Text/Musik: P. Portström
Jag har mött dom på landet. Jag har mött dom i stan.
Snälla och rara och snygga som fan.
Men nu har jag faktiskt börjat förstå,
att tjejer kan man aldrig lita på.
Jag träffade en som var brunett,
hon sa "Jag är din" allt verkade rätt.
Men hon stack med en annan kille ändå,
för tjejer kan man aldrig lita på.
Håret blir grått. Jag får nervsammanbrott.
Men nu har jag lärt mig, nu har jag förstått.
Trots alla löften, förstår jag ändå,
att tjejer kan man aldrig lita på.
En annan var blond som åkrarnas råg.
Jag träffade henne ombord på ett tåg.
Men så kysste hon konduktör'n i en vrå.
Nej, tjejer kan man aldrig lita på.
Den tredje hon hade hår svart som kol.
Hon sa att jag var hennes stora idol.
Men så kom hennes man och då fick jag gå,
för tjejer kan man aldrig lita på.
Håret blir grått. Jag får nervsammanbrott...
solo
Håret blir grått. Jag får nervsammanbrott...
Jag har mött dom på landet. Jag har mött dom i stan.
Snälla och rara och snygga som fan.
Men nu har jag faktiskt börjat förstå,
att tjejer kan man aldrig lita på.
Mörkhårig, blond eller brunett,
det slutar ändå på precis samma sätt.
Man svävar iväg högt upp i det blå,
för tjejer kan man aldrig lita på.