Har levt med min sambo i snart tio år.

Idag bad han mig flytta.

Jag är inte frisk och nu tyckte han det fick vara nog. Han tror jag blir frisk om han skickar ut mig.

Ska precis börja sanera tänderna då jag efter åtta års helvete fått den troliga diagnosen amalgamskadad. Jag är alltså överkänslig mot kvicksilver, och har alla möjliga konstiga symptom.

Vi har en sexårig dotter ihop, hon har just börjat skolan.

Jag har mina vänner i Mariestad, men hon går i skolan i Hällekis. Nu trodde han att jag skulle dra utan henne, men det gör jag bara inte, då har jag ju INGET kvar att leva för.
Så, jag ska försöka hitta en bostad i Hällekis, nu finns inget till salu där uppe, men då kan hon själv välja om hon vill komma till mig. Då har vi nära till skolan, butik och tåg, och flera av hennes kompisar bor där också.

Har räknat lite på det och efter hyra och mat kommer jag ha ungefär 1000 spänn kvar att leva på.

Har sjukpension på ungefär 6000 efter skatt och bekostar dessutom min behandling själv, cirka 2000 per månad, så det här kommer gå back så det smäller om det.
Bilen lär jag ju få göra av med i vilket fall, frågan är om vi klarar oss ändå?

Dessutom har jag tappat bort mitt liv och min livskamrat! Här har jag lagt min själ i vårt hus, målat och renoverat, planerat och strukturerat.

Hur fan hittar man vidare?

/ Less Ellen

vulture skrev:

Har levt med min sambo i snart tio år.

Idag bad han mig flytta.

Jag är inte frisk och nu tyckte han det fick vara nog. Han tror jag blir frisk om han skickar ut mig.

Ska precis börja sanera tänderna då jag efter åtta års helvete fått den troliga diagnosen amalgamskadad. Jag är alltså överkänslig mot kvicksilver, och har alla möjliga konstiga symptom.

Vi har en sexårig dotter ihop, hon har just börjat skolan.

Jag har mina vänner i Mariestad, men hon går i skolan i Hällekis. Nu trodde han att jag skulle dra utan henne, men det gör jag bara inte, då har jag ju INGET kvar att leva för.
Så, jag ska försöka hitta en bostad i Hällekis, nu finns inget till salu där uppe, men då kan hon själv välja om hon vill komma till mig. Då har vi nära till skolan, butik och tåg, och flera av hennes kompisar bor där också.

Har räknat lite på det och efter hyra och mat kommer jag ha ungefär 1000 spänn kvar att leva på.

Har sjukpension på ungefär 6000 efter skatt och bekostar dessutom min behandling själv, cirka 2000 per månad, så det här kommer gå back så det smäller om det.
Bilen lär jag ju få göra av med i vilket fall, frågan är om vi klarar oss ändå?

Dessutom har jag tappat bort mitt liv och min livskamrat! Här har jag lagt min själ i vårt hus, målat och renoverat, planerat och strukturerat.

Hur fan hittar man vidare?

/ Less Ellen

Ellen, har läst många inlägg osv om dig och skapat en positiv bild men nu blev jag tveksam.
Du kan inte jobba men du har lagt ned hur mkt kraft som helst på att renovera och måla huset ?
Kan du göra sådant måste du ju trots allt klara av att fortsätta jobba som journalist ?
Tråkigt att läsa om det som hänt iaf, vet att du haft mkt medlidande till andra så jag hoppas du har några nära vänner som tar hand om dig.
MVH Fredrik

och hur kom detta? bara sådär, ni måste ju kunna diskutera saken...? det är inge råd utan ni MÅSTE ju diskutera ang varför bara sådär.....

Lider med dej, Hoppas allt blir bra!

Fredrik.Gustavsson skrev:

Ellen, har läst många inlägg osv om dig och skapat en positiv bild men nu blev jag tveksam.
Du kan inte jobba men du har lagt ned hur mkt kraft som helst på att renovera och måla huset ?
Kan du göra sådant måste du ju trots allt klara av att fortsätta jobba som journalist ?
Tråkigt att läsa om det som hänt iaf, vet att du haft mkt medlidande till andra så jag hoppas du har några nära vänner som tar hand om dig.
MVH Fredrik

*skratt*
Okej, det där lät lite skumt.
Om vi säger som så här då - jag brukar ha planen, och han verkställer medan jag hejar på. Undantaget fönstren, som jag skapade och målade förra året. Jag höll på hela sommaren, och lyckades färdigställa sex bågar. Tre fönster alltså. På HELA sommaren. Slipade en kvart, låg resten av dagen. Grundmålade en båge, låg ett par dagar. Och så vidare. Men i oktober kom den sista bågen upp, och nu återstår bara fem fönster... I år har jag inte varit i skick att röra ett enda, har varit så kemikaliekänslig sedan tandläkarbesöket i november förra året att jag tuppar av efter ett par minuter nära en öppen färgburk...

