I lördags var det cruising i Lidköping. Förr om åren missade vi det aldrig. Då var hela månaden bokad, Mariestad runt den 20:e maj, Trollhättan helgen efter och sedan Nossebro med Cruising i Lidköping. Bilen var igång och man själv likaså.

Nu har bilen stått ett tag. Vi har inte varit på bilutställning eller cruising sen 2005 faktiskt. Mattias brukar skoja om att vi ska sätta väggar på all fyra sidor om garaget, och ta ut bilen först när det känns kul igen. Eller kanske låta Embla göra det. Och så har vi plötsligt börjat förstå hur det gick till när vissa bilar blev inspikade i lador av "konstiga gubbar" och hittades först 20-30 år senare...

Nå, i lördags var det i alla fall dags för Lidköping och en kompis ringde och ville ha med Mattias dit. Till fots då. Efter en stunds betänketid bestämde han sig för att hänga med, det kunde ju vara kul att träffa lite gamla bekanta och kolla in bilarna trots allt.

Så var det ju det där med transport. Vi bor ju ett gott stycke ut i skogen från stan sett då... 3,5 mil från Lidköping faktiskt. Inte så kul att gå. Mattias ringde några som vi trodde skulle dit för att kolla om han kunde få lift, men ack vad vi bedrog oss. Det var ingen av dem som skulle dit. Två av dem laddade inför moholmsstrippen följande dag, och några skulle bara inte dit, och brorsan åkte pickup så där var det redan fullt med honom och en kompis...

Efter en stund visade det sig att den forna raggarkungen av Mariestad inte heller skulle dit, utan faktiskt kunde tänka sig att göra en insats och hämta Mattias frampå morgonkulan... Så långt allt väl, och till slut löste det sig även så att kompisens svärmor kunde skjutsa dem till stan.

Mattias dumpade en bil hos kompisen och försvann mot cruisingen laddad med några öl att dela med vännerna. Klockan var runt åtta, och själv inledde jag nattningsstriden med sexåringen. Framåt elva var allt lugnt här hemma, jag hade ätit, Embla var i säng och jag beslutade mig för att gå och sova jag med.

Ringde Mattias och önskade god natt och "ses i morgon bitti - ha kul!". Jodå, de hade kul försäkrade han. Även om det inte var några bekanta där. Märkligt nog, men de var nog vid motorgården...

Jag gick upp och somnade som en gris, hade ju trots allt umgåtts med folk hela dagen och var rätt slut.

Vaknade till vid halvsexsnåret. Mattias kom hem. Mumlade lite och dåsade vidare.

När han vaknade framåt lunch på söndagen ville jag ju veta hur kvällen varit. Fick ett hummande till svar. De hade knatat runt i stan, till stadt, till motorgården och runt torget. Han hade noterat hur LÅNGT det var till motorgården, det hade han inte tänkt på tidigare. Så klart, han har ju aldrig GÅTT på cruising tidigare heller!

Nå, framåt midnatt hade han börjat känna att han fått tillräckligt av cruisingen och blev lite sugen på att krypa ner i sin säng. Övriga i sällskapet var dock på partyhumör, så han hängde på ett par timmar till. En av killarna i gänget försvann och Mattias tänkte avundsjukt att han nog fått skjuts hem och låg och sov så skönt... Och inte nog med det, han hittade inte en enda av våra gamla bekanta heller, en hel cruising utan några kända bilar?! Och brorsan syntes inte heller till.

Vid två försvann i princip alla från stan. Mattias ringde sin skjuts som sov, och ville samordna två transporter, han skulle nämligen hämta någon som jobbat natt. Vid sex...

Mattias och den kvarvarande vännen traskade således runt i ett ödsligt Lidköping tills klockan passerat fyra. Väl hemma konstaterade han att han var så gott som nykter, mycket trött i benen och hemskt sömnig. Och ganska uttråkad.

Nu påstår han att han minns varför han inte är road av cruising längre, och att det nog var därför det gått många år sedan sist. Dessutom säger han att han inte tänker prova igen på minst fem år... :)

Jag är faktiskt böjd att tro honom. Sist han var ute, riktigt ute och partajade alltså, är säkert fem år sedan. Det var konstert, minns inte vilket band det var, men han minns å andra sidan inte att han var på dem så det kvittar. Det blev mycket alkohol den kvällen... Han kom hem framåt sextiden på morgonen den gången också, och killen som hämtade honom i lördags natt låg då däckad i bilen. Själv hörde jag bara stereon och V8-mullret när de släppte av honom. Då var han DÅLIG!

