När man ska kolla elen i stängslen så har vi nån elpipartjofräs som man håller nära tråden och så piper den om det finns el i den.
En av hagarna hade ingen el så jag var tvungen att plocka fram min lilla elstängsellagningshink med elpipartjofräsen, sax och nån kabel som man kan skala i ändarna och skarva förbi fel med.

Att hitta felet är rent detektivarbete. Hagarna är liksom seriekopplade så det är två hagar mellan den ellösa hagen och aggregatet som man måste gå igenom med elpipartjofräsen och ta reda på hur långt elen går.
Det var kallt och jävligt och jag frös och det läckte in massa vatten i mina skor. :(
Elpipartjofräsen pep och pep och pep och jag började snart misstänka att den, liksom jag, bara ville få det överstökat och komma in i värmen igen, för till slut hade jag kommit in i den ellösa hagen och den pep fortfarande. Jag la handen på eltråden och det fanns mycket riktigt ingen el där. Elpipartjofräsen pep dock ihärdigt så fort jag höll den nära tråden, tog jag bort den en meter så slutade den pipa.

Jahapp. Bara att göra om detektivarbetet då. Fast utan elpipartjofräs finns det bara ett tillförlitligt sätt att ta reda på om det finns el i tråden eller ej. Jag får helt enkelt offra mig själv.

Tillbaka i hage ett och ta tag runt tråden:
Pang.
Aj som fan.
Så långt fanns det el i alla fall...
Sen var det vara att promenera längs stängslet och ta tag i det var 10:e meter ungefär tills elen började sina och mest blev en diffus kittlande känsla i handen.

Nu funkar elen i alla hagar dock. Man får inte vara känslig! Plus att jag heter Ström i efternamn och det passar ju helt underbart bra i sammanhanget.