Idag är det 6 månader sedan maskinerna som höll igång din kropp stängdes av och du fick vandra vidare. 6 månader och 1 dag sedan jag satt på sjukhuset och höll din hand som fortfarande var varm, och hoppades att du skulle vakna upp, att du inte skulle lämna mig.
Jag väntar fortfarande på att du ska komma tillbaks, glidandes i din bil med en cigg i mungipan, en cola i handen och ett jäkla massa dunkande i bakluckan. Det kommer aldrig att inträffa.
Jag saknar dig Anton
Vila i frid
*1990-02-24 + 2008-08-10