Hej
Jag heter Adam Bul.
Jag tappade i 270km/h mitt ena framhjul....
Jag fick sladd och drog rakt igenom en åker och fick tillslut stopp
i ett gammalt virkes skjul.... God jul!
Hej och hå! Jag fick till fots hem gå. 3 mil... Det var bara att trava på!
Jag försökte att få lift vid sidan av vägen, men att stanna, det var ingen benägen.
Ingen verkade se mig hur jag än viftade i alla lägen.
Jag pratade med folk vid en vägbar, men fick inget svar,
dom verkade inte heller se mig, jag som är så underbar!?
När jag äntligen tagit mig hem till min villa, verkade allt till en början väldigt stilla,
men på dörren stod där namnet Persson, Gunilla!?
Först trodde jag att det var nåt skämt eller bus, men det visade sig att
en familj bodde i mitt kära hus. Jag hamnade i nåt konstigt ångest rus....
Sen hörde jag deras barn fråga ungefär, om den killen som tidigare bodde här.
Men mamman sa att han inte i livet mera är....
Jag fick en oerhörd chock! Det var precis som att någon boxare gett mig en rak
höger knock! Det slog liksom för mina öron också lock....
Sedan vaknar jag i sängen av att någon på mig sparkar, Kärringen skriker -Nu är det sista gången jag säger åt dig för att du ylar och snarkar!
Höhöm! Jag kände mig i baken väldigt öm! Tusan, det där var en riktigt otrevlig dröm....