En fallgrop kan ju va >100m. Jag går flyg, och det är vad lärare sagt iaf och jag litar mer på dem än vad du läst på wikipedia.

Vart svårt misshandlad för typ 3 månader sen. Har fortfarande besvär efter det. Absolut ingen rolig händelse..

3 hjärnblödningar och spräckt pannben. Får fortfarande inte köra bil

Det värsta jag någonsin har varit med om är när min bästa kompis dog efter en operation det är tre årsedan idag och det har inte släppt än, Nu går jag till Psykolog då och då för att släppa det.

En gång när jag hammlade i slagsmål med en kille som jag kastade iväg, Han träffade dessvärre en stolpe som det stack ut en skruv ifrån, Han gick ca. 20meter sedan svimmade han av. Och det blev en stor blod pöl runt om huvudet på han, Trodde han var död så det var väldigt otrevligt och påfrestande på psyket, Men ambulansen kom snabbt och allt gick bra och han är idag en av mina bästa kompisar otroligt nog.

En annan gång när en polare som hafft det svårt och kommit in på fel bana.
Då stod vi utan för en resturant och han kom från ingenstanns och gobbe däckade i min bil, Ringde ambulansen direkt och han kom in till sjukan, Tur var det då han inte hade levt idag annars, Medans han andra "kompisar" ville ta med han till ett annat ställe, och skälde ut mig och min polare för att vi ringde ambulansen. Efter många "om och men" så är han idag tillbax med oss vanliga människor och lever ett sunt liv vilket är skönt.

Det värsta jag har vart med om var när jag sov hos en kompis efter en hård kväll. Vaknade upp på morgonen och gick upp och käkade lite frukost, polarens morsa kom in i köket verkade pigg osv som vanligt lika trevlig. Hon tog en cigg och gick och la sig igen. Efter det vaknade hon aldrig igen och det kändes så sjukt overkligt. Hon hade cancer av nån sort tror jag. Jag fick aldrig veta vad det var då polaren flyttade till en annan sida av sverige direkt efter och har inte hört något av honom sen dess.

Blev huggen med en blyertz (stava?) penna i bröstet när jag var 12 år cirka av en av dom "coola" niorna som gick runt och rånade småglin på pengar och mobiler osv. Hade precis börjat i den skolan på den tiden och visste inte vilka dom var. Mina nyblivna (och efterblivna) polare gav bort sina pengar utan tjafs. Jag däremot vägrade och blev inskickad i en vägg snabbis. Så jag kastade iväg min mobil in i mitt klassrum där min lärare var och då kom en av dom andra skitungarna och högg pennan i bröstet på mig. Hade hört att det är farligt så vart rädd som fan men vågade inte säga nått till morsan så jag lät det var och det verkar ju funka även fast jag har ett märke på bröstet som ser ut som ett öga kvar. (två dagar senare träffade jag på samma killar igen fast dom gick bara förbi, då skrek jag BU i ena killens öra och sprang allt vad jag kunde, då snubblade han och ramlade ner i en trappa) så då kände jag mig rätt stark.

Hmmm måste vart sommaren 2006 när jag körde budbil i östergötland/sörmland.
Som vanligt inga sommarvikarier och pressade tidscheman, när olyckan inträffade hade jag väll kört ca 48 timmar i sträck och druckit en platta redbull.
Kommer i ca 130 km/h precis innan avfarten till Vagnhärad, sommnar till, vaknar av att det typ skakar i bilen och alla grejjer i bilen bara flyger omkring som om det vore i rymden.
Smäller utav bara fan och låter, stannar tillslut och börjar undra vad fan som har hänt.
Visst bilen var ju biffen, folk stannade och fråga hur det gick : jo fan det är kanon.
Fattade inte vad som hade hänt, kryper ur sidorutan då dörren inte gick att få upp.
Går ut och kollar vad som har hänt.
Hade hammnat i mitten av stål räcket på högersidan, dragit ner i diket där även delar av bilen ligger.
Höger framhjul pekar rätt ut som det vore världens bästa svängradie, oljetråg och turbo och sånt ligger i diket medans det luktar lite halvbränd bil.
Det enda som hände med mig var lite ont i lillfingret och parkisson i 2 timmar.
Änglavakt ? Jo för 5 meter längre fram stog det ett stort betongfundament.

http://bild.faersking.se/default.asp?directory=kaboom

Maizer skrev:

En fallgrop kan ju va >100m. Jag går flyg, och det är vad lärare sagt iaf och jag litar mer på dem än vad du läst på wikipedia.

