Om någon fick för sig att min otur under gårdagen vände tills idag, så hade den någon väldigt fel.
Bortsett från att jag knappt fick bilen av gårdsplanen, innan hästen ens var lastad, så gick faktiskt körningen till kliniken relativt bra. Även hemresan gick bra, ända tills vi ska upp för den lilla backen till gården.
Hårdpackad snö = svinhalt, men det hade gått bra om inte en av hästägarna kommit körande precis just då, så jag måste stanna mitt i backen. Sen var det ju kört så klart.
Försöker backa ned för att ta fart men det är så jävla halt att transporten bara glider iväg och viker sig (idag igen.) Bestämmer mig för att ta ur hästen innan jag försöker igen. Drar i handbromsen och kliver ut bilen. Då glider hela skiten med bil, släp, häst och allt baklänges ned i diket. Släpet hamnar helt snett med ena hjulparet i diket och min stackars häst blir förstås rejält orolig.
Har aldrig varit i behov av fronturlastning på släpet men idag var jag jävligt tacksam att den fanns. Fick ur hästen och sprang in med honom medan hästägaren som jag mött i backen väntar kvar.
Sen blir det till att anlita King Caben igen som jag kör ned i diket där det inte är lika halt, och med en bärgningslina får vi upp hela härligheten ur diket.

Nu är jag jävligt trött på att köra släp i vinterväglag! Jag hatar det, har alltid hatat det och kommer alltid hata det så länge inte en häststridsvagn som tar sig fram överallt med bibehållen komfort dyker upp på marknaden.

Jag tror inte att jag kommer behöva ta med hästarna ut på vägarna igen på ett par veckor, men imorgon ska en annan hästägare hyra min bil och mitt släp och åka till Strömsholm. Bara att lyckönska henne, jag är djupt tacksam att jag får stanna hemma på gården!