Sitter och funderar en massa på kvällarna..
Jag är nog en av de sorgligaste människorna på planeten..
Har nämligen så svårt att släppa taget.
Släppa taget om vad som varit.
Saknar dig som fan fortfarande..
Får man säkerligen höra äääh vadååå det går över med tiden.
Det är nu vi kommer till mig som person och jag kommer inte släppa taget, jag kommer
alltid att finnas kvar där på något otroligt dumt sätt.. vad som händer.
Vi tar det på ett enkelt sätt..
Du invaderar fortfarande mina drömmar.
Du finns där, någonstans mitt i magen.
Tankar på vad du gör just nu, även om jag inget vill veta.
Det gör fortfarande ont, smärta som känns varje gång du säger något så enkelt som hej.
Jag älskar dig fortfarande, mer än du någonsin kan förstå.
Sorgligt.. jag vet men jag kan inte riktigt tänka på så mycket annat längre.