Inget nytt under solen. Eller jo, världen håller på att gå under i vanlig ordning.
Det har blivit en hel del bilåka i alla fall, men inte så ofta några nöjessvängar. Så när jag i fredags tog mig en rejäl svängom i Hälsingland på några av de mest förföriska vägarna jag har upplevt ville inte mitt leende försvinna från mitt ansikte, inte ens om jag försökte.
Undrar var den här vägen slutar tänkte jag och gav mig iväg på en slingrande väg i ett grönt landskap som pyrde av pånyttfödelse, allt fint inrammat av de skuggor som den orangea solen skapade.
Sällan inträffar de gånger som man vet att man har fått ännu ett minne för livet. Men den turen, i min bil, utan tak och ett otroligt rufsigt hår som följd sitter som etsat i mitt minne. Så pass att det skulle krävas en misslyckad lobotomi för att ta den upplevelsen ifrån mig!
Den orangea solen skapade en atmosfär och den värme som behövdes för att kunna åka på dessa strandnära vägar.
Stannade för att beundra solnedgången vid en strand/väg, (smalaste stranden ever!)självklart måste bilen få posa lite.
... ah ...
Och för övrigt är bilen min glad nu för han har hittat en lekkompis på parkeringen. :)
Fortfarande inte skaffat någon "riktig kamera," så härda ut med min telefonkamera bildkivalité.
Ha det soligt folk!
/Jörgen