Blogg
En bra start, ett slut. 2 september 2006, 10:11
"Efter mycket tvivel, och kärlek, så beslutade jag mig för att sälja min kära SAAB 9oo. Som på många sätt och vis förmodligen kommer vara den bilen jag lär minnas hela livet. Det var ingen lätt lek att sälja en stylad bil, ett hobbyprojekt. Jag satte ett ganska högt pris, men ändå såpass lågt att jag förväntade köpare inom en månad. Att hitta intressenter var inget svårt - det svåra var att få dem betala cash. Det var kontanterna som fattades - och jag erbjöds byten mot BMW E36:or, VW, Diesel-Audi's, sporthojar, och ett par Volvos. Men nej, jag hade ju andra planer.
Jag blev riktigt besviken när jag äntligen lyckades hitta en köpare, som förde sig seriöst - men i slutändan, så backade de ur. Situationen löste sig som sådan att en arbetskollega vrängde sin Opel runt ett träd, efter att ha fått ställ en varm sommardag, på svettig asfalt. Affären gjordes klar inom loppet av bara tre dagar, och jag sålde bilen för femtitusen kronor, vilket var niotusen kronor lägre än ställt annonspris. Summa summarum förlorade jag sextusen kronor på bilen, inklusive inköp, styling et c. men exklusive servicekostander och mindre slitdelar. Det kallar jag en bra bilaffär. Kontakter är allt, märk mina ord väl.
Nu har jag äntligen köpt min Porsche. Intresset för Porsche 944 började när en av pappas vänner hjälpte mig/lärde mig att arbeta med gelcoat och glasfiberväv. Han är en före detta världsmästerskaps-seglare, mycket väl erfaren marinare, som kan kompositmaterial och läran om att minskad vikt = fart. Peter kom glidande i en 944 och jag var naturligtvis helt såld. De sexiga skärmbreddarna, den retro 80-talslooken med fliplysen, som är nostalgisk för mig, tjocka balongliknande däck jämför med dagens gummiremmar runt Fuchsfälgar och ett mullrande tidstypiskt symaskinsläte. Det var svårt att ana att Porsche 944 kunde vara så prisvärd, så billig - men ändå, en så fullfjädrad sportbil.
Det var kul att plasta, och fronten blev fin. Jag fick låna/tillgång till en gelcoat av märke West Systems som tydligen ska vara top shelf shit. Och jag körde hela sommaren med min SAAB, men kunde inte släppa Porschen. När jag äntligen fick sålt min SAAB, så var Porsche toppprioritet att finna. Jag hittade tre intressanta exemplar, av tio som jag ringde på.
Det mest intresanta var det dyraste. En helt original champagnegul-metallic 944 strax utanför Helsingborg, men ägaren hade åkt på semester. En annan hittade jag i Eslöv. För helt otroliga 30ooo kronor, men den var rostangripen - och hade tveksam motorhistorik. Och den sista hittade jag längst bort - i Landskrona, eller strax utanför. Fick bra vibbar på Landskronabilen. Priset var rätt men gick att pruta på, ägaren hade fått trillingar med sin fru och behövde helt plötsligt en större bil, han var mycket duktig på att dokumentera, det var mycket som var gjort med bilen - mycket slitdelar bytta. Lite rost fick man räkna med, men inget allvarligt. Lite småfix, maskinellt sett helt okej. Så jag köpte den. Och då, naturligtvis, så ringde ägaren till den första bilen ang. sin champagneguldmetallic. Fan. Men ändå inte, för jag har hittat min pärla.
Vad som är så speciellt med Porsche 944 är till att börja med så är det en frontmotor-Porsche, vilket naturligtvis sticker i stäv med vad man förväntar sig av urbilden i Porsche. Men vad som inte sticker undan med att vara en Porsche, är väghållningen. Det må vara en sportbil, och sportbilar har som i regel en superb väghållning - men Porsche 944's väghållning är superlativ. Fantastisk! En låg tyngdpunkt, med all vikt förflyttat så långt in i bilen centra som möjligt, 1200 kilo, och mycket att lätta på, en tjugo år gammal bil, men som ändå känns modern med distinkt och lättarbetad växellåda, en helt otrolig styrrespons, ett jämnt och starkt effektregister - utan monsterprestanda, men ändå tillräckligt för att undanröja alla tvivel om att det skulle handla om något annat än sportig körning såväl som strasse-glid. Det mullrar, det är stumt, det luktar bensin, eller gummi, det luktar maskin, det luktar en tid där det inte "var så viktigt" sålänge det "bara var skoj". Inga mystiska kretsar, inga underliga tech-lådor eller saker som döljer sig under plastkåpor. Jag har aldrig varit någon wrenchwizard, jag är inte motorutbildad eller någon racer, men jag ... förstår! Det är väldigt lätt att lära känna Porsche 944, och det är ännu enklare att fatta tycke för bilen. Ekonomiskt sett kontra vad man får i körglädje, så är det svårt att hitta motstycke.
En SAAB med turbo är visserligen billig och skoj, men att åka rakt fram riktigt fort i industriområden är inte riktigt lika skoj som att åka tillräckligt fort på en utmanande sträcka i naturskön miljö .. på vischan. Känslan av frihet och de bekväma Recaro-stolarna som återger var liten ojämnhet i vägbanan vida överträffar allt var laddtryck och sluthastighet säger. Det är min åsikt, det är min nya passion.
Vad gjorde du 1984? Det är vad de frågar sig, själv var jag fyra år. Skillnaden mellan en modern gatbil och en gammal hederlig sportbil är att åskådare, speciellt i mogen ålder, tänker "jävla ungdomar, vandaler är de allihopa" såvida du brummar förbi med full neon, pys och nys .. men när du mullrar förbi med en gammal sportbil - så pekar de, vissa ler till och med. "Åh! En Porsche!" och det är en skön bekräftelse på att folk älskar lika mycket som en själv.
Narcissius förbannelse vilar över motorvärlden, åtminstone den yngre - garaget.org är ett ypperligt bevis på det. Jag ska inte hyckla, jag älskar uppståndelse, jag tycker om att synas. Men jag vill synas för rätt saker .. kan man inspirera och få folk att reflektera, så har man lyckats. Att köra är det viktigaste. En rolig bil, är en god tröst en dålig dag. En fantastisk bil, minns man hela livet.
Det är därför man glömmer en extrem showbil när man blir gammal och grå. Men alltid minns en legendar med historiska arv."
- Johan Kullberg