Jag blir nästan rädd för mig själv när jag tänker på min relation till min King Cab. Jag tror jag är tänd på den.

Jag vet i alla fall att jag avgudar den! Och om man kunde gifta sig med en bil, då skulle jag lätt viga mitt liv åt Kingisen. Den har alla egenskaper jag letar efter hos en livspartner: den är min stora trygghet, den ställer alltid upp, den hjälper mig lösa alla mina problem, den är trogen och devoted (vad heter det på svenska?), den finns alltid där beredd att ta emot mig med sin stora, starka famn och låta mig gråta ut hos den. Jag kan alltid vända mig till King Caben! Den har alla svar. Och den är så där manligt trygg och stark.

Tänk att efter alla år har jag fortfarande inte lyckats hitta de egenskaperna hos någon annan än en bil?

Men det bekommer mig inte direkt, för King Caben har andra fördelar också som verkar desto svårare att hitta hos en man: Den blir aldrig sur eller arg om jag väljer att åka Mondeo istället. Den finns alltid kvar där jag sist lämnat den. Den har inget emot att vänta på mig medan jag springer i affärer. Den ställer inga krav på hur jag ska klä mig eller vara. Den kommer aldrig hem stupfull på helgerna och förväntar sig att man ska stå beredd kl 03 på natten och ta emot den med öppna armar.

ichi hjärta kingis