28 januari
Den här helgen började illa och slutade inte bättre.
Två dagar efter första stöpet, blev jag avkastad av en viss brun häst, gjorde en volt över huvudet på den och landade på ryggen. Gjorde lite ont, men vafan, upp igen. Faktum är att varför inte ta och åka till ridhuset med en häst till ooch rida ytterligare en timme? Bra idé.
Mindre bra idé, insåg jag när jag kom hem på kvällen och knappt tog mig ur bilen. Hade nog sträckt en muskel i ländryggen för jag kunde varken böja mig framåt eller lyfta något.
En veckas sjukskrivning från jobbet blev resultatet.
Ödets ironi. För två dagar sen, ca 30 min innan jag halkade omkull och slog upp såret i pannan, slog jag mig lite på ett finger. Inte så det gjorde speciellt ont men det fick mig att tänka på hur mycket man slog sig när man var liten. Då hade man ju nästan konstant plåster på knän och armbågar. "Nu för tiden gör man ju nästan aldrig illa sig, det är nästan så att man saknar det" var det sista jag tänkte innan jag gick hemifrån.
Och se där, Gud fixade så att jag fick återuppleva barndomens dagar och slå mig hela helgen. Tack Gud!