Livet är så jävla skört, man tar inte vara på det som egentligen är viktigt utan det tar man för givet..
Men när det där man tagit för givet plötsligt är borta.. När det är försent att ångra de misstag man gjort, ja då är det lätt att vara efterklok!!
Men aja.. Till ämnet nu..
Livet är underligt.. Att köra bil har vart min favoritsyssla sen den dagen jag fick körkort, det är det nog fortfarande.. När jag inte är själv..
Skulle åka en lång resa förra helgen och bröt totalt ihop, hjärnspöken kom fram, jag körde fel och trodde ärligt att ja inte skulle komma hem levande. Jag har aldrig varit så rädd bakom ratten som då!
Förut har man liksom tagit för givet att "det händer inte mig" men grejen är att det lätt kan hända just mig..
För mig har den enklaste saken som att ta en sväng själv i bilen blivit min värsta mardröm..
Vet egentligen inte varför ja skriver detta här? Men antar att ja måste få ur mig det på nåt vis för det är sååå tungt å ledsamt att gå och fundera på detta.
Alla dessa tankar beror troligen på att det är ett år sen min amazon gick av vägen..
Men trotts allt skit så står jag än så länge med fötterna på jorden, till vilken mening vet ja ej men ändå.. DET SOM INTE DÖDAR, DET HÄRDAR!!
Nog med sorgset prat för nu.. Ska försöka vara gladare nästa gång, det lovar ja!
Va rädda om er, och kom ihåg: Man kan aldrig säga att man älskar/tycker om någon för mycket! Bättre att säga det nu än att ångra att man inte sagt det den dagen man inser att det är försent!
Ta hand om er! // Miss D.
Ej fordonsrelaterade blogginlägg saknar kommentarsmöjlighet