SjuFyraNollan.
En gång för länge sedan i den soliga staden fanns det en liten SjuFyraNollan med vit lack och orginal turbofälgar. Alla de andra små muskelbilarna åkte alltid runt och skrövlade asfalt och övervarvade sina stora motorer, men det gjorde inte SjuFyraNollan. Han hade sitt eget favoritställe ute på gräsmattan under en stor björk och där satt han lugnt och stilla i skuggan hela dagarna och pillrade på sitt kromade slutrör…
Hans ägare som var en bättre begagnad bilhandlare var ibland orolig för honom. Han var rädd att SjuFyraNollan skulle bli igensotad där han stod alldeles för sig själv. -”Hör du SjuFyraNollan, varför cruisar du inte med de andra små muskelbilarna och spränger bakaxlar?” Men SjuFyraNollan skakade bara på torkarna och svarade: -”Jag trivs bättre här, där jag kan pillra mig på slutrör och sola min lack.” Och för att han var en så klok och förstående bättre begagnad bilhandlare så smekte han sin SjuFyraNollan på bakskärmarna och lät honom stå under björken och pillra på slutröret.
Allt eftersom åren gick fick SjuFyraNollan ett allt mera rostigt slutrör och en alltmera blekt lack, och en dag var han plötsligt en raritet. Alla de andra små muskelbilarna som under åren bytt ut sina originaldelar mot eftermarknads ville helst av allt vara med i tävlingar och lågbudgetfilmer från Pajala. Men inte SjuFyraNollan, han tyckte fortfarande bäst om att stå under sin björk och pillra på sitt slutrör…
En dag kom två förkrympta män klädda i cowboymössa, prasselkappa, fjällbäverbyxor, spökdjursfodrade pungskinshandskar och krämfärgade havsutterstövlar för att välja ut den allra brutalaste muskelbilen som skulle få delta i ett stort renoveringsprojekt. Alla de andra muskelbilarna drog långa burnouter och brände sina kopplingar så att männen skulle tro att just de var allra brutalast och välja någon av dem.
Men inte SjuFyraNollan, han visste att de inte skulle välja honom. Han brydde sig heller inte om det, istället rullade han direkt till sin björk och parkerade, utan att se efter var han parkerade, rakt på ett kvarglömt elsystem från en Saab 99!!! -”WROOOOM!!!! WROOOM!!! BÖÖÖÖR!!! BÖÖÖRN!!!” SjuFyraNollan började sladda omkring, varvandes som en tokig, med ett elsystem från en Saab 99 inlindat runt bakaxeln. Och snart var SjuFyraNollan med sin odiffade 1030 bakaxel och sina torra continental den som la mest gummi på asfalten. De två herrarna såg honom och båda skrek de av glädje: -”Bravo! traktore! Espléndido! Oskruvad! Portentoso! Honom ska vi ha! Jipii!!!”
Och på den stora inköpesdagen kom de båda männen körandes med SjuFyraNollan utanför OK/Q8 i Pajala. Vilken dag, svartröken låg tät i vinden, Sten och Stanley spelade, och en stor välkomstparad väntade vid bensinpumpen. Först kom Muskelbilsynglingarna. Och sedan kom entusiasterna. Och sedan Växelådesprängar-Andreas själv, den stoltaste av dem alla i sin Mustang…och sen kom den nya stjärnan, och ni vet ju vem, eller hur? Mmm… just det, SjuFyraNollan. De kallade honom ”The white SjuFyraNollan with the turbo wheels and the kromade slutröret”, och alla muskelbilsynglingar blev upphetsade. Och entusiasterna blev än mer upphetsade. Och Växellådesprängar-Andreas han blev jätteupphetsad!
När SjuFyraNollan såg det underbart nötta originalbaksäte som satt monterat i Växellådesprängar-Andreas Mustang körde han snabbt med sitt 2,5" enkelsystem ut till Mustangen, och alla skrek för de trodde att det skulle bli ett våldsamt börnande! När SjuFyraNollan kom fram till mitten av samlingsplatsen parkerade han lugnt och började pillra på sitt kromade slutrör. -”BUUUUU!!!” Muskelbilsynglingarna blev arga. Entusiasterna blev ännu argare. Men Växellådesprängar-Andreas blev argast utav dem alla!
-”Kom igen då! Dra en riv så gruset viner som hagel mot min nya lack!” Växellådesprängar-Andreas sladdade i åttor och varvade så att vevstakarna åkte ut genom huven. Men SjuFyraNollan som var i ett orenoverat skick bara satt där och pillrade på sitt kromade slutrör. Växellådesprängar-Andreas han var jättearg. Han bröt sina rostfria lister i småbitar. Han spillde hjortronlikör på golvmattan. Han slet isoleringen ur sina ljuddämapre, men SjuFyraNollan han bara stod där och pillrade på sitt slutrör. Växellådesprängar-Andreas tiggde och bad, -”Snälla du, ändra min tändföljd, pensla underredesmassa på min vindruta!” Växellådesprängar-Ante var så ilsken så han grät för att han inte fick visa hur hårt hans Mustang var trimmad.
Dom blev helt enkelt tvungna att skicka hem SjuFyraNollan till sitt nya garage. Och så vitt vi vet står han nu där nedskruvad för renovering…