Vem har sagt något om wikipedia?

Äldsta polaren och min barndoms granne blev skjuten av snutten och dog. Jag var ca 18 då, var ganska tungt. För ca 2 år sen omkom farsan i en bil olycka. Inte det roligaste som kan hände. Hade en annan polare som också omkom i en bil olycka när jag var 15-16.

Jag har varit med om en hel del hemska saker.
När jag var väldigt liten (dagisålder) drabbades min mamma utav en svår mag-tarm-sjukdom och opererades ständigt och jämt. allteftersom hon blev bättre trodde man saker o ting blev bättre. men nejdå. cancer här, och cancer där. tumör efter tumör. lyckligt nog har majoriteten varit godartade, but still. vid ca 8-9 års åldern var jag med om en stor bilolycka då en påverkad ungdom som nyss fått körkort körde rätt in i sidan i den bil jag satt i tillsammans med mina äldre släktingar. bilen var en toyota supra, årsmodell äldre, som dock tog det bra. vi klarade oss, bortsett från chock. senare har jag varit med som passagerare i två mer olyckor, plus min egen krock på motorvägen i december -06. även där hade jag änglavakt, då jag med min gamla audi kasade in i en v70 på motorvägen. hade det inte varit för bältet hade jag inte varit här nu. skadade handleder, knän och en kompression i ryggraden och öm nacke klarade jag mig med.

dödsfall har jag nästan klarat mig undan, andras då alltså. min kusin, och bästa vän dog vid 15 års ålder då hon blev överkörd av en lastbil och jag hade en vän för många år sedan som dog i hjärtinfarkt på sin semester...  men.
som någon tidigare sa; life goes on, man får ta erfarenheterna och bära dom med sig.

Det värsta jag har varit med om i olycks väg var när jag blev på körd när jag körde moppe till skolan. Det var en tanta som hade solen i ögonen och körde rakt ut. Hon träffade sidan av moppen och min fot kom i kläm. Fick mig en ganska kulig flygtur på köpet, men landade på asfalten så ont gjorde det
Det tog ca 10 st besök på Ystad lasarett innan läkarna hittade var det var för fel på fot jäkeln. Röntgades nog ett 4 tal gånger och ett antal besök hos fotspecialister m.m Men en dag så kom en annan fotspecialist och kollade och han kände och kollade på foten i ca 10 min sen såg han var det var för fel. Fick operations tid dagen efter! En skruv sattes in och gips i 8 veckor, in på operation igen gips i 8 veckor till. Kryckor i ca 8 veckor till.
Det roliga var det att, jag frågade om jag behövde någon rehabilitering efter detta?
"Häh det är lugnt, det fixar sig tids nog", fick jag som svar då ifrån Ystad.
Men för säkerhets skull gick vi till en fotspecialist i Skurup och det tog inte han lång tid för att konstatera att jag behöver gå på rehabilitering ett ganska bra tag!
Jiippie! Ett 2 tvåfaldigt leve för Ystads lasarett! Hura! hura!
Är inte helt återställd idag och enligt läkarna kommer jag aldrig bli helt OK i den foten heller. Detta var för 4 år sen eller nått och den är fortfarande lika tjock som 1 vecka efter olyckan, hehe.

Efter att jag läst allt det här så känns det inte som att min värsta upplevelse är som "en fis i rymden". Men det var typ 1.5 år sedan då jag fått tanken att jag skulle ner till stan och köpa mig nåt trevligt att äta framför tv:n på fredagskvällen. Det var vintermånad och ett litet täcke snö täckte asfalten.
Kör iaf på en väg som leder till ett T-kors, där jag ska ut på den större vägen. Korsningen är dum då man pga av träd och buskage vid kanten inte ser särskilt mycket förrän man kommer fram till vägen. Den anslutande vägen lutar svagt neråt mot vägen också. Jag saktar in pga halkan och rullar inte snabbare än gånghastighet framåt för att se om det kommer någon trafik. Jovisst kommer det trafik, en buss kommer dundrandes i full fart från mitt vänster och jag ställer mig på bromsen för att stanna. Men vad händer? Jo ingenting händer. Det var så jäkla halt så att bromsen inte tog någonting, så jag fortsätter mot vägen och bussen kommer. Då fick jag den där känslan av att allt går i "slow motion", såg hela mitt liv passera i revy och allt det där. När det är 4-5 meter kvar så tänker jag att det här kan aldrig gå bra, jag glider närmre och närmre hela tiden. Sen kommer bussen..
Jag måste haft änglavakt eller något, för bussen hinner förbi tillräckligt långt för att jag ska köra in i sidan på honom än att jag för bussens front i förarsidan. Bussen märkte antagligen inte att jag träffade honom, han fortsatte att köra som vanligt. Men jag var skakis hela kvällen efter det där.
Jag klarade mig utan skador och bilen fick vi byta spoiler på. Men det var bland det läskigaste jag varit med om. Måste säga att jag hade fruktansvärt tur den gången, det kunde ha slutat mycket otäckt   Efter den upplevelsen så har jag mer eller mindre ogillat bilkörning vintertid.

