Blogg
Eh, jaha? 10 februari 2011, 22:36
Hur funkar detta då? Personliga inlägg kan ju inte kommenteras.....eller?
Fordonsblogg 14 december 2010, 21:40
Eftersom jag gick fordon på gymnasiet ser jag mig med min fordonsutbildning mig som klart kvalificerad att blogga i den nya fräscha fordonsbloggen.
Idag har jag varit ute i skog och mark och gått i mina sköna Everest kängor som jag köpte för ett par år sedan, dom har stått i skostället ett tag eftersom ena snöret gått av men för ett par dagar sedan köpte jag nya och snörade om kängorna så idag kunde jag och min hund vara ute i flera timmar och njuta av skönt väder.
Fordonskram!
Men så sluta gnälla!!!!!! 9 november 2010, 22:05
Fan är det för jävla stämning här på Garaget nu för tiden????
Folk utan profilbild är oseriösa, folk utan bil uppladdad är totalt blåsta, brudar kan inget och är bara här för att ragga, alla hackar på alla, för jävelen SKÄRP ER!!!!!! Små barnungar, sånt höll folk på med på dagis!
Jag har ingen profilbild för att jag inte gärna är med på kort och därmed inte heller gärna slänger upp bilder på mig själv här, det är väl dessutom ett motorforum, ingen jävla dejtingsida, varför måste man ha profilbild för att vara seriös? Vill ni veta skonummer och favoriträtt med?
Jag har ingen bil uppladdad dels för att jag inte vill skylta med vilken bil jag kör och dels byter rätt ofta så jag orkar inte hålla på att ladda upp och ta bort, jag har faktiskt ett liv utanför internet. Däremot jobbar jag dagligen med bilar som det flesta här bara kan fantisera om när ni onanerar.
Om brudar håller på med bilar så ska ni väl uppmuntra dom precis som ni uppmuntrar era killkompisar, vad är det för skillnad på en tjej som håller på med bilar och killar som håller på med bilar? Ni är väl bara avundsjuka för att hon ser bättre ut jämte sin bil än ni gör. Jag är själv kille och tycker att det är superroligt att tjejer börjar synas mer och mer i alla bilsammanhang.
Kom igen nu jävla gnällrövar, skärp er innan fler tröttnar och börjar hänga på andra forum.
Be kind, rewind. Snälla? 3 september 2010, 19:52
Jag brukar alltid vara den som säger till folk att det inte är lönt att försöka få tillbaka något som varit, att det är bättre att ta tillvara på nuet och sikta mot nya mål, ja ni vet alla de klyschorna. Nu förstår jag varför ingen lyssnar på mig när jag säger sånt, nu sitter jag själv i den sitsen att jag vill tillbaka, tillbaka till den tiden då jag var lycklig, den tiden då jag hade det bra, innan jag träffade "henne", innan allt började falla samman. Jag vill tillbaka till sommaren 2005, första sommaren jag bodde hemifrån, första sommaren jag höll mitt första grillparty i mitt eget hem, på min egen gård (well jag hyrde den), den sommaren då jag hade den bilen jag drömt så länge om, den sommaren som jag kom till insikt om hur nära skiten jag varit och hur lycklig jag var över att ha sluppit undan att hamna på samma bana som många av mina vänner.
Sommaren 2005 var första sommaren jag bodde i Småland, utanför Markaryd, ett ställe som jag alltid älskat och gör än idag fast det är där allt skit började. Den sommaren hade jag min Volvo 760 Turbo Intercooler, jag hade ännu inte fått problem med ryggen, jag hade min första betalda semester, jag lärde känna nya människor hela tiden, jag hade precis skaffat mig mina polermaskiner och for land och rike runt och putsade folks bilar, jag hade det bra, riktigt bra.
Sen började saker gå fel, jag köpte en Jeep Cherokee (som jag än idag hävdar är den bästa bilen jag haft) som jag sen gjorde mitt livs sämsta affär på när jag sålde den och förlorade sanslöst mycket pengar på, jag började få problem med ryggen pga det monotona arbetet, jag sköt motorn i 760n, jag träffade "henne" för första gången, jag fick mer problem med ryggen, så illa att läkaren förbjöd mig att ha sex på en månad (24 bast och får inte ha sex på en månad, sweet....), stället jag hyrde skulle säljas så jag fick börja leta nytt vilket inte var lätt, inget kunde ju bli lika bra som det, jag träffade "henne" igen, läkarna började prata om kronisk inflammation i ryggen, min arbetsgivare började strula med papper till försäkringskassan, pengarna till räkningarna räckte inte och första brevet från Kronofogden landade i brevlådan.
