Bygget av kjolpaketet ligger vilande just nu, monteringen av baklamporna lika så.
Planerna om en omlackningen på bilen ligger och gnager i bakhuvudet, och jag väntar tålmodigt på samtal från lackgubbarna om vad kalaset kommer att kosta.
Är rätt nöjd med att jag satte som tidsmål för att bli klar med kjolpaketet lagom till nästa vår.
Då slipper jag i alla fall känna mig stressad å så över det.
För just nu händer det inte mycket. Jag vankar hemma i väntan på min röntgen remiss, borde ju egentligen då passa på att pilla på fronten... Men kroppen vägrar att lyssna på mig.
Bara att röra mig de ca 15 m från sängen in till soffan tar mig en halv evighet.
baklamporna måste jag skruva, och kan inte hålla stilla verktygen så pass att jag kan nå skruvarna. Detta suger get-balle... och jag önskar bara att detta skov tar slut så jag kan börja igen...
Har en mycket god vän som är snäll nog att köra mig de dagarna som benen inte lyder alls. Undrar lite smått om jag kan muta honom med hembakade kakor, så kanske han kan montera mina lampor.
Satt tidigare i veckan och gjorde ett försök till att koppla om sladdarna till mina LED ramper som skall in i bilen, men gav upp då händerna skakade så pass att jag inte kunde skala av kablarna...
Men inget ont som inte för nåt gott med sig.
Har fått tummen ut och ansökt om lite fonder så jag får lite mera cash till saker till bilen.. och har blitt lite kär i devils eyes till Plupp... tror att det kan bli rätt nice på bilen.
Har vissa fördelar när jag ansöker om fonder, att vara ensamstående mamma + att ha en kronisk sjukdom + att vara tjej med ett motorintresse + att jobba med att hjälpa andra i samma situation resulterar i att jag har en del fonder som jag kan söka från -ler-
Har ju inte nån sponsor på det jag gör, vet inte heller hur man kan skaffa sig en sån.. Men med goda vänner och stora fondboken så kommer man långt!
Skam den som ger sig, alla kan vi nå vår dröm.. Det är aldrig för sent ;)
Ha en awesome dag!
// tereza