Han krälade in, och kom efter mycket om och men upp till sovrummet. Efter en stund gick han upp igen, och jag hann uppfatta att han var kissnödig. Sedan rusade han mot balkongdörren, men ett par meter innan den började han kräkas...

Uff!

För att sammanfatta det hela fick jag tvätta om tre maskiner tvätt som var ren och vikt innan händelsen, skura en hel vägg, tvätta vår strykbräda, torka av TV och video samt ta hand om en hel trappa där det rann och droppade... Mitt i allt detta låg Mattias på knä och kunde inte ens flytta på sig själv...

Det tog ett par dagar innan han var människa igen, och då konstaterade han också att han nog blivit lite känslig på alkoholen jämfört när han var tjugo...

Och sedan dess har han inte varit ute då. På ungefär fem år. Och i lördags var det ju inget som gav mersmak heller.

Och förresten... den tredje killen, han som försvann tidigt till de andras förtret... Han hade det inte så kul han heller i sista änden... Han hade visst råkat hamna i en rosa transitbuss där det bjöds på alkohol. Efter ett par varv var han inte människa längre, och krälade ur bussen. Någonstans på vägen tappade han sin mobil så att den gick i bitar. Det mest drägliga stället i stan tyckte han var älvstranden, så där låg han på alla fyra och spydde i flera timmar. Till slut hade han lyckats ringa sin fru, som kom och hämtade honom vid fem-sex. Inte nog med att han supit bort hela kvällen, till råga på allt var frun arg på honom för att han blivit för full och för att hon var tvungen att ge sig ut och hämta honom mitt i natten.

När Mattias fick höra det tyckte han inte riktigt lika synd om sig själv längre, trots att han haft tråkigt. Och fast han var lite trött i söndags var han ju ganska okej...

Men nu ska han som sagt inte ut och festa på minst fem år, säger han i alla fall... :D
Vi får väl se hur det går med den saken.

// Ellen :)

Ps: Den rosa transiten vet jag kördes av en nätbekant här på garaget.org och jag hade faktiskt uppmanat sambon att hälsa om han träffade på dem. Med facit i hand konstaterade han att det kanske var lika bra att han inte hittade bussen, då hade kanske han blivit lika dålig som killen som faktiskt hittade den... :)
Själv hade jag mest baktanken att han kanske kunde fått lift hem eftersom de ändå passerade oss när de skulle hem.

Jag har ju försökt berätta om helgen ända sedan helgen! Hade ju både bågskytte och Lidköpings cruising med på agendan, och nu är det snart helg igen så det är väl bäst att jag klämmer ur mig detta nu! :)

Lördagen var det planerat att Mattias skulle åka och delta i en bågskyttetävling med den medeltidsförening vi tidigare varit mycket aktiva i. Det var fint väder och lite prat om att några av de andra skulle ha med sig familjen så efter ett rådslag till frukosten fixade jag tre matlådor och så hängde jag och Embla med.

Har inte varit hemma hos dessa vänner på över ett år, och det var lite häftigt måste jag säga, eftersom de byggt om och ut sitt hus. Rejält. De har fått två barn de senaste åren, så stugan på knappt 50 kvadrat började bli trång. Först såg de till att dra in vatten och avlopp och fixa ett badrum. Blev så himla fint. Men sedan fanns det inget utrymme kvar att spela på, så det blev lite ritat och planerat. Till slut var planen klar och förra vintern påbörjades arbetet. Sedan dess har jag inte orkat vara med dit. Så det var verkligen skillnad nu när vi kom. Bakom torpet hade en likadan och något större byggnat kommit upp parallellt med ursprungshuset, och mellan dessa ytterligare en huskropp i vinkel. Taket var öppet ända upp i nock i mittendelen där det ska bli hall och matrum, och det fanns två nya sovrum, ett allrum, badrum och stort loft i den bakra huskroppen!! Okej, det saknas golvbeläggning och tapeter och sådant, men till vintern kan de nog använda sitt nya hus.