Var en 10-11 kanske 12 år gammal. Färsking på inlines som man var lyckades jag åka rätt ut i gatan över ett övergångställe utan att se mig för. Pang sa det så blev man träffad i ryggen och bakhuvudet av en bil som kom i ca 50-60km/h. Det nästa jag minns är att jag ställer mig upp ca 5-10m ifrån själva kollisionen, hade visst flugit en bit . Satte mig på trottoaren för att konstatera att jag fått några skrapsår och var lite yr men i övrigt satt alla kroppsdelar där de skulle. Tjejen som körde på mig verkade bra mycket mer skärrad till en början, och den stackars bilen hade blivit av med en backspegel som måste träffat mig i ryggen.

Mådde sedan lite kasst i några dagar pga hjärnskakning men i övrigt fick jag inga men. Hjälmen jag länge velade om jag skulle ha på mig eller inte räddade förmodligen livet på mig, eller åtminstone allvarlig hjärnskada.

Min bästa kompis ,hans syster och låsas farasa dog i en bilolycka 99..Bilarna började brinna..Så dom blev innebrända..Inte det roligaste..Men men inte  mkt att göra åt saken

Jag har inte vart med om så mkt men har vart nära. En gång sommars 06 mär jag och en polare var på väg till jobbet så kom det en merca buss på 2 hjul ut ur en kurva å slog ner i diket. sen träffa den en utfart å våltade in i un telefonstolpe som träffade mitt i hytten på förarsidan. han som körde klara sen men bara lite skärsår tack vare att han inte hade bältet på sej. hade han hafft det så hade han garanteat vart död nu! hytten var intryckt till mellanväggen. hade vi kommit 5 meter längre fram så hade vi fått den i frånten. det fick en att tänka.

sen så åkte jag med en kompiss i en mercedes a-traktor på en grusväg å vi gick av vägen i ca 140 km/h det enda jag mins var när vi slog i diket å hur ja såg åkern komma mot sidorutan. men som tur va gick vi alldrig runt.

sen åkte jag med polaren i hans bmw när hans bil började sladda i en svag kurva i 220km/h

åkte buss från simhallen med skolan när jag var 12-13 år o satt längst bak i bussen o så när den stannade i en korsning så bara vällde det in tjock rök från ventileringen, då var det motorn som hade börjat brinna där bak, dörrarna gick inte att öppna med nån bröt upp dem så vi alla kom ut och det gick bra utan skador, men bussen däremot brann upp helt! det var änglavakt iaf

Hej.
Satt o läste lite om vad folk har varit med om(det var ju inte nån munter läsning precis)stackars satar. Det är alltså så som jag brukar tänka om jag tycker nåt e pissigt : det finns alltid nån som har det värre.

Men iaf sommaren 2005 drog jag av vägen i ca 140-150 km/h lite söder om Jönköping på väg mot Göteborg. I bilen satt min gravida fru, min 7-åriga son o brorsan, när räddnings personalen kom fram så var ordet bara- Änglavakt. Vi hade tydligen kört ner ett staket , kommit in på en industritomt,lyckats med att glida imellan två stora järncontainrar,fortsatt över hela gårdsplanen utan att krocka med nån annan bråte för att tillslut stoppa mot husets betongvägg. Vi kunde alla kliva ur bilen utan ett endaste skrubbsår men däremot rejält skakis.Bilen blev förstås bajs(406:an på min sida)men som sagt vi klarade oss. Vi fick ändå åka ambulans till Ryhov (sjukhus) för att kolla nackar o det ofödda barnet. Frun fick även en övernattning på sjukan. Dan efter åkte vi förbi samma ställe o insåg att vi hade haft en jävla tur............så nu förstår ni varför min bil har den dekal som den har,vill inte påstå att jag är religös men den dan var det någon/något som inte tyckte att det var våran tur att gå.

