Tjupp tjena, läget.
Äntligen efter 2 dager har blodpumpa lugnet seg ned så och skjelvinga på händerna försvunnit så mycket at jag i det hele tatt är i stand til å klapre loss på et tangentbord. Vel, fortfarande lider nattesövnen av siste mardrömsbuss från helvete.
Jag och tjeiet blev inviterad i et bröllopp midt ute i bushen i Bangkok, Lite visste jag at det skulle ände upp med et par nestan krockar, sprängde trumhinnor och en alvarlig kolmonoksid förgiftning eller fyra när vi var så dum å åka den lokale kollektivtransporten.
Efter det här skal jag ALDRIG mera klage på all offentlig transport Hemma i Sverige!!!
Pattaya - Bangkok:
----------------------
Sjåfören kjörde som honom hadde snodd både bussen och bajsat på dörhandtaget til ägaren. Jag skal inte klage nå särskild på kjörningen men jag funderer på om sjåförene får betald efter hur mange vägskador dom plåger bussen genom på full fart.
Bangkok buss 1:
-------------------
Nånting borde ha sagt til meg at jag heller skulle tatt en taxi. Bussen kom kjörende med dörrorne öppna och det fattades et par luckor i fronten på den. En fönsterputsare hadde den och inte nå mera. Jag och tjeiet klev inn och tar plats baki. 38 plussgrader, strålande solsken och ingen aircondition gjorde det jettehyggelig på turen.
Bussen tar av från holdeplatsen som en raket: Kopplinga var inte helt i vater och sjåfören hadde botemiddelet för det här. Full gas och så slite i en växel. med det resultatet at bussen stack av gårde som en gjetingbiten fullblodshäst på steroider. Bommer såvidt på bussen som står fremfor och bara skjener ut i vägbanan, prajer et par biler nestan inn i en betongmur före sjåfören igän får kontroll over utysket och vi är i väg.
Ni har hört den där klassiska med hjärtet uppe i halsen av rädsle... Jag kan banne meg gå god for det at det händer bara man blir rädd nog. Jag satt med ångestsvettan rinnande nedover ryggen och det gjorde meg inte nå betre när jag ser at biljettören tar en torr trasa, torkar ansiktet och vrider ut en halvliter med rå ångest.
For varje växel brukte sjåfören både händer, fötter och gode mycket bannskap före vi hadde växlad. Hur tror ni monsteret uppförde seg på vägen då? en tolv tonns buss utan servostyrning och fint lite med bromsar?
Fortfarande gikk inte dörrorne igän på aset och alla sammen blev bara slengd rundt inne i sätene, fruntimmeret som satt framfor meg, knakk sätesryggen och bara klamret seg fast i en stang.
Efter all stryken som bussen hadde fått upp gjennom tiden var inte mellanakselen eller bakakselen nån vacker upplevelse heller. Så snart jag gissade farten var kommet upp i 50 vibrerade det så kraftigt at om jag hadde plasserad en liter grädde i sätet, ville det ha varit smör efter 7 minuter.
Bangkok buss 2:
-------------------
Jippi! en normal buss trodde jag. Enda platsen som var ledig var rakt ved sjåfören som är iförd en rånarmössa for at folk inte skal känne honom igän efter arbetstid och gi honom stryk.
Man kan kalle mycket för buss här nede tydligen, överlastade Isuzu pickiser med 18 personer på planet, lastebiler med plats for två hundra styck men den här saken var tydligen värre.... Et avgassystem som inte var värdt papperet navnet var skrevet på. 2 minuter senare hadde mine trumhinnor tatt kvällen och tagg om nåde. Den avgaskräkande motoren var plasserad midt mellan meg och sjåfören med en tunn lucka som isolasjon och var inte helt tät tydligen. Avgasene seg inn och som tur var havnade jag gode fort inne i lala land så jag inte fick så mycket mera med meg än at örorne mine gjorde vondt.
Vaknade precis til indan jag traff golvet och kunne ta meg for for så å klive upp i stolen på nytt igän. Sitte der i ångorne et lite tag til, ögnorne gå i kryss och så lala land på nytt igän...
Jag vil inte vite hur den färden såg ut utanifrån och hur mange som tutade på oss när halva bussen inkluderad sjåfören är så borttrubbad at ögnorne bara glir igän.
Bangkok - Bushen:
----------------------
Vi ramlade ur buss nummer två en plats i bangkok och blev mött av et heftig rökmoln bestående av ruttne plantedeler, oförbränd diesel och et lite snev av kloakk så jag såg inte helt med en gang hva som var buss nummer tre vi skulle ta.
En rostig gammel lastebil ombygd til å ta en million folk med stigtrinn bak, ingen dörror och i hvert fall ingen fönster så det var fritt fram å få slitt av en arm när dom andre trafikantene sneier borti bussen.
Jag hadde mest lyst til å snu och gå tilbaks förutenom at jag inte visste vars fanden jag var. Tjeiet mitt slet tag i meg och skulle ha meg inn i buken på lastebilen samtidig som jag protesterade vilt. Inte ville hon gå med på at jag kunne dricka en flaska whiskey före jag satt foten på stigtrinnet heller siden det var tydligen å möte familien efteråt.
Otroligt nog kjörde killen bak rattet anstendig. Vel når jag tänker meg om, kan det ha varit på grunn av at det var så mycket gamle tanter inne i den at dom nestan ramlade ut bak.
Hursomhelst klarade jag av denne åkturen uten at mine brallor var våta av nå mera än svetta.
-------------------
Någre bilder av dödsturene fick jag inte. Hadde mer än nog å klamra meg fast på förste bussen bangkok och hjärnan min fungerade inte helt på buss nummer två. På buss nummer tre var jag klar for psyket och hadde mer än nog med meg själv så ingen bilder blev tagne.
Har någre bilder at trafiken som kommer ut ved en senare anledning och som är tagna när jag är trygt plasserad et par våninger över trafiken.
Har ni adrenalin junkier lyst på den ultimate upplevelsen dag ut och dag inn kan jag trygt rekommendera kollektivtrafiken i Bangkok. Blodpumpen går på max så snart du ser dom utysken närma seg och helt frem til du sitter trygt plasserad på en barstol apfull och provar å glemme hva som har händt.