Jag har typ gått tusen mil de senaste tre åren. Alltså bildligt talat. (Mycket möjligt bokstavligt talat också.) Alltså... jag har blivit så sjukt otjejig och ofräsch!

Men så här. Jag kom in på en lista över de rikaste kommunerna i Sverige enligt Metro.
Slutsatsen blev att jag är född och har bott 18 år i Sveriges 9:e rikaste kommun och har gått gymnasiet tre år i den rikaste kommunen i landet.

Om NÅGON av dem jag gick i gymnasiet med visste att jag flyttat ut på landet, bor i en stuga som jag får dela med tre miljoner myror på sommaren, kör traktor, mockar skit och håller på med bilar på fritiden så hade de ramlat baklänges i sina designerskor.

Inte för att jag saknar något.
Men jag har tänkt lite... Jag har inte köpt nya kläder på över ett halvår. Och sist jag gjorde det, handlade jag på herravdelningen! Jag orkar typ aldrig klä mig i något annat än mjukisbyxor eller på sin höjd mina svarta jeans. Och mina favoritskor är tygskor från i somras som är helt sönder och inte alls vita längre. Så går jag runt med i stan. Förutom de gånger jag inte orkar byta från ridbrallorna förstås...
Hade alltid utsläppt hår förut, nu har jag inte varit hos frisören på två år, klipper mig själv och har det alltid uppsatt.
Dessutom har jag inga tjejkompisar längre. Bara några som jag känt hela livet, men jag träffar dom så sällan numera. Känner däremot massor av killar.
Och jag har typ slutat gå ut på krogen. I helgen körde jag runt på stan i mina skitiga, trasiga mjukisbrallor och åt godis istället. Och berättade väldigt ingående för kvällens sällskap om min magsjuka två dagar tidigare och om hur mycket jag hade spytt. Fräscht?

Fast missförstå mig rätt, jag är fett nöjd med mitt liv.
Jag kan vara fin om jag anstränger mig, jag orkar bara inte. :)

One more thing. Var i garaget i helgen och provmonterade mina sommarfälgar. Höll på och stökade runt lite i motorn också och av ngn anledning la jag min väst på motorn medan jag bytte däck. Sen skulle vi förstår fota bilen med sommarpjucksen på, så vi stängde igen motorhuven med min väst under. Alltså, jag såg ju att den låg där men skulle bara stänga tillfälligt för att få en schysst bild.

Tre timmar senare, när jag hade kört hem till Micke i stan och blivit bjuden på mat, började jag sakna min väst. Och ja, ni kan ju gissa vart den låg... Den hade överlevt dock!