caromania skrev:
Evildan skrev:
torsen skrev:
Om vi kommer överens, det är minst 3 spekulanter anmälda före mig, och säljaren tar oss i tur och ordning, så är namnet redan bestämt på bilen.
RÅTTSOFFAN, efter studierektorns, i "Enkelstöten", gamla VW.
Jag har haft namn på de flesta av mina närmare 130 bilar.
En svart trimmad Rekord 1700 -58 kallades PASTORN eftersom den föregående ägaren hade varit prästen i Lista utanför Eskilstuna. På den tiden ansågs Opel vara töntiga. Men med den åkte jag ifrån PV-sport m m.
Gissa varför det inte gick att ha torkarna på när man varvade ur på de lägre växlarna?
Satan vad trist att vänta på det viset.
När jag säljer är det alltid att den som först infinner sig vid möllan får med sig mjölet hem. Inväntar givetvis långväga resenärer från det dom ringt och berättat att dom påbörjat resan.
Länkaget från kamaxeln k☆kade ur vid för höga varvtal?
Vacuum. Bristen på detsamma.
Vindrutetorkarna drevs av ett uttag från kamaxeln t o m -58.
Därefter elmotordrivna.
Inte heller spolaren var vacuumdriven.
"Blåsa" på golvet.
Men jämnåriga Volvon hade vacuumspolare.
Kom inte en droppe när man som bäst behövde vid en omkörning.
När man sen inte behövde spolningen efter omkörningen och släppte på gaspedalen tömdes nästan "WASO"-blåsan.
Före OPEL-tiden, långt före, var jag "delägare" i en Ford Tudor Special -36.
Den hade en vacuumdriven och en elmotordriven vindrutetorkare.
Ibland kunde de ta i varandra.
För den o t-intresserade kan berättas att bilen användes för "chicken-race" på Kungsgatans slut i Eskilstuna.
Dessutom hade Forden mekaniska bromsar som frös fast vintertid så man fick men våld "trampa loss" bromsarna då och då. Hade man tur så lossnade alla bromsstagen. Annars blev spännande vid nästa inbromsning. Då blev det till att parera "snedsprången" - utan servostyrning.
Det var inte bättre förr - men mer spännande.
Ja det var samma år som "Ung Rebell" visades på biodukarna.
När man själv var "fjortis".