Nu om dagen fant jag ut at jag skulle ha meg internet hemma i lägenheten och det var fan ta mig inte den lättaste oppgaven jag har varit borti!
Jag hadde som planerad dette på jobbet och hadde äntligen anledning til å tuppe et fruntimmer i arslet for å få hon til at gjöra sin plikt här i livet: Behage mannen, tvätta kläder, fixa och dona lägenheten, gå i koppel mellan köksbänken och sänga, ta någre förfrågninger om å bli tilkoblet internett hos et eller annet skumt bolag. Jag luckades med en av dom fem tingene och resten skrattade bara min blivande fru til. Bedre lykke näste gang....
Fru Norrmann gikk inn på kontoret for lägenhetene och frågade om det var möjlighet for internett. Gissa hvad? Dette är thailand och hon blev som jag bruker å bli, mött av et tomt stirrende blikk. Förfrågning nummer två gikk heller inte så bra. På tredje forsöket eksploderade fru Norrmann och skrämte den stackars resepsjonisten såpass mycket at det kom til slut en stammende reaksjon (och jag skulle vääldigt gjärna varit til stede och sett hur det gikk til at en tjei på välvuksne 42 kilo greier å klämme ut et livstecken från en helslö, overviktig och kaxig resepsjonist). Gissa svaret?
"Me kno noting. you fix". AAAaaaargh! varför inte si det i förstningen?
Forsök nummer två på internett hemma så ut til å gå lite betre. Hva fel vi tok... TT&T hadde visst nog kontor inne på et kjöpecenter någre kilometer undan. Jag och frun hoppade på en rosa liten Fino som hon äger, faan hvad den skriker mes, och provade å komme oss upp dit like hel som när vi vaknade.
Det gikk men inte tacket vara vänlig trafikkultur här i området. En mötende lastbilsjåför så mig på den rosa faran och skrattade så jävligt at honom plutselig var på våran sida rätt framför oss och skrämde galopperende krupp på meg.
Väl framme ved kjöpesenteret och med lätt skälvende hender gikk jag och fru Norrmann inn på skakiga ben och startade letingen efter internettplatsen. Ingenting! hvärken uppe eller nede var det nå täcken til en plats som hadde någonting als å gjöre med internett. En väktare avslöjade at det aldrig hadde varit nån butik i centeret som solgte internett. Det här starter å reta vansinne på meg!
Forsök nummer tre:
Efter en hektisk telefonrunde där fru Norrmann nestan kastade telefonen iväg i ren forakt, avslöjade företaget at de hadde en forsälningsplats inne på et annet kjöpecenter som ligger helt i den andre endan av staden! Jag så verkligen fram imot en ny åktur på Finoen... Rosa.... Masse trafikk.... dårer i trafikken... 35 grader....
Hvilken lykke :-) . På Carrefour fant vi en butik där det stod TT&T med nesten 1 meter store bokstaver ovenfor dören til det lille avlukket dom hadde gjemt seg i. Äntligen internett, wooohooo!
Och där gikk den säkringen... Dom starter inte med internett för en gang efter jul..... Jag gillar den där sätningen: "En gang efter jul".
Forsök nummer fyra:
TOT (Telecom of Thailand) skulle ha et hus rakt i närheten av Carrefour vars dom sålde abonnement for internett. Efter direksjonene vi fick av TT&T endte vi upp med fyra runder rundt kvarteret, nästanpunka och masse illsint tuting. Jag skal absolut inte legge nåt av skulden for dette på fru Norrmann at vi fick dom fyra rundene. Hon var precis så klar och konsis som en tjei kan vara när hon skal dirigere någon nånstans. Det vil si masse kakling och fekting med armorne från vi hoppade på moppen och til vi var väl parkerad framfor bygget.
Då var det dags med kölapporne.. Vi dro en och det stod 168 på den... Varför fanden dyker det upp då i snabb räkkefölge: 167, 274, 650, 112, 211 och 673 efterfulgt av en paus på 32 minuter vars betjäningen satt å skrattade åt skämt dom berättade för hverandre för dom gadd å trykke upp näste nummeret som var vårt?!? Helt uppgiven provade vi å hitta frem til skranke nummer 7. Hvilken nummer 7? Det var bara 6 av dom där. Den sjuende hadde dom gjemt bort i et avlukke bak oss for at den inte skal synast och en rackare hadde attpåtil snodd platsen vår!
Det blir kanskje internett. TOT skal kolla om dom har tid om en vecka for å kolla om det är möjligt at vi kan få internett hemma....
Internett anyone?