Maizer skrev:

whiper skrev:

"de härliga gänget på garaget..." jaja, de härliga gänget som delvis har fått mig att må skit, ja visst, dom e underbara...!

Det är för att du snackar så mycket skit.

men de gör ja inte.. de ja ahr sagt e sanning!!

Som jag skrev, bit ihop och lev vidare, det kommer bättre tider ska du se alla har motgångar någon gång, och många tänker då "orkar inte leva mer" etc. Men egentligen, ställer man sig på ett berg som det är ett stup bredvid, då ska man inte ens kolla ner och tveka, vill man inte leva mer så skulle man inte ens tveka, och då är man nog psykiskt sjuk dessutom.

whiper skrev:

va ska man göra när de verkligen inte känns som att e finns någon bättre utväg?? =/ du vet, när allt känns hopplöst.. va faan ska man göra då?!

Det är då man spottar sig i nävarna å tar i lite...

Lika hopplöst som det känns nu, lika jävla underbart kan det kännas sen!!

C-line skrev:

whiper skrev:

va ska man göra när de verkligen inte känns som att e finns någon bättre utväg?? =/ du vet, när allt känns hopplöst.. va faan ska man göra då?!

Det är då man spottar sig i nävarna å tar i lite...

Lika hopplöst som det känns nu, lika jävla underbart kan det kännas sen!!

jo, ja vet de.. men hur ska man klara sej tills den tiden kommer??

tycker nästan det är värst den tiden det är underbart, för då oroar jag mig för det som kommer, när man mår dåligt.
/Marcus

Mäki skrev:

tycker nästan det är värst den tiden det är underbart, för då oroar jag mig för det som kommer, när man mår dåligt.
/Marcus

så har ja aldrig sett på fde innan =/ men du har ju rätt...

usch, snart kommer de en till hämsk sak den gamla hunden kommer snart avlivas

Jag var våldsamt deprimerad för en tid sen. Hade ont i bröstet, andnöd och hela konkalongen. Målade på en fasad och betedde mig som vanligt tills det en dag brast och jag bröt ihop. Tårarna bara rann hela tiden. Jag minns inte riktigt hur det gick till men en dag när jag vaknade så hade det satt sig och härdat. Jag sket helt enkelt i allting. Det går som det går, tänkte jag. Sen dess har jag fullkomligt slutat hänga upp mig på saker och ting och bara kört mitt race. Möter man ett hinder: Bara kliva över och glömma och fortsätta köra. Det funkar dock inte om man inte har nåt att se fram emot. Jag började med kampsport nån gång i den här perioden och det enda jag kunde tänka på var det svarta bältet och hur jag skulle göra för att få det. Sen glömde jag av mina problem utan att jag märkte det och idag minns jag inte ens varför jag var deprimerad. Minns ett par orsaker till varför men kan inte förstå varför det var sån big deal vid det tillfället.
Det var en nyttig erfarenhet som satte perspektiv på livet.

Jag vet hur jagad man blir av psyket som inte lämnar en ifred. Ett tips är att du medvetet tänker på det hela tiden och pratar om det med en massa människor trots att du inte vill. Förr eller senare kommer tankarna ha mist sin slagkraft och vara så uttjatade att psyket släpper det och gör nånting annat.

Peace

whiper skrev:

Mäki skrev:

tycker nästan det är värst den tiden det är underbart, för då oroar jag mig för det som kommer, när man mår dåligt.
/Marcus

så har ja aldrig sett på fde innan =/ men du har ju rätt...

usch, snart kommer de en till hämsk sak den gamla hunden kommer snart avlivas

Vet hur det känns det där. Min hund dog 11 Juli, finns ju en tråd om honom. 5 dagar senare fyller jag år. Så vart ingen bra födelsedag på det sättet.. sedan fick jag reda på att morsan och låtsas farsan skulle separera, + massa andra saker.

whiper skrev:

Mäki skrev:

tycker nästan det är värst den tiden det är underbart, för då oroar jag mig för det som kommer, när man mår dåligt.
/Marcus

så har ja aldrig sett på fde innan =/ men du har ju rätt...

usch, snart kommer de en till hämsk sak den gamla hunden kommer snart avlivas

men ja e ju bara 16 med en överbeskyddande pappa å en låtsasmorsa som är egen, så då kan de skifta från dag till dag =S, så det är som tur är inge längre perioder, men som jag nyss läste, att kämpa på och ha ett mål, det har hjälpt när de var lite längre tidigare, eftersom jag inte bygger med bilen så mkt så har jag moped å bygger med (hacka inte på mig för de tack) men det går lika bra det, satsa lite på hunden, bilen också

Klubbmannen skrev:

