade bett honom att ringa.
Och det lustiga är att han bodde i en stad bara några mil härifrån så jag misstänker skarpt att någon tyckte att det var dags för mig att träffa lite folk och tog saken i egna händer.

Bara så ni vet - jag klarar den saken bra själv! (Eller nja. Inte särskilt bra men jag vill fortfarande inte ha någon hjälp, thank you very much.)
(Och jag är inte intresserad av 38-åringar.)

Jobbade i en restaurang förut tillsammans med bland andra Towe, en tant på 40+. Ingen på det stället var vidare normalt funtad men vi hade grymt roligt på arbetstid.

Towe till en av våra stammisar:
"Men det vet du väl Ulf, att juni månad är då alla flickor tar av sig trosorna!"
Ulf: "Eh jaha..."
Towe: "Ja, man måste ju lufta sig lite! Till och med Jan (vår kock) går runt i enbart kockskjorta och förkläde... Jingle bells, jingle bells!"

Efter en helg av cruising och diverse andra äventyr i Idre, tog jag från Mora tåget hem till Strängnäs i sällskap av min hund Akilah.
Tre tågbyten senare återstod bara två timmars väntetid i Eskilstuna. Efter en 45 mil lång resa kändes det föga lockande att dessutom behöva spendera två timmar endast dryga 2 mil hemifrån, väntandes på en tågresa som skulle ta 13 minuter, men vad hade jag väl för val.
Då mitt batteri på mobilen tagit slut och jag kände att ett bra sätt att fördriva tiden skulle vara att ringa runt bland vänner och bekanta i hopp om att någon skulle förbarma sig över mig och prata bort några minuter, inleddes sökandet efter ett eluttag. Någonstans i Eskilstuna stad borde ett eluttag i en någorlunda offentlig miljö utomhus finnas, resonerade jag. En lång promenad senare fann jag äntligen vad jag sökte, uppe på en lastkaj i en gränd bakom en skola. Det lukatde kiss i gränden och ölburkar låg utspridda på marken, men jag bestämde mig för att ändå satsa.
Lyckligtvis är jag åtminstone ett industriområde utan lägenheter, så ingen kommer se mig, tänkte jag.

Tio minuter senare kommer ett gäng om fem heta killar i min egen ålder gående och skall hämta sina bilar som står parkerade vid lastkajen.
Jag, sittandes på en trasig platspåse i en kissluktande gränd kl 22 en söndagkväll, bestämmer mig för att det inte är läge för att ragga, utan försöker istället att efter bästa förmåga gömma mig bakom sladden till laddaren, eller vad som helst som går att gömma sig bakom. Med föga framgångsrikt resultat dock, och jag undrar verkligen vad de tänkte om mig just då...

Ett av barnen som var vid stallet igår kom fram till mig och frågade om det var min kattunge som var där.
"Får jag klappa?"
"Jaavisst, klappa på du."

När tjejen står och klappar kommer ett av de andra barnen och säger åt henne att hon inte alls får klappa kattungen.

"Joho, det får jag visst, jag frågade honom!" svarar hon och pekar på mig.

Honom? ...

En liten tjej, typ 7 år, kollar på mig när jag sköter min häst.

Tjejen: "Är det där din häst?"
Jag: "Japp!"
"Vilken fin!"
"Tack."
"Du passar att ha den där hästen."
"Haha, jaha. Vadårå?"
"Joo för den är så fin och det är du också!"


Aw! Det var det snällaste jag nånsin hört!

Ytterligare anekdoter från mitt förra jobb.

Jag skulle låsa upp en av säkerhetsboxarna men lyckades verkligen inte få i nyckeln. Provade alla 5 nycklar men det gick bara inte.
Fick tillslut be chefen som kom tillbaka med ett självbelåtet leende.

Chefen: "Hörru, Sophia Dansar Go-Go, (hatar att han kallar mig så), hur kunde du inte få upp låset? Jag klarade det på första försöket."
Jag: "Ingen aning, men jag fick fan inte ens in nyckeln i hålet!"
Chefen: "Hehe, nej, det är för att du inte har någon hålvana." (går vidare)

En gång när jag gick ned i tvättstugan följde det efter någon gubbe. När jag stod och hängde tvätten kom han in och började prata, typ frågade om jag bodde i området (nej, jag är bara här och tvättar...), vad jag jobbade med, vart jag kom ifrån.
Jag försökte va lite sådär allmänt trevlig men det var lite svårt att bete sig normalt när han stod och kollade på medan jag hängde upp mina nytvättade röda spetstrosor liksom...

Nån dag senare fick jag ett sms från ett nummer jag inte kände igen.

"Hej, var det dig jag träffade i tvättstugan? I så fall undrar jag om du är singel."

Jag svarade att ja, det var nog mig du träffade men jag är faktiskt inte intresserad.

"Ok, men får jag fråga hur gammal du är?"

Jag svarade hur gammal jag var...

"Ok, jag fyller 42 den 27/8."

Hallå liksom! Hur kan han bara tro.. Hur tänker... Allltså jag tappar orden. Usch. USCH. Och nej tack, jag är inte intresserad.
Kan det inte hända sånt här med killar i min egen ålder?!


(Tilläggas bör att mormor läste detta i min blogg, ringde mamma och skrek "Sophia har blivit våldtagen!!!" i telefonen.)