Måste tänka efter lite var jag ska börja...

Äh, tar allt kronologiskt, det är bäst.

I fredags.. nej vänta! Vafan, fredag har jag ju skrivit om redan? Ja, isf var det i lördags, som jag skulle gå ned till stallet och hade klätt på mig stallskor och allt. Kom på att jag hade glömt mobilen på tv:n, där den låg på laddning, men orkade inte ta av mig skorna igen. Och ville inte gå in med dom heller för det blir så skitigt. Så jag stod i hallen och tog tag i dörrkarmen och hääängde mig in för att nå mobilen. Och det gjorde jag faktiskt. Men råkade dra till i laddaren så att mobilen åkte i golvet. Ja ja, den är ändå rätt van vid det. Jag har tappat den rakt ner i betonggolvet i stallet ganska många gånger.
Fast när jag tog upp mobilen den här gången, så var HELA skärmen spräckt. Man brukar prata om tusen bitar och jag lovar att det inte är någon underdrift i sammanhanget! Såg ingenting av displayen för att glaset va helt paj.

MEN! Jag var faktiskt för en gångs skull väldigt smart då när jag köpte mobilen i somras. För jag har försäkring på den! Woho. Gratulerar, Sophia! Tack!
Så jag rullade in till the Phone House i Stränkan och visade upp den för killen som jobbade där. Han bara skrattade när han såg mobilen och vände sig om till sin kollega och sa "Har du någonsin sett någon som lyckats spräcka sin mobilskärm i SÅ HÄR många bitar?!"

Det står i försäkringsvillkoren att dom bara ersätter med en ny likadan mobil. Fast jag hade redan innan mobilen gick sönder tänkt reklamera den, för batteriet är pissdåligt. Så fort man lägger på efter att ha pratat med ngn, så dör den. Även fast den är nyladdat och man bara pratat i 2 minuter. Den dör typ aldrig mitt i ett samtal utan bara när man lägger på. Skitdrygt!

Men iaf, stod rätt länge och pratade med killen där i butiken, vet inte varför egentligen. Alltså nu när jag tänker på det kommer jag inte ihåg vad vi pratade om, men det tog lång tid iaf. Fick fylla i massa papper.
Sen kom det en full gubbe i reflexjacka och gick raka vägen in bakom disken. Ingen av dom som jobbade där brydde sig, dom verkade känna honom. Sen kom gubben ut igen från personalrummet liksom, och gick och satt sig i butiken och skrek fitta. Då sa dom att han skulle prata lite tystare. Men det var tydligen helt ok att han satt där på the Phone House och skrek fitta en lördag förmiddag?

Ja ja. Det jag skulle komma till var i alla fall att killen efter en stund frågade vad jag ville ha för mobil sen när jag skulle få en ny? Vadå, får man välja det, frågade jag.
"Nej egentligen inte, men det beror på mig och hur snäll jag är. Sen är det klart att du inte ska ha en LG (jag hade berättat att vi inte kom överrens, jag och mobilen), dom är bara skit. Vi hittar en bättre mobil till dig!"

Men: WOHO! Fett! (Jag har senaste tiden börjat missbruka ordet "fett", det är fett omoget, jag vet!)

Sen frågade jag om dom hade någon lånemobil jag kunde ha i helgen, medan dom behöll min spräckta LG. Nej det hade dom tydligen inte, för den var redan utlånad.

"Fast vänta... Vi kan ta en av försäljningstelefonerna." Så gick han och hämtade en sprillans ny Nokia bland dom mobiler som ska säljas, och öppnade åt mig.
Det är en jävla skitmobil, kan jag tala om. Men bättre än ingenting.

Och jag kan passa på att säga att jag har inte kvar några nummer längre, så om folk hör av sig och jag verkar oförstående är det för att jag inte vet vem det är som ringer! (Några har redan erfarit det...)


JÄVLAR vad mycket det blev skrivet om den där mobilhistorien. Tänkte skriva även om min helg i Gävle, men det skiter jag i nu. Kommer inte orka kontrolläsa allt då. (Om inte ens jag orkar läsa det jag skriver, kommer verkligen ngn annan det då?)
Kan i alla fall meddela att det snöade så in i helvete i Gävle, så jag var fett tacksam för mina nya vinterdäck när jag skulle åka hem igår. (Från och med nu, säg till mig varje gång jag använder ordet "fett", det är nämligen INTE OK!)

Hejdå!