Veckans konstaterande!
Nu har jag konstaterat att det är läskigt när man skräms eller blir orolig för allt konstigt som rör sig i ens eget huvud! Det känns som om allt håller på att spåra ur helt i huvet.
Och börjar bli lite smått orolig för min men också för dom i min närhets skull.
Tänker inte gå in på detaljer, men jag kan ju säga att det inte rör sig om något allvarligt!
Men låt mig förklara utan att gå in på detaljer!
För sisådär 5 år sen var jag en ganska bråkig person som var lite smått våldsam. Sen växte jag upp. Aggressionen fans fortfarande, men den har jag hålt innom mig sen dess. Och jag känner ständigt att den aggressionen växer. Och kombinera det med en hjärna som helt har spårat ur, så ser ni kanske vart det tar mig!
Så jag är bara orolig att någon ska göra mig alltför förbannad så att spårar helt.
Och så kan vi ju lägga till att jag är i ett förstadie till depression som försår ni kanske oron för mig själv också.
Kan ju tillägga att så länge inget händer som gör mig riktigt förbannad så är det ingen fara, men vad händer om det händer nått???
Bara att hoppas att jag slipper bli varse det. Även om jag kanske klarar att behärska mig så är det inte värt att ta reda på hur jag reagerar!
Så då har jag skrivit av mig lite! Är inte ute efter medömkan! Tycker bara att det är skönt att släppa ut lite grejer ibland, så slipper man ha ännu fler grejer gömda innom sig!