Det tog 20 minuter för polisen att dyka upp, jag skulle kunna springa till polisstationen på mindre tid än det.
Det är växellådeolja ...
Bakaxeln åt helvete liksom det mesta andra där bak. Denna sida plöjde ner vajerräcket och fick stopp på bilen.
Hela bakvagnen är i spillror.
Avgassystemet och lite mos.
Kardanaxeln ser lite underlig ut. Vad är det som är fel månntro?
Den nästan oskadda sidan på bilen, den som var vänd mot pendlarfilen.
Baken fick ta emot det mesta stryket. Bilen gjorde en helomvändning och brakade in i stålräcket vid sidan om vägen och sedan in i vajerräcket i mitten av vägen.
Framme på skroten. Fronten är ju fin iaf.
Efter att den blivit avlastad på "skroten."
Hur det gick till:
Jag, en kompis som gift sig nyss och en till vän skulle bege oss till Sundsvall för att hålla en "eftersvensexa" för honom som gift sig. Han hade inte sagt något innan så därför fick det bli efter. Lite hastigt bestämde vi oss för att ta en tur till dragracingen som skulle hållas i Sundsvall på lördagen, sedan fortsätta med lite gocart och avsluta dagen med middag och en eventuell utgång på casinot.
Strax efter klockan tio lämnade vi Iggesund där giftaskillen bodde, vi hade gott om tid och för lite pengar att köpa bensin för så vi tog det i makligt tempo.
Vi åkte på E4:an och där for vi förbi Hudiksvalls södra infart och närmade oss Hudiksvalls norra infart. Det var vajerväg (alltså tre-filig väg) och för tillfället hade norrgående den tvåfiliga sidan. Det var i uppförsbacke och en liten bilkö på ungefär fem bilar hade stackats upp bakom ett tyngre fordon och körde kanske inte mer än uppskattningsvis 90km/h på 100-vägen och jag gick därför ut i omkörningsfilen för att passera. Efter att ha passerat två eller tre av bilarna i bilkön är det en Caravelle flakbil som hastigt svänger ut framför mig.
Det går snabbt i såna här situationer och hur man tänker och handlar beror nog från gång till gång. Jag tänkte först att hon bara vinglade till, sedan att hon måste se att jag ligger alldeles bakom henne och att jag kör snabbare än henne, till att sist tänka att "fan hon tänker byta fil!" -Alla dessa intryck fick man under en ynka sekund.
Jag var för nära henne vid vid den här tidpunkten för att hinna bromsa farten innan jag skulle träffa hennes bakvagn och till höger var det andra bilar jag redan passerat så dit kunde jag inte väja. Vid det här laget var hon halvvägs ut i min fil och samtidigt som jag ställde mig på bromsen väjde jag mot mitten-vajerräcket och hoppades väl på att hon skulle uppmärksamma mig innan hon tryckt ut mig för långt. Min framvagn var i höjd med hennes bakdäck när hon var helt ute i min fil och då hörde jag hur vajerräcket dunkade mot min bil några snabba gånger. Och sen en jävla stor smäll.
Hon måste ha stampat på bromsen också för "bang" och "swisch" var jag förbi henne. Jag försökte hålla bilen rakt och hade fortfarande foten på bromsen men så kastades baken ut från vajerräcket och gjorde en helomvändning. Bilen hade bytt fil över till pendlarfilen -mellan två bilar som färdades där- och jag körde nu baklänges vindruta mot vindruta med en annan bil och jag tänkte att " nu kommer jag döda någon!"
En smäll till! Det var sidoräcket som tog emot mig och rikoschetterade mig tillbaka till omkörningsfilen igen. Fortfarande med baken först som fick bromsa och stanna bilen mot vajerräcket.
Där stod jag nu. Bilen på mittenvajern. Kollade att alla tre i bilen var okej och gick sedan ut helt oskadda allihopa.
Bilarna som jag bollat mellan i den brutala ping-pong-inbromsningen körde bara förbi. Konstigt tyckte jag, tack för hjälpen!
Några sekunder senare kommer flakbilen som väjt ut framför mig sakta körandes, vad det tycktes då osäker på om hon skulle stanna eller ej. Hon stannade ett tjugotal meter framför oss till slut med motorn på i pendlarfilen. Giftaskillen sprang dit rejält uppjagad och förbannad för att skälla ut henne. Det slutade med att han stod och tröstade den stackars chockade mamman och den gråtande tonårsdottern och pojken. Jag hade undvikit att krockat med dom och de var väl medvetna om det skulle jag tro, och medvetna om hur det hade kunnat sluta. Den enda bil som skadats var min och inga personer. Kändes riktigt bra då.
Att bilen var redo för skroten kändes (och känns) som en bisak.
Tumma om ni tycker som jag att man använder blinkers OCH KOLLAR I BACKSPEGEL innan man kastar sig ut i omkörningsfil på motorvägen ...