Igår (söndag 13-02-11) så Var jag på träff på en av ekerös sjöar för att ha kul på isen. Det var 3 dm snö på isen men vi lyckades få en traktor att ploga våran bana.
Hur som helst är det inte det jag vill prata om. Det är om hur min kära evo hanterade den snötäkta isen. Den hanterade det genom att inom en kvarts iskörning göra kilremmen hoppa av. Så generatorn, vattenpumpen, Luftkonditioneringen m.m. funkade inte. Efter en kvarts jox så lyckades vi få på kilremmen igen genom att lägga i backen och ha en annan bil dra bilen sakta baklänges medans man satte och försökte joxa tillbaka kilremmen i spår med en skruvmejsel. Det gick bra men kilremmen slirade och hade sig efteråt så den bara drev ungefär 60-70% av tiden. Jag körde resten av dagen som normalt och hjälpte folk komma loss från snö och diverse andra problem som inget hade hänt. Det blev jävligt kallt om fötterna så man tappade känseln. Jag fortsatte såhär tills kvällen och precis innan det var dags att åka hemåt så drog kilremmen loss sigsjälv och gick av och la sig på banan. Vi åkte ut för att leta efter den och hittade den avsliten och helt sönder. Det var inte det roligaste direkt. Jag fick hjälp att få igång bilen och körde med resterande batterikraft till en parkering med vattentempen på nära max. Den dog precis när jag kom fram till parkeringen och jag blev ståendes där ensam i minus 8 grader utan el. jag ringde efter hjälp men den skulle komma efter 50 minuter och jag var övergiven i min bil med dygnsura strumpor och fuktiga byxor.
Så där satt jag och svor i till migsjälv med fötter som var kallare än Gorgs mods hjärtor (ha lite ironi pojkar :) ). Och att ta på sina fötter utan att känna någonting är inte den mest bekväma känslan. Medans jag frös så kom jag på att jag hade tändstickor för att tända ved jag hade haft med mig till träffen. Så där satt jag med mina tändstickor och försökte hitta något jag kunde elda i och med. Jag kom på att askkoppen är i metall så jag tog loss den och tog en manual för mina stötdämpare i handskfacket för bränsle och rev av små bitar av manualen och satte i dem i askkoppen och startade mig en liten brasa... i bilen, vilket inte var så jävla smart nu när den luktar som en knarkarbil. Men nöden har ingen lag kanske jag tänkte? Det värmde mig otillfredställande och hela bilen fylldes med rök så den idén fick jag sumpa.
kanske 35 minuter in av att sitta i min kolmonoxidfyllda frys till bil så fick jag äntligen en break från att ha en kroppstemperatur misstänksamt nära ett lik. Emil, en kille jag träffade på träffen såg mig och stannade för att se hur jag hade det. Jag sa hur det var och jag fick komma in i hans Audi för att värma migsjälv och speciellt fötterna. Och det ska jag berätta till er att tina sina fötter är bland de mer obehagliga saker ni kan göra. Den smärtan som man får när blodcirkulationen kommer igång och nerverna börjar fungera igen är kanske inte det mest smärtsamma, men det är JÄVLIGT obehagligt.
Så där satt vi o snacka skit tills min mamma kom till räddning med hennes CR-V och tog hem mig efter flertal tack till Emil för hans hjälp.
Och nu står min dyrbara evo på en ICA: nära parkering mitt i något minisamhälle mitt på ekerö flera mil bort. Som tur är så fanns det en meck inte för långt bort så såfort dom har fått in en ny kilrem och oljefilter så blir det dags att hämta upp den för en peng som inte är sådär trevlig.
Moral: Om du har haft en slirande kamrem i en månad och inte bytt den för att "Du inte kunnat". så kommer din bil inte vara glad om du har otur.