Jag var våldsamt deprimerad för en tid sen. Hade ont i bröstet, andnöd och hela konkalongen. Målade på en fasad och betedde mig som vanligt tills det en dag brast och jag bröt ihop. Tårarna bara rann hela tiden. Jag minns inte riktigt hur det gick till men en dag när jag vaknade så hade det satt sig och härdat. Jag sket helt enkelt i allting. Det går som det går, tänkte jag. Sen dess har jag fullkomligt slutat hänga upp mig på saker och ting och bara kört mitt race. Möter man ett hinder: Bara kliva över och glömma och fortsätta köra. Det funkar dock inte om man inte har nåt att se fram emot. Jag började med kampsport nån gång i den här perioden och det enda jag kunde tänka på var det svarta bältet och hur jag skulle göra för att få det. Sen glömde jag av mina problem utan att jag märkte det och idag minns jag inte ens varför jag var deprimerad. Minns ett par orsaker till varför men kan inte förstå varför det var sån big deal vid det tillfället.
Det var en nyttig erfarenhet som satte perspektiv på livet.

Jag vet hur jagad man blir av psyket som inte lämnar en ifred. Ett tips är att du medvetet tänker på det hela tiden och pratar om det med en massa människor trots att du inte vill. Förr eller senare kommer tankarna ha mist sin slagkraft och vara så uttjatade att psyket släpper det och gör nånting annat.

Peace

Fan va sant! Du verkar vara en klok människa. Ska försöka komma ihåg det där när det känns tungt. Det är fan bara kliva över o köra på, man ska inte tänka efter så mycket!

Kan vi inte prata om lite roligare "grejer"? börjar nästan gråta när jag läser era texter....

kanelbull2 skrev:

Kan vi inte prata om lite roligare "grejer"? börjar nästan gråta när jag läser era texter....

ja har fått lära migatt de tydligen e mänsligt att gråta =/

whiper skrev:

kanelbull2 skrev:

Kan vi inte prata om lite roligare "grejer"? börjar nästan gråta när jag läser era texter....

ja har fått lära migatt de tydligen e mänsligt att gråta =/

Så sant

Klubbmannen skrev:

Jag var våldsamt deprimerad för en tid sen. Hade ont i bröstet, andnöd och hela konkalongen. Målade på en fasad och betedde mig som vanligt tills det en dag brast och jag bröt ihop. Tårarna bara rann hela tiden. Jag minns inte riktigt hur det gick till men en dag när jag vaknade så hade det satt sig och härdat. Jag sket helt enkelt i allting. Det går som det går, tänkte jag. Sen dess har jag fullkomligt slutat hänga upp mig på saker och ting och bara kört mitt race. Möter man ett hinder: Bara kliva över och glömma och fortsätta köra. Det funkar dock inte om man inte har nåt att se fram emot. Jag började med kampsport nån gång i den här perioden och det enda jag kunde tänka på var det svarta bältet och hur jag skulle göra för att få det. Sen glömde jag av mina problem utan att jag märkte det och idag minns jag inte ens varför jag var deprimerad. Minns ett par orsaker till varför men kan inte förstå varför det var sån big deal vid det tillfället.
Det var en nyttig erfarenhet som satte perspektiv på livet.

Jag vet hur jagad man blir av psyket som inte lämnar en ifred. Ett tips är att du medvetet tänker på det hela tiden och pratar om det med en massa människor trots att du inte vill. Förr eller senare kommer tankarna ha mist sin slagkraft och vara så uttjatade att psyket släpper det och gör nånting annat.

Peace

mm... ja kan verkligen inte bara gå över problemet så. de e nått vrickat me mej. alla säger att de e så lätt att abra gå vidare, jag kan inte. ja kan inte släppa de som har hänt. och jag låter inte mej själv ha roligt ibland, kan hända att ja e positiv en stund, men så fort ja blir ensam så sitter ja o tänker på de som gör ont, aldrig att ja kan få komma ihåg de som ja va glad åt. aldrig.

onej84 skrev:

whiper skrev:

kanelbull2 skrev:

Kan vi inte prata om lite roligare "grejer"? börjar nästan gråta när jag läser era texter....

ja har fått lära migatt de tydligen e mänsligt att gråta =/

Så sant

även om de e mänskligt e de nått man hellst inte vill göra..

whiper skrev:

mm... ja kan verkligen inte bara gå över problemet så. de e nått vrickat me mej. alla säger att de e så lätt att abra gå vidare, jag kan inte. ja kan inte släppa de som har hänt. och jag låter inte mej själv ha roligt ibland, kan hända att ja e positiv en stund, men så fort ja blir ensam så sitter ja o tänker på de som gör ont, aldrig att ja kan få komma ihåg de som ja va glad åt. aldrig.

