Jaha, då är jag hemma i Skåne igen efter en vecka i "norrland" (Eskilstuna för er som missat det), det har varit kämpigt men samtidigt riktigt skoj, dels att få det förtroendet som det innebär att vara borta och representera företaget en hel vecka, speciellt som jag bara har varit anställd i en månad. Samtidigt som det är skönt att vara hemma igen och få träffa min efterlängtade vovve så känns det samtidigt lite trist, nu är det liksom tillbaka till same old, det har varit skönt att få göra nått som bryter normen lite, tror att jag hade kunnat trivas rätt bra med att vara ute så och jobba, en vecka här, två där osv.
Veckan har flutit på rätt bra, visst för att det varit lite småstrul men det får man nästan räkna med, saker o ting flyter ju sällan på bra i den grå vardagen iheller. Tristaste var när jag vaknade upp i lördags och skulle köra dom två sista bussarna, dom var klara så långt att taken var klara och resten skulle bara köras över med polish och lackskyddas men när jag kommer ner i vagnhallen så står en av chaffisarna och håller på att bege sig med en av bussarna, jag försöker lite snällt och vänligt att berätta för honom att den bussen inte är nått bra val och att han gärna får välja en av alla andra bussarna som står i hallen (var bara tre bussar som skulle rulla i helgen och där stog väl en 20 i hallen) men se det kunde han ICKE för han hade ju lastat i trappklättraren i den. Då brast det för mig, jag har liksom försökt vara shyst o snäll och samarbeta för att deras arbete ska flyta på så bra som möjligt trotts arbetet med deras bussar men efter hans svar så upplyste jag honom om att om han inte väljer en annan buss så får han personligen stå till svars inför dom bestämmande om varför en buss inte är lackskyddad men ändå faktureras. Det var väl inte helt populärt men han gled iväg med bussen ändå.

När jag satte igång med den sista bussen så trodde jag att jag skulle smälla av, jag hade ont i precis hela kroppen, varenda sena, muskel och cell värkte och att polera sidorna då jag verkligen fick sträcka mig för att nå med maskinen var ingen trivsam känsla. I väntan på att lackskyddet skulle bli klart att torka av så började jag montera lite reklam för oss på alla poleroffer, dessvärre hade nått jävla nöt (läs undertecknad) lämnat dekalerna i vagnhallen så dom hade blivit fuktiga och gick inte så värst jättebra att montera, skyddspappen hade blivit ett med dekalerna så det får bli ett projekt för nästa resa uppåt.
Efter att ha hållit på i två timmar att försöka få rätsida på dekalerna så gav jag upp och torkade av överflödigt lackskydd på sista bussen och fan vad skönt det kändes, bara att packa ihop och bege mig, yeah :D

Avslutade en 1½ timme lång dusch och rullade sen från Eskiltuna vid halv fem tiden efter att ha gett lite ris och ros till dom stackare som jobbade helgen.

Bilderna...


Inga händer på ratten? Det är väl inte det körskolan lär ut?


Mjolle, varför såg inte din 480 Turbo ut såhär?? :P


Vår fina firmabil, kan hända att jag lekt lite mer med dom discoljusen än det var tänkt =)


Det två sista objekten som blev en


Närmar mig Jönköping, lätt en av Sveriges vackraste städer, iaf att köra förbi, kör man där nattetid och ser allt ljus och hur det speglar sig i vattnet så är det nästan så man överväger att flytta dit.

Det var allt i bildväg för nu, har en massa på dom polerade bussarna med men jag blir mest trött när jag ser dom så det pallar jag inte greja med nu.