Kom att tänka på min lilla syster ysters hund som för första gången i sitt liv fick vara med om snö idag. Såg mer ut som en känguru där han hoppade omkring i det änglavita djävulsblasket. För visst kan snö vara roligt, man kan drifta med nåt så lågt stående som en opel kadett, man kan ta kurvor som en rallymästare med hjälp av handbromsen i en fiat uno. En helt ny värld av möjligheter öppnar sig för den som vill ut och leka.


OK, dags att rädda den förkylda Amerikanen.

Efter lite grävande ...


jodå, den fanns där under!

Men låt er inte ledas in i nöjesstinna glädjeyttringar, för snö är blott djävulens redskap i att rycka ner er i underjorden alltför tidigt. (Fritt översatt från "Alla amerikanares bil bibel.") För har en amerikanare ens sett snö nån gång, existerar såna där konstiga vita vattenkristaller på andra sidan atlanten. Tror inte det för fy tusan vad min bil inte tog sig framåt nu idag.
Jag var i färd med att täcka över mitt misstag att låta bilen stå ute under första snöfallet genom att köra den till ett garage där jag ska byta lite delar (mest väsentligt är väl oljepluggen) innan jag nattar den i dess slutgiltiga ide. Och för att ta sig över en hiskelig snövall bestående av en decimeter, i och för sig lite blötare snö, fick jag backa, köra fram, backa, köra fram igen osv. för att göra ett spår av packad snö så att jag med fart kunde forcera den förrädiska vallen. Det gick men det utsatte mig bara för nästa problem. Styra den feta Amerikanen.


En action bild på hjälten som ska forcera den elaka snöbarriären.

Ty har du breda sulor skola du dansa som en förryckt på vita breddgrader. (Också taget från "Alla amerikanares bil bibel.") Mina fyra 275:or breda däck fungerade som fyra pulkor med enbart en färdriktning; framåt. Självklart finns det ju ett sätt att styra, annars vore det ju konstigt. Det är ju bara att andas lite på gaspedalen så spinner däcken och bilen sticker mot antingen höger eller vänster. Det svåra var bara att sia vilken av de tu bilen var sugen på just vid det givna tillfället ...

Krypandes, med bara ett framlyse för ena pop-up lampan tyckte väl det var för kallt för att öppna ögat så envist blundade hon, kom jag till slut fram. Ett varmt och gött garage att fixa å trixa i nån dag innan det blir dags att dra vidare till nästa. Nu var det bara att vänta på att pappa kom med nyckeln så hon fick vänta utanför så länge. Med bilnyckeln i sin tur väntandes på en mack på pappa drog jag vidare för jag hade fler viktiga saker att stå i. Systemet nästa.


Framme vid garaget och fortfarande vid god vigör :)

En kompis svängde galant och utan problem in med hans skönhet på macken där jag väntade. Lite pinsamt att hans bil som kostar en tjugondel av min och med tredubbla miltalet helt utan ansträngnig kryssar fram i traffiken. Och minsann var det inte en bil från andra sidan atlanten, en ford, men de har ju köpt volvo så lite vett har nog fastnat i en del amerikanska kärror ändå.


Räddaren i nöden.

Inga dramatiska kurvor, inga oförutsedda visiter i dikena kom jag senare helskinnad hem.

Varför köpte jag inte tjugo ford fiestor för?


Bättre än Trans Am?