Men jag har i alla fall lagt ner mycket möda och hela min själ i det jag gjort med huset genom åren!

För MIG är det massor av energi, även om det inte går så fort. Men jag har hållit på i tio år, så visst har jag format en del här också, speciellt under perioder då jag hållit mig på fötter. Tyvärr varar det sällan mer än några veckor i taget, innan något organ kollapsar, men jag måste ju LEVA när jag fungerar, och inte sitta och vara rädd för nästa haveri!
Så jag gasar tills jag rasar, vilket kanske inte är det bästa att göra, men jag måste ju känna att jag är till någon nytta också!

// Ellen

Nu framställer du honom som väldigt kass, jag tror nog att det finns fler sidor. Väldigt tråkigt för dig, lider med dig. Men jag tror nog ändå att han har en bra anledning som vi tyvärr inte får höra.

vulture skrev:

Fredrik.Gustavsson skrev:

Ellen, har läst många inlägg osv om dig och skapat en positiv bild men nu blev jag tveksam.
Du kan inte jobba men du har lagt ned hur mkt kraft som helst på att renovera och måla huset ?
Kan du göra sådant måste du ju trots allt klara av att fortsätta jobba som journalist ?
Tråkigt att läsa om det som hänt iaf, vet att du haft mkt medlidande till andra så jag hoppas du har några nära vänner som tar hand om dig.
MVH Fredrik

*skratt*
Okej, det där lät lite skumt.
Om vi säger som så här då - jag brukar ha planen, och han verkställer medan jag hejar på. Undantaget fönstren, som jag skapade och målade förra året. Jag höll på hela sommaren, och lyckades färdigställa sex bågar. Tre fönster alltså. På HELA sommaren. Slipade en kvart, låg resten av dagen. Grundmålade en båge, låg ett par dagar. Och så vidare. Men i oktober kom den sista bågen upp, och nu återstår bara fem fönster... I år har jag inte varit i skick att röra ett enda, har varit så kemikaliekänslig sedan tandläkarbesöket i november förra året att jag tuppar av efter ett par minuter nära en öppen färgburk...

Men jag har i alla fall lagt ner mycket möda och hela min själ i det jag gjort med huset genom åren!

För MIG är det massor av energi, även om det inte går så fort. Men jag har hållit på i tio år, så visst har jag format en del här också, speciellt under perioder då jag hållit mig på fötter. Tyvärr varar det sällan mer än några veckor i taget, innan något organ kollapsar, men jag måste ju LEVA när jag fungerar, och inte sitta och vara rädd för nästa haveri!
Så jag gasar tills jag rasar, vilket kanske inte är det bästa att göra, men jag måste ju känna att jag är till någon nytta också!

// Ellen

Fast då måste jag ju säga att jag inte tkr det är helt moraliskt rätt att skriva som du skrev, men jag fick min förklaring iaf. Och jag har skapat min uppfattning och tror inte du är en av dom som drar nytta av systemet bara.
Tråkigt att folk ska behöva vara så sjuka men endå så fulla av energi och viljan att vilja göra saker och ting.
Hoppas du kryar på dig och det löser sig med problemen som sagt.
MVH Fredrik

Maizer skrev:

Nu framställer du honom som väldigt kass, jag tror nog att det finns fler sidor. Väldigt tråkigt för dig, lider med dig. Men jag tror nog ändå att han har en bra anledning som vi tyvärr inte får höra.

Följ bloggen så klarnar det nog. Klart det finns många skäl. Jag är bara inte beredd att ge upp, men det gör han nu. Men i bloggen finns nog svaren.
Jag har bara tappat sugen och orkar inte vara förstående och vänlig och jolma runt... Mitt liv rasar och jag tänker falla innan jag reser mig! Typ...

// Ellen

Har inte någor bra svar, men jag hoppas det ordnar sig vill man säga ivarjefall


Mvh

har läst dem fan hemskt!! vet inte ens vad jag ska säga, men hoppas VERKLIGEN det fixar sig för dig!!

låter du som är sjuk av utmattningsdeprission eller såkallt gått in i vägen

vet hur jävligt det är för både morsan och farsan har det efter 25 år som bönner
och dom som inte varit utsatta för det vet inte vilket helvete det är

hoppas det går bra med sambon eller om det blir en lägenhet

MVH