Får väl börja med och berätta vad som har hänt.
Förra våren så var de stressigt på jobbet. Vi hade hur mycket jobb som helst. Jag jobbade över nästan varje kväll och helg.(snittade på minst ca 250 timmar i månaden)
Tills Torsdag den 28/6- 12, De var då olyckan inträffade.
Som alla andra dagar så vaknade man trött och sliten efter att jobbat över till sena kvällen.
Vi var på väg till jobbet, då ja fick ett Ep-anfall.(Som tur var så körde inte ja)
Vaknade upp i bilen o hade "STORA" smärtor i ryggen. Och kunde inte röra benen. När ambulansen kom så försökte de mig över på båren. Men efter en massa morfin gick de bra. Full fart till Mälarsjukhuset för att kolla upp vad de var för fel på ryggen.
Efter att ha gjort både röntgen på ryggen och axeln så fick ja reda på att axeln hade hoppat ur led, fraktur i axeln och en krossad L1 kota i ryggen.
I Eskilstuna så tröck dem axeln på rätt plats. Sen blev de transport till Uppsala för akutoperation av ryggen. (8 skruvar och 2 plattor)
Veckan efteråt så operera den axeln (3 skruvar)
Några dagar senare så ville de röntga ryggen igen för att sen om de hade läkt ordentligt.
De blev en akut operation i ryggen igen. Eftersom att de hade blivit komplikationer med svullnaden som uppstod.
Låg totalt 3 veckor i Uppsala innan ja fick komma hem till Mälarsjukhuset.
I Uppsala så sa dem att ja var tvungen o kunna "förflytta" mig innan jag fick komma tillbaka till Uppsala.
De var ca 3 långa veckor på Mälarsjukhuset innan de var dax o bli förflyttad till Nevro i Uppsala.
Nu hade de gått ca 6 veckor sen olyckan var framme. Kunde vifta lite med höger fot medans vänster fot inte gick o röra alls.
Väl där uppe på Nevro i Uppsala så fick ja så mycket skäll för allt ja hade lärt mig o göra på Mälarsjukhuset. Jag hade ju lärt mig o rulla från sida till sida i sängen.
I Uppsala så körde de med blockvändning o att ja inte alls fick rulla själv.
Efter ca 10 veckor efter olyckan fick ja testa o sitta på sängkanten. Kan lova att de var en konstig men ack så skön känsla.
Sen blev de o lära sig o förflytta sig sig från sängen till rullstolen. Efter att ha trtänat mycket så kunde ja till slut o förflytta mig själv till o från rullstolen.
Jag kommer ihåg att vi hade mycket "stå" övningar på Nevrorehab . Med hjälp av en så kallad tippbräda.
I början av september så fick jag testa o stå upp med hjälp av sjukgymnasterna. I mitten av September tog jag mina första steg i "barren" Sen var de intensiv träning med rullatorn. Men jag gick inte så långt innan jag blev trött i rygg o ben.
Den 16/10-12 blev jag förflyttad till Mälarsjukhuset. Blev inskriven på stroke avdelningen, men protesterade så mycket så att ja blev förflyttad till patienshotellet.
Den 25/10-12 blev jag utskriven för att kunna flytta hem.
De största problemet jag hade när jag flytta hem, var att jag bodde på tredje våningen utan hiss. Men så envis som jag är så var det bara o lära sig o gå i trapporna. Visst att man hade ont varje gång man skulle gå upp eller ner. Men vad gör de när man längtar hem
Varje gång jag skulle någonstans så åkte jag rullstol. Använde bara rullatorn i hemmet. Tills snön kom då gick de inte och åka rullstol längre. Så då var de bara och lära sig att gå med rullatorn varje gång man skulle ut på äventyr.
Nu så använder jag sällan rullatorn utan går med kryckor istället. Om jag inte ska gå långa turer.
Jag är så glad att jag har fått en andra chans här i livet
Ej fordonsrelaterade blogginlägg saknar kommentarsmöjlighet