Fråga vem som helst som har varit deprimerad, alla har känt likadant. Det är jobbigt att vara deprimerad, det är inget man kommer undan. Ingen ser framtiden klart i ett sådant tillstånd, det är en del av att vara deprimerad innebär. Det finns inga genvägar för att bli bättre.
Jag säger som innan, tankarna klingar av med tiden. Kan du inte tänka på nånting annat? Då går det antagligen snabbare för det att gå över. Äter du din favoriträtt varje dag till frukost, lunch och middag kommer du hata den inom en tid hur mycket du än älskar den idag.

Klubbmannen skrev:

whiper skrev:

mm... ja kan verkligen inte bara gå över problemet så. de e nått vrickat me mej. alla säger att de e så lätt att abra gå vidare, jag kan inte. ja kan inte släppa de som har hänt. och jag låter inte mej själv ha roligt ibland, kan hända att ja e positiv en stund, men så fort ja blir ensam så sitter ja o tänker på de som gör ont, aldrig att ja kan få komma ihåg de som ja va glad åt. aldrig.

Fråga vem som helst som har varit deprimerad, alla har känt likadant. Det är jobbigt att vara deprimerad, det är inget man kommer undan. Ingen ser framtiden klart i ett sådant tillstånd, det är en del av att vara deprimerad innebär. Det finns inga genvägar för att bli bättre.
Jag säger som innan, tankarna klingar av med tiden. Kan du inte tänka på nånting annat? Då går det antagligen snabbare för det att gå över. Äter du din favoriträtt varje dag till frukost, lunch och middag kommer du hata den inom en tid hur mycket du än älskar den idag.

de sista du skrev va riktigt bra sagt... så du menar att de kommer bli bättre?? på senaste tiden ( tva dagar tbx)  så har ja varit lite gladare... o ja gillar de vil bara slippa all smärta.. :'(

whiper skrev:

onej84 skrev:

whiper skrev:

ja har fått lära migatt de tydligen e mänsligt att gråta =/

Så sant

även om de e mänskligt e de nått man hellst inte vill göra..

det är omänskligt att inte gråta...

problemet med de stora problemen är: man glömmer aldrig. det går inte att glömma...kommer ofta tillbaka...och det går aldrig att hålla tårarna inne...men en sak som är säker: alkohol hjälper aldrig att lösa problem, det gör bara saker och ting värre...gör saker så jäävla skit. alkoholen är orsaken till det värsta som hänt mig.....trots att jag inte ens var mycket påverkad..nästan inge alls. men det räckte...för att göra livet till ett helvete.... enda jag lever på nu är hopp...som sinar för varje dag som går...

händelser som gjort ont (inombords) gräver djupare sår än de fina ögonblicken, och tankarna om dem kommer lättare tillbaka....tyvärr...med tiden lättar kanske smärtan... jag tror att den aldrig försvinner helt... men jag tror att man lär sig leva med den med tiden...hoppas jag.

hoppas allt blir bra för dig...!
mvh

Det är ingen mening att vara deppad...
Min bästa vän i grundskolan hade flytta 5 mil bort och han skulle komma till mig en kväll och vi skulle gå till en festival, men han kom aldrig. Dan efter fick jag reda på att han hade krockat me en lastbil.

När jag gick i gymnasiet så va det en klasskompis som behövde hjälp me bilen.
- Kommer hem till dig imorrn, sa jag.
- Ok, sa han.
Körde hem till honom och när jag svängde in på gårdsplanen så möts jag utav ambulans och polis.
Fort ur bilen och sprang in i huset och möttes av hans föräldrar.
- Va har hänt? sa jag.
- Han finns inte här hos oss, svarade dom.
Han hade tagit sitt liv på morgon.....

Blev sjuk för ca 2 år sedan och har vart på alla möjliga och omöjliga undersökningar men har inte fått svar på va det kan vara så det finns stunder man helst vill glömma och det är ingen mening att gå och ha negativa tankar för då blir man knäpp.

Henko skrev:

Det är ingen mening att vara deppad...
Min bästa vän i grundskolan hade flytta 5 mil bort och han skulle komma till mig en kväll och vi skulle gå till en festival, men han kom aldrig. Dan efter fick jag reda på att han hade krockat me en lastbil.

När jag gick i gymnasiet så va det en klasskompis som behövde hjälp me bilen.
- Kommer hem till dig imorrn, sa jag.
- Ok, sa han.
Körde hem till honom och när jag svängde in på gårdsplanen så möts jag utav ambulans och polis.
Fort ur bilen och sprang in i huset och möttes av hans föräldrar.
- Va har hänt? sa jag.
- Han finns inte här hos oss, svarade dom.
Han hade tagit sitt liv på morgon.....

Blev sjuk för ca 2 år sedan och har vart på alla möjliga och omöjliga undersökningar men har inte fått svar på va det kan vara så det finns stunder man helst vill glömma och det är ingen mening att gå och ha negativa tankar för då blir man knäpp.

fyfaan, grina en skvätt nu :'(  fan a less man skulle va