Tänk om jag kunde få EN enda problemfri vända till kliniken.

Hade ingen direkt tid att passa idag, eftersom jag bara skulle lämna av hästen för operation på kliniken i Sigtuna och hämta honom i morgon. Så det KÄNDES som att jag hade mer gott om tid än vanligt, även om det var sagt att jag skulle lämna honom 8.30.

Jag brukar alltid, alltid förbereda genom att koppla på och köra fram släpet dagen innan när jag ska iväg tidigt på morgonen. Det hade jag av någon anledning inte gjort den här gången, det tar ju faktiskt inte så lång tid när allt kommer om kring. Det resonemanget skulle jag förstås få ångra bittert.

Gick upp 05.30 och åt frukost, sen gick jag ned och gav hästarna mat och la på alla utetäcken. Medan dom åt upp tänkte jag koppla på släpet.
Mitt släp har ett inbyggt kullås, vilket är fantastiskt smart för det mesta. Jag hade inte låst det den här gången, brukar inte göra det hemma på gården, men däremot måste man vrida om själva låset för att kunna lyfta handtaget på kulhandsken, oavsett om den är låst eller inte.
Det låset hade fryst.
Med andra ord gick det inte att koppla på släpet.
Hade dock låsspray i bilen som jag sprutade i. Flera gånger. Jättemycket. Det hjälpte inte. Fick inte upp det där jääävla låset. Tiden rann iväg. Senast 7 måste jag åka. Och jag hade inte ens släppt ut hästarna än.
Till slut bestämde jag mig för att byta till gårdens transport. Det skulle iofs bli några hundra kilo olagligt men just då gav jag blanka fan i det. Backade till och kopplade på. Allt var fruset på den med, men när det inte är små grejer som lås, kan man ta till lite våld istället. Så jag fick på släpet, kopplade in elen. Den lilla karbinhaken på säkerhetswiren var också frusen så jag fick värma den i handen en stund för att kunna koppla på den. Till slut vard et klart iaf.
Men när jag ska köra iväg visar det sig att hjulen frusit fast dom också. Det bara spann så fort jag försökte komma därifrån. Gick inte att backa heller. Vafaaaan. Nu var klockan 6.40.
Fick för mig att kolla låset på min egen transport en sista gång. Och jo minsann, nu hade det tinat och gick att öppna. Kopplade av gårdens släp igen, backade till mitt släp och kopplade på det. Var skittrögt att veva ned det, allt var fruset och dant. Slutligen satt släpet på i alla fall.
Återstod bara att se om hjulen satt fast på detta med.
Det gjorde dom.
Sprang bort till ridhuset där jag har en säck salt stående. Saltade på som fan framför hjulen på bilen. Egentligen ska det ju stå en stund så att det hinner smälta ordentligt, men det hade jag inte tid med. Satte mig i bilen och gasade. Efter lite om och med lossnade skiten och vi tog oss upp för mördarbacken (som jag omsorgsfullt saltat förra veckan!) och då var klockan 06.55 ungefär.

Jag sprang bokstavligen ut med hästarna till respektive hagar. Lyckligtvis har vi inte så många hästar just nu så det gick rätt snabbt. På med skydd och transporttäcke på Xenophon, som kliver raka vägen på transporten i alla väder. Han är en ängel!!

Sen gick resten av resan bra, den brukar ju göra det när vi väl kommit iväg. Otroligt nog anlände vi kliniken 8.40, bara tio minuter sena. Fick slänga in X i en operationsbox och ställa in hans grejer. Han fick en munkorg på sig, eftersom det är viktigt att de inte har massa foder i magen vid operationen.

Nu skulle jag gissa att X ligger nedsövd under kniven, och jag har mellanlandat på pappas jobb i Norrviken, Sollentuna. Medan pappa är på något möte, så jag sitter vid hans kontor (Akilah ligger under bordet) mitt bland evigt ringande telefoner som ingen kan svara i eftersom det bara är jag här.

Och ja, transporten står kvar på kliniken så hem får jag åka utan släp! Skööönt.