Så himla kul att se! Och det blev så bra! Härliga, riktiga material har de också använt, så huset känns sunt och behagligt. Jag skulle också vilja ha trägolv och linolja och egna färgpigment i mitt hus! Fast vi bor rätt billigt, och tur är väl det med tanke på min hälsa - tror inte det är läge att planera ett nybygge just nu.

Men att drömma kostar varken pengar eller kraft... :) Så jag drömmer om ett ekologiskt hus...

Nå, det var inte hus utan bågskytte som stod på agendan! Mattias och de övriga skyttarna gav sig iväg ut i fårhagen för att ha en runda pilgolf. Det innebär att man skjuter på mål på samma sätt som vid en golfrunda. Fåren fick hållas inne i fårhuset för säkerhets skull... :)

Efter ett par timmar kom de tillbaks till huset för lite fika, innan det var dags för ballongskyttet, där det gällde att smälla så många ballonger som möjligt med bara sex pilar.


Mattias och Thomas spänner bågarna.

Lite kul i sammanhanget är att Mattias började skjuta långbåge för sju-åtta år sedan, och vi var också igång med mycket medeltidsaktiviteter i samband med detta. Jag sydde medeltidskläder och vi åkte på olika festivaler och grejade. Himla kul, hantverk är så roligt!

Men bågskyttarna i vår förening hade inte bara kul, de var duktiga också! Så duktiga att de under många år gav Gutars bågskyttar något att bita i på medeltidsveckan i Visby. Och vintertid sköt de flesta med en vanlig bågskytteklubb.

Det gjorde att Mattias fick hänga med på SM i inomhusskytte när Embla var liten. Ganska kul, Mattias fattade inte varför han skulle dit, han var ju sämst i hela gänget, men hakade på för att det var en kul upplevelse. Väl på plats gjorde han en rolig upptäckt - det var inte han som var dålig, utan de andra i vår förening som var MYCKET bra... Flera av våra bågskyttar har nämligen slagits om SM-titeln de senaste åren, och då och då också innehaft den... Undra på att Mattias kände sig lite halvdålig i jämförelse. Han behövde dock inte skämmas för sina prestationer i tävlingssammanhang, för sämst i vår klubb betydde i alla fall att han kom hyfsat bra till på tävlingar av nationell omfattning... :)

Dagen med bågskyttegänget blev i alla fall mycket lyckad, och vi var inte hemma förrän framåt halvsju på kvällen. Jag var helt slut, men hade tillbringat dagen i skuggan med goda vänner och haft trevligt så det fick det vara värt. Embla hade lekt med de andra barnen och var också nöjd med dagen.

När vi kom hem blev Mattias ombedd att hänga med till cruisingen i Lidköping, vilket han också gjorde, men det tar vi i nästa blogg!

// Ellen :)

Förresten - vi har köpt oss en grovdammsugare, jag är så trött på att dela dammsugare med alla otäcka salubilar, så nu slog vi till. Den var ju tvungen att testas också, så vi fann ett lämpligt testobjekt som helt klart behövde dammsugas:


Han är rätt tålig, vår hårige kille... :)

Ja, det här med Bloggar är visst beroendeframkallande! Själv gillar jag att ha lite dagbok på nätet, för då kan jag gå tillbaka när jag har en dålig period och se att "Jomen jag HAR ju ett liv trots allt!" och känna mig lite tillfreds över det.

Och när det är mycket omkring mig känner jag att Bloggen är platsen där jag samlar tankarna och summerar dagarna, känns bra att ta sig den tiden helt enkelt.

Innan jag blev sjuk med diagnosen utbränd tog jag mig aldrig tid att stanna upp och landa i min vardag. Livet var ständigt fullt av borden och måsten och jag var alltid på väg någonstans och oftast omgiven av massor av människor. Det var arbetsgivare som behövde mig, vänner som ville ha med mig ut, folk som ville ha hjälp med fotograferingar eller någon som mådde dåligt. Och jag har alltid försökt räcka till för alla.

Utom för en. Mig själv.

Om jag hann åka hem eller laga mat eller vara ledig hade liksom ingen betydelse. Jag körde järnet och hade alltid fullbokad kalender. Ofta dubbