Regnet slår mot rutan. Torkarna är på.
Himlen ovanför mej är mera svart än grå.
V-åttan den mullrar dämpat framför mej.
Allt känns lika dystert sen jag miste dej.
Jag tar ett stadigt grepp om Oldsmobilens ratt.
Det gör de'samma om jag hinner hem i natt.
Det är ändå ingen som väntar på mig där.
Ingen som är orolig och undrar var jag är.

Jag har otur i kärlek, otur i spel.
Jag försöker göra rätt men allt blir ändå fel.

Det har nu gått en månad sen du flytta' ut
Det är så svårt att inse att allting nu är slut.
Visst ringer du ibland och frågar hur det går.
Jag svarar "bara bra!", försöker att dölja hur jag mår.
Jag har ett stadigt grepp om Oldsmobilens ratt.
Det gör de'samma om jag hinner hem i natt.
Jag kan ju lika gärna sova i min gamla bil,
och slippa hålla sömnen borta många långa mil.

Jag har otur i kärlek, otur i spel.
Jag försöker göra rätt men allt blir ändå fel.

Regnet slår mot rutan. Bilradion är på.
Plötsligt hörs en röst som tolkar vad jag känner då.
Regnet slår mot rutan och nu kan jag förstå.
Roy Orbison och jag är lika sorgsna båda två.