Sketstopp24v skrev:
Till alla er som snackar om genvägar och att det "bara" är att ha självdiciplin
asså... ni fattar kanske inte att om man har varit överviktigt hela sitt liv då funkar juh folk så att folk är jäävligt duktiga på att berätta för en..
man blir liksom till slut lite folkskygg för man får höra hur värdelös man är och blir retad/mobbad för att man inte klarar av att göra allt som andra "smala" människor kan..
man vågar inte ta kontakt med tjejer/killar för man har fått höra hela livet hur jävla fet ful och äcklig man dvs att självförtroendet når botten helt...
man kan inte hänga med på alla aktiviter i skolan
sen när man börjar bli vuxen har man det fortfarande i skallen..
man nyter inte åka till ett gym för att folk glor konstant på en för att det ser juh så jävla roligt ut att se en tjockis sitta och trampa cykel och svettas som ett vattenfall..
om folket som e så "snälla" och berättar för en varje dag att man är fet osv och inte kan göra nånting... då börjar tom de som står en nära hitta på saker utan att ens fråga om "tjockisen" ska hänga med.. dvs man börjar få jävligt lite folk at umgås med...
vad ska man göra då??
det är pga av all er jävla nötter som som e så noga med att säga " ÄT mindre för fan" elr "ut och spring ditt fetto" som man blir sittandes hemma kanske framför datorn... för att man vill inte tvinga sig själv att gå ut få möta alla blickar folk ger en... elr höra alla som skrattar åt för att man råkar gå emot nånting osv osv...
man sitter hemma, man tvingar sig själv till att verkligen inte äta nånting.. men inte fan hjälper det...
sluta klaga för helvete..
jag vägar väl själv upp emot 160-170kg nånstans... och jag är så trött på att ens bara vara vid liv så det finns inte..
träffade en snäll och rar tjej.. fick en unge med henne.. sen frågar folk mig "hur fan kan du ha sex med henne?" hon som e så smal etc.. och säger " det är ett under att du ens träffade nån" osv osv.. listan är låååång....
hon fick sen höra folk säga "hur fan kan du vara tillsammans med honom,som e så fet och ful" osv osv osv...
det är pga er jävla idioter som läget är som det är...
jag menar om det finns en enda jävla chans att jag ska kunna känna mig glad i 5 jävla minuter och kunna gå in i en vanlig jävla affär och bara köpa ett par jeans... borde man inte ta den då liksom??
och vad tror folk egentligen? att vi som "lider" av övervikt , skulle vi sitta och käka 1kg godis till frukost och svälja ner det med 4L cola sen en familje pizza till lunch och sen ett par menyer på McDonalds till middag och däremellan ha 3-4påsar chips i innerfickan ifall att hunger skulle komma smygandes elr?!?!?!?
ni e fan helt jävla blåsta asså...
jag har fan provat det mesta.. men endast pga av detta folk som säger att denna operationen är en genväg elr att man är för dålig för att kunna en diet osv...
visst det finns alltid en anledning till att man är fet.. i mitt fall är det genetisk.. hela jävla släkten på min idiotmorsas sida har ALLTID varit överviktiga på nåt sätt.. och då följde liksom ämnesomsättning med till mig när jag föddes.. vad kan man göra då?? om nån annan äter tex lite godis till en schysst film en lördagkväll så är det helt normalt och er kropp bryter ner det utan problem.. men skulle jag göra detsamma så väger jag typ 1kg mer när jag vaknar dagen efter pga av hur min kropp behandlar födan som kommer ner i magen..
Sluta klaga för helvete... ni vet ingenting om hur en överviktigt egentligen mår..
om detta nu är en möjlighet till att kunna få ett normalt liv där folk inte tittar konstigt på en så tycker jag att det är SKITBRA!!!!
har länge själv funderat på detta men alla säger som sagt "varför ska du behöva göra det?" " det finns andra sätt osv"
Självdiciplin är inte bara nåt man hittar liggandes i en byrålåda...
varför ska jag bry mig om mig själv när ingen annan gör det ?!?!
Jag tycker absolut att du ska göra den här operationen.. jag önskar jag hade samma styrka som dig att ta steget till läkaren och snacka om det...
hoppas nu bara alla nötter har orkar läsa detta oxå så kanske kanske KANSKE ni kan få lite vettigare syn på det hela!!!
MVH Henke!
Känner igen mycket av det du skriver, just med hur omgivningen ser ner på en. Även kompisar, närstående, kollegor och t om familjemedlemmar som börjar tjata om hur man gör för att gå ner ofta på ett elakt sätt. Har fortfarande minnen från mellanstadiet när folk skojade om ens vikt, det har satt sig rätt djupt alla gympalektioner där man hade "glömt" kläderna, alla friluftsdagar man gjorde de mer lugna aktiviteterna istället för att åka slalom som alla andra (fast man ville egentligen men inte kunde/vågade bara för att man kunde bli utskrattad och ge ytterligare nåt att bli retad för). Totalt oförstående gymnastiklärare som bara såg ett överviktigt barn för att inte nämna den sk "skolfröken" med sina mått och längdkurvor. Sedan i yngre tonåren var självförtroende i botten när det gäller att träffa tjejer, man undvek många sammanhang där man riskerade att bli en som folk stirrar ut.
Sedan är det underligt att folk tror att man åt pizza, hamburgare, godis, chips varje dag men det gjorde då inte jag iaf, jag åt vanlig svensk husmanskost (dock inte mer än "vanligt" folk), ofta åt man på oregelbundna tider, en del dagar åt jag ingenting alls pga jobbet blev så man inte tog sig tid att åka iväg.
Sedan att just ta steget och gå ner i vikt är inte lätt, efter ett läkarbesök och vågen stod på 143kg fick jag en remiss till den sk metabola enheten för ett kostprogram ev medicinering och träning, jag gick faktiskt inte ens dit just för att man fick stämpeln som ett kolli som är oförmögen att inte kunna ta vara på sig själv på nåt vis. Min övervikt fortsatte stiga följande år (vet inte hur mkt jag vägde som mest troligtvis över 150kg).
Om jag inte lyckats själv att hitta en metod som fungerade åt mig så hade jag nog förmodligen också övervägt en operation. Bara att tappa en 10kg ger en otrolig viljestyrka och motivation att fortsätta och är då en operation en sak som kan ge startskottet så blir det betydligt enklare att komma igång med både kost, matvanor och så småningom motion. Men det sitter djupt ändå även efter man gått ner det kommer nog ta lång tid att ens få bort hur man uppfattar sig själv som äcklig och ful med ett dåligt självförtroende som man nog får tampas med länge även efter en kraftig viktnedgång.
Henke du skrev samma sak som jag skulle skrivit för 1,5år sedan, det är exakt så man upplever livet och det behövs sägas för folk har ingen förståelse. Bra skrivet.
Det viktigaste är inte att ha rätt, utan att straffa de som har fel.