Saker och ting gick bara mer och mer fel ju mer jag försökte göra rätt, jag försökte jobba för att få ihop pengar vilket gav mig mer problem med ryggen, jag försökte betala till kronofogden vilket betydde att pengarna än mindre räckte till räkningar och hyra, också skulle jag hitta nytt ställe att bo, också började jag "festa" igen, också träffade jag "henne" lite mer.....
Jag hittade till slut ett ställe, ett riktigt drömställe för en som mig som älskar att bo på landet, som gärna tvättar bilen en gång extra bara för att få höra grusvägens knaster sista biten hem och som gärna sitter och spelat tv spel på hög volym långt in på nätterna, stället var en tvåa på 60 kvm för 1500 mer i månaden än jag betalt för gården med hus på 140kvm och garage.
"Festade" lite mer, träffade "henne" lite mer, fick fler brev från kronofogden, "festade" mer och hamnade i mer och mer problem som jag inte visste hur jag skulle lösa, försökte verkligen göra rätt men hur?
Slutade på jobb och flyttade ihop med "henne", började få ordning på mina skulder, flyttade igen till ett perfekt litet hus men det dög inte för henne (orkar inte göra "" längre), gård skulle det vara, jag tänkte direkt på stället jag hyrt som ju var till salu men nä, det var fel, en gård med hyra på 10k hittades, klarar vi det frågade jag, ja det är inga problem svarade hon och jag trodde på henne.
Jag hittade ett jobb som jag trivdes riktigt jävla bra med, bra folk, roligt hela tiden, det var perfekt, livet på gården verkade också vara det, jag började planera för bilköp (760n såldes efter motorn blev bytt). Tyvärr var jobbet bara visstid och efter 8 månader var det finito, lugnt, hittade nytt på bakluckan på en taxibil, solfilmsmontör blev den nya titeln, livet på gården var inte längre lika bra, pengar försvann utan förklaring, på nya jobbet fick jag ständigt höra hur jag var tvungen att lära mig att montera för att inte mista jobbet men utan utbildning.var det inte så lätt, orsaken till pengaförsluten uppdagades, otrohet, separation, ny lya, nytt liv, blev erbjuden nytt jobb som verkade bra men inte var det, blev kvar där i knappt tre månader.
Nu är i framme vid årsskiftet 08/09, GFC har slagit klorna i världen, varje jobbannons har 60 sökande i snitt, min arbetsgivare som dragit pengar för att fixa fackföreningsavgifterna hade glömt betala dom, ingen a-kassa, inget jobb, inga pengar och fast på ett ställe som jag aldrig har gillat, livet var en fest.
Det blev sommar 2009, jag blev uppringd av en jobbcoach som sökte en rekondare till en firma som inriktade sig på lite lyxigare bilar, perfekt, nytt jobb, eller ja, praktik, i ett halvår för att sedan bli fast anställd den första januari 2010.
Sweet, fast jobb, vad gnäller jag då om? Jo det är ju en fast anställning men dom får nystartsbidrag på mer än halva min lön, halva tiden med det har nu gått, det är inte första gången dom har folk anställda såhär.
Men så sök nytt jobb, ja absolut, kollar runt men ska jag byta jobb ska jag byta stad, Helsingborg har aldrig varit nån favorit i mina ögon och är det än mindre nu och där kommer nästa problem, skulderna är lösta men dom hänger ändå kvar som en påminnelse för mig, hyra ställe är svårt, köpa kan gå om jag har 15% av köpesumman själv.
Så där är vi idag, morfar är dog för två veckor sedan, jag är fast i en stad jag avskyr, jobbar på ett jobb som iofs är rätt ok men jag kan inte känna någon trygghet där, jag bor på ett ställe som jag inte vill visa upp för kompisar och denna sommaren som skulle bli fylld till bredden med bilträffar har uteblivit då jag kämpat med att lösa skulderna jag kom tillbaka iom henne.
Så snälla, kan jag inte få spola tillbaka till sommaren 2005? Bara så jag hinner samla lite energi. Bara för en vecka kväll?
Den kvällen då jag firade midsommar på Mellbystrand med alla kompisarna, den kvällen vi fick polisen att spela Joddla med Siv i piketbussen istället för att ta in en kompis för fylla, den kvällen jag hjälpte en annan kompis hålla sig nykter, den kvällen jag fick en två meter lång "tuffing" att börja gråta när vi körde radiobilar, den kvällen den nyktra kompisen och jag agerade taxi åt ett gäng riktigt heta tjejer, den kvällen då min 760 gick som allra bäst, bara bryt innan jag kör över igelkotten. Snälla?
Off to Vallåkra? 21 augusti 2010, 14:58
Well have fun, jag håller mig borta i år och vet ni, det känns så jävla skönt att slippa det i år. Dom senaste jag vet inte hur många åren så har denna helgen inneburit utställning med nån klubb vilket i sin tur har inneburit att veckorna innan har varit hektiska utan dess like, allt som ska fixas, allt som ska glömmas, långa nätter och tidiga morgnar, bråk inom organisationen osv osv osv.
I år så slipper jag allt det och det känns riktigt bra, att i morse kunna vakna upp vid nio och bara tänka på de stackare som står där nu och kämpar med tält och montrar, att slippa allt regn (det regnar alltid på Vallåkra så är det), blåsten o allt annat. Så med det och ett gott samvete somnade jag om två timmar, riktigt nice :D
På måndag är det Håkan Brink & Rockers Radio i Malmö, nån som ska dit?
Vila i frid älskade morfar 14 augusti 2010, 01:39
Jag skulle precis till att ta på mig skorna när telefonen ringer, pappa i andra änden "Dom har ringt från sjukhuset och sagt att vi bör komma dit, läget med morfar har blivit sämre under natten"
Min morfar har alltid varit en aktiv människa, så långt jag kan minnas och av allt jag fått berättat för mig så om man bortser från de gånger han sovit så har han sällan suttit still mer än absolut nödvändigt. Detta har gjort att dom alltid har haft perfekt klippt gräsmatta, inte ett ogräs i nån rabatt, buskarna har varit väl klippta och aldrig nån flagnande färg på huset.
När jag och min lillebror var hos dom på våra sommarlov så skulle vi alltid hitta på något, det var utflykter, det var bad, det var alltid något på gång så länge morfar var i närheten. Det var morfar som lärde mig att om man slår lite på spetsen på spiken så spricker inte träet lika lätt, det var även han som kallade mig idiot när han tyckte jag fuskade i minigolf (vilket jag ju i och för sig gjorde). Det var han som dagen innan han fyllde 75 var uppe på taket till sommarstugan och spolade rent det med högtryckstvätten, samma år som han fyllde 80 var han på besök på min farmor och farfars lantställe och istället för att sitta och ta det lugnt så drog han igång att rikta en vägg på ladan, den hade ju faktiskt varit sned i över tio år så nu var det hög tid att fixa. för bara något år sedan skulle han lägga plattor i trädgården men han hittade inte plattor i den formen han ville så han göt egna, och inte var det några små plattor, ca 40x60cm.
Är ni någon gång i Lomma och går eller kör över bron över småbåtshamnen så kan ni tacka min morfar för det, han var med och byggde den. I Lomma jobbade han på Eterniten vilket innebar arbete med asbest och senare asbestos, hans lungkapacitet minskade allt mer med tiden, ovanpå det hann han med ett par hjärtinfarkter men det var ju aldrig någon fara med honom, "släpp ut mig från sjukhuset så jag kan ta mina två timmars promenader med hunden" verkade vara lite av hans resonemang de gånger han hamnade på sjukan.