Varför blev det då så här? Jo för att idioten(jag)skulle så klart visa mig på styva linan mot en annan bil. Offra familjen för att rejsa, moget.

Men det sjuka i det hela, jag gillar fortfarande att gasa på, dock helst själv i bilen o med lite mer eftertanke.
Skulle vara kul att höra från andra som klarat sig ur "änglavakts"-olyckor om det har förändrat erat förhållande till bilar o höga hastigheter.

Ha en skön sommar o kör inte snabbare än din skyddsängel kan flyga.

krockat med lastbil på mopped i 90km/h det tycker jag var rätt läskigt. inte så kaxig då du

har inte varit med om nån riktig olycka vad jag kommer på men otäckt var det när man körde epa och höll på att blåsa in i en sten som var flera gånger så stor som epan i typ 100km/h på tvären, och den hade tagit på min sida och det var jävligt nära kan jag lova, så hade gått som de höll på att gå så hade jag nog garanterat inte suttit här vid datorn nu iaf


så mitt råd, lek inte WRC efter skogsbils vägar som ni inte känner till riktigt hehe

det värsta jag varit med om när farsan fick en blödning efter operation, otur nog fanns det ingen ambulans så det var ju bara och sätta sig i bilen. han tuppade av ett par gånger på väg till sjukhuset, har aldrig varit så rädd.
kändes som att jag fick en hjärtattack av allt adrenalin.

man hann och tänka väldigt många saker i bilen på väg till skjukhuset.

hoppas innerligt att ingen får uppleva det jag gjorde.

Inga roliga historier här inte


Mina saker är väl först och främst när en polare till mig ringer stupfull och säger jag ska med ut och åka i hans bil (bmw 316). Jag som var hemma då och hade nyktrat till försökte övertala honom att åka hem och ge sig med de dumheterna.
Men icke, han var nästan utanför sa han. Jaja, man fick gå ut och övertala honom att köra hem lugnt och försiktigt.
Han körde ut mot en större väg och gasade upp bilen, han skulle visa hur snabbt den gick
Tänkte att jaja, de går väl bra på denna fina vägen. Men sen vart man fartblind och i kurvan som kommer håller vi cirka 170 km/h och får sladd. Vi frontar rätt ner i diket i en bergsvägg sedan rullar bilen kanske 5 varv.
Bilen var helt och hållet skrot efteråt.

Hur gick det med oss?

Ingen hade bälte men ändå kryper vi ur bilen som ligger på taket helt oskadda. Ja, polaren blödde lite från huvudet men inge värre, mest ett sår.

Efteråt har jag tänkt hur orättvist det är ibland. Varför ska vi, två dumma unga fulla killar som är ute och riskerar våra och andras liv köra av vägen på det viset klara oss? Medans vissa krockar kanske i 50-60 och dör...

Efter det hände så är jag ganska så åkrädd. Gillar inte alls att åka med när andra kör. Kör också ganska mycket försiktigare med tanke på det där.


Sen har jag också kört av vägen när det var blixthalka i runt 90 km/h med min gamla volvo 740. Jag och min sambo var med i bilen och klarade väl oss rätt så bra. Gled mest ut i ett "fint" dike.

Det otäcka var två dagar senare när jag satt på jobbet framför datorn. Så tappar jag synen helt och blir totalt blind. Hinner tänka att nu är de ju helt kört. Jag tänker inte leva som blind. Ringer till kontoret så de får hämta mig och köra mig till sjukhuset.

Får tillbaka synen på sjukan helt plötsligt och en massa tester görs. Inga fel hittades. Läkarna sa dock att man ska alltid inom sjukhuset efter något liknande. Det är alltid omtumlande för hjärnan att de tar stopp så fort.
Fick en nerv skada i ryggen kort därefter och var förlamad från mitt knä och ner i ett halvår. Sjukskriven i 9 månader för allt de där.

Men är återställd idag. Med ännu en läxa i bakhuvudet som dyker upp när är ute på vägarna.