Tjena tjena.
Snacker om alla snålheters oldemor har varit på vistelse och gitt dårlige råd til meg. Och varför fanden har jag inte tatt til vettet och innsett dom fyra galenskaparne?
Jag har jo som varmt och lenge pratad om min busfårrd här på bloggen - Et styck slasbil innkjöpt for å frakte mitt välskapte arsle från A till B med mest möjligt komfort. Här om veckan var den typ trasig och jag holdt på å sulte ihjel.
Så jag fixade den och fick testade min tekniska kunnighet siden aset inte hadde någon form for justering på kopplingsvajeren. Efter 2 timmar med svårdommar och annat elände fant jag ut at dom hadde tenkt til: självjusterande kopplingsvajer. Hur enkelt - nesta gang kan jag byta den i löpet av fem minuter.....
Nu sporar jag lite av här.. Jovisst, snålhet ja. Å vara skodd för alla före brukar å vara en höjdare men snålheten slog til midt mellan öynene. Jag tyckte det inte var värdt å kasta bort någre hövdingar på nya däck til bilen siden den kostade två och et halvt och jag bara hadde tenkt å ha bilen den här turen hemma.
Nu på lördags åkte jag upp til arjeplog och ni som känner meg vet hur jag kjörer: Som en prest. Hastighetsmätaren aldrig över 70 och rätt så skötsam i trafikken. Åka langt är inte helt min grej for tiden och jag satt där. Litt halvslö, kliade lite navleludd och mådde bra. Plutselig tar bilen et rejält norskt hallingkast. Dansar vilt med arslet och ryker av vägen så det sjunger om i 110 efter först å ha vridd seg 90 grader i forhold til vägen.
Et par tanker slog meg när det här hände: Det här är inte helt bra och hur i he***** skal det här gå? Bilen gjorde nestan et rundvolt för den stannade nederst i diket. Arslet en meter från vägen och snö langt över huven. Hyvlade vägkanten 150 meter bortover för mardrömmen slutade.
Jag kjörde av vägen på det mest klantiga settet som är å uppdriva och parkerade fårdden hur godt som helst nede i diket på grunn av snålhet. en halv meter med snö under bilen gjorde inte sakerne nå betre heller. Heller inte at det här hendte på kvällen i de norrländske skogar och ni vet hur mange som kjörer forbi i den tiden - Ingen.
Tacket vara min innabygde norska latskap hadde jag inte orkad å å hive snöskopan ur bilen siste gangen jag holdt på hemma och nu fick jag svettas rejält. 1,5 tonn fårrd skulle tilbaks på vägen men före det var det nåt elakt hvitt pudder som måtte bort! Typ en meter hårdpackad och en halv meter under bilen som var enda hårdare.
Fick slita i en och en halvt timma innan mesteparten av snön var borte och en fyrhjulsdriven bil med någre tjeier kom forbi. Til slut kom fårrden på vägen igän. Lätt demolerad och femton centimeter smalare än den var förut.
Väl tilbaks i Skellefte efter lördagens strabaser, slengde jag meg i sängen och sovnade omedelbart. Vaknade upp med en rygg som ogillade meg stärkt och gav sine klagomål högt och tydelig.
Jooo... Jag har lärt - Inte snåla.
Jag sitter med en lätt demolerad fårrd och en vond rygg fordi jag inte ville kasta bort penninger på nya däck til bilen. Nu jävlar skal det inte snålas neste gang!
En stor tack til er som hjälpte meg å få bilen ur diket.
Någre bilder kommer väl senare.