För drygt ett halvår sedan började det bli jobbigt för honom, han samlade på sig vatten i kroppen vilket gjorde att hans hjärta fick arbeta mer för att pumpa runt blodet, han kunde inte längre klippa gräset så noga, promenaderna med hunden blev allt kortare. Han fick kallbrand i en tå men det ville inte läkarna göra något åt, med antibiotika och regelbundna läkarbesök så verkade kroppen klara av det och det gjorde den med, för tror det är tre veckor sedan så trillade tån av och allt såg bra ut......tills han gick och ramlade, lårbenshalsen bröts och han blev inlagd på sjukan ännu en gång.
Han blev skickad till Kristianstad för operation, dom ville inte söva honom då hans hälsa inte var allt för bra utan han fick en ryggmärgsbedövning också lappade dom ihop benet på honom. Tyvärr så tog läkningen av det så mycket av hans krafter att den kallbranden han nästan lyckats bekämpa kom tillbaka. I måndags beslutades det om amputation och till allas förvåning tog morfar det mycket lätt och i tisdags eftermiddag kapade dom benet strax under knäet på honom. På uppvaket tog det lite längre tid än normalt för honom att vakna men när han väl vaknade så förvånade han ännu en gång läkarna genom att återhämta sig snabbare än vad han borde göra med tanke på ålder och hälsa.
Igår satt han och pratade med läkarna om framtiden och vad han skulle få för hjälp.
Som sagt, min morfar var väldigt aktiv och när han insåg att han inte skulle kunna gå igen, även om han hade fått protes så hade han haft väldigt svårt för att lära sig gå med den, när han insåg det så verkade det precis som att han gav upp, då orkade han inte kämpa längre.
Förmodligen så tänkte han inte så mycket på konsekvenserna av en amputation utan han ville bara hem, bort från sjukhuset och hem till mormor och hunden.
Han har alltid sagt när man tagit upp ämnet "fredagen den 13e" att han har inget mer emot den dagen än någon annan och det blev till slut hans dag, idag, fredagen den 13 Augusti 2010 klockan 14.10 somnade min morfar in med alla sina närmsta närvarande.
Samtidigt som saknaden är enorm så känns det väldigt skönt att det har hänt, han hade aldrig accepterat ett liv i rullstol och att ständigt behöva be om hjälp, det hade varit mer plågsamt för honom än detta är för oss kvarvarande nu.
Du lever kvar i våra minnen och du har det mycket bättre nu, älskar dig morfar!
Har det inte superroligt just nu 10 augusti 2010, 01:11
Ibland önskar jag att livet vore som när Hollywood gör film, att när saker börjar skita sig så ropar någon "Bryt" också börjar man om från där det var rätt. Nu är det ju inte så enkelt utan man tvingas härda ut.
Då jag har nystartsbidrag som tar slut den siste januari så har jag mer och mer börjat noja över hur det blir efter det, jag vill så jävla gärna dra igång ett eget företag men jag vet att jag har inte kundunderlag för att kunna driva det på heltid och att börja plocka in precis vad för skit som helst för att få ihop till ett drägligt leverna det är jag inte så sugen på. Tanken är att starta det jämte mitt vanliga jobb men gör jag det nu så försvinner bidraget och därmed även jobbet, är vad jag fått klart besked om från jobb, vilket ju gör att det känns jävligt lovande för den dagen dom inte längre får bidrag för att ha mig anställd.
Jag har börjat kolla efter lite annat att jobba med och har fått två bra tips från en kompis, båda inom samma branch som nu, bilvård, det ena på ett stort företag och det andra på en mindre firma. Känns dom det kan vara för och nackdelar med båda. Där jag är idag har jag det jävligt bra, hunden får vara med, när firman stänger så har jag fritt att vara där hur mycket jag vill så länge jag sköter jobbet på dagtid plus att jag lånar bil där, just nu en BMW 323 -00 =)
På det stora företaget finns inte dom möjligheterna men det finns bra lön och trygghet, på det lilla vet jag inte, inget företag jag känner till så mycket om men det jag vet är att jag trivs bättre på små företag där jag kan få lite mer frihet att jobba på sätt som passar mig.
Sen ringde telefonen idag, 14.18, det var morsan "Dom ringde från sjukhuset, morfar har blivit sämre, kallbranden (som nästan var borta) har kommit tillbaka" detta pga den brutna lårbenshalsen som gör att antibiotikan inte kommer ner till foten där kallbranden är. Detta innebär amputation vilket inte är helt riskfritt med tanke på morfars hälsa men det är det eller så........ja.....gissa.
Mamma och pappa åkte ner till morfar i eftermiddag och enda sen det samtalet så har jag bara gått och väntat på att dom ska höra av sig igen med lägesrapport, denna kom strax efter jag slutat, morfar fick ingen op tid idag men förhoppningsvis kan dom ta det imorgon, problemet är att pga hans smittorisk så måste han vara sista op för dagen annars finns det risk för nästkommande patient.
Min mobil är en sån fin SE walkman så jag har lurarna i den och poppar musik medans jag jobbar, skönt att slippa höra maskinen, när det ringer eller jag får sms när jag lyssnar på musik så blir det ett kort brejk i musiken innan ringsignalen eller sms signalen.
Jag har jobbat med bilvård i ca 10 år, jag minns inte sist jag brände en lack men det var längesedan, idag brände jag lacken på två ställen på den bilen jag höll på med, båda gångerna var det för att det var litet brejk mellan två låtar och jag trodde det var morsan som ringde.
Normalt så går jag och lägger mig strax innan tolv eller så somnar jag på soffan till en film innan det, nu är klockan över ett och jag är klarvaken, försökte gå och lägga mig men kan inte sova.
Som väl är så kom Fidde förbi efter jobb idag och började sätta ihop sin nylackade bil och vi höll på att munhuggas precis som vanligt, detta gav mig annat att tänka på vilket nog är tur annars är risken stor att jag bara hade hållt på att älta massa....visst för att tankarna på morfar finns hela tiden och bitvis är det inte långt från tårarna men det är skönt att ha annat att försöka fokusera på.
Ska försöka jobba imorgon, tror inte det ska vara några jätteproblem men jag ska försöka planera om veckan, att bränna lacken på en 98 Bmw 740 är sin sak, att göra det på onsdagens (om det inte blivt bättre tills dess *hoppas*) Audi Q7 känns sådär lockande.
Thats my five cents.....på återskrivande
Detta känns inte alls lovande 13 juni 2010, 20:53
Orkar inte skriva så låter youtube sköta min talan, titeln på denna säger det mesta http://www.youtube.com/watch?v=rY0WxgSX … re=related
Hemma igen! 5 juni 2010, 00:55
Jag är inte den som planerar saker och ting allt för hårt men idag var tanken att städa bilen och leta rätt på ett par passande tygmattor till den. Tygmattorna är av kryssade från listan, gittade några som "passade" ser bättre ut än slitna gummimattor. Men hela städa grejen som verkligen behövs efter Merlins turer i havet denna veckan hanns inte med, min gode vän Fidde hade bättre idé, Ystad och världens ände.....inte så illa som det låter, bara en av Sveriges största vändzoner full med bilar.
Blev en betydligt trevligare kväll än jag trodde, bara att få ut och nöta lite asfalt utan någon stress var gött sen träffade jag på den gode Pekka som äntligen fått ihop sin fina T-Gul efter en vinters hårt slit. Ni som sett glädjen hos en människa som tar en av de första turerna med sin projektbil vet nog hur glad Pekka såg ut när han dök upp bland allt folk där.
Kort blogg, imorgon SCF och......hmmm, inge mer planerat än =)
Två dagar som varit varandras raka motsatser 7 maj 2010, 20:21
Igår vart jag lämnad själv på firman när cheferna drog till Tyskland för att hämta hem ett gäng bilar och jag tror nog aldrig att jag haft så tråkigt sen jag började där, det enda som fanns för mig att göra var att städa, damma av bilarna och vakta telefonen. Tristess och långtråkigt kan man väl sammanfatta gårdagen som.
Idag var det precis tvärt om, fredag innebär att jag jobbar 10-16 istället för 10-18 och på dessa timmarna lyckades jag hinna med tvätt på sex stycken bilar, snabb invändig rek på allihop, skifta hjul på en bil, hämta en annan från verkstad, käka en kebab, köra till macken och handla snus och skälla på en av cheferna för att han störde mig i arbetet. Stress och lättirriterad är så jag vill sammanfatta denna dagen.
Nu är det öl och film som gäller, have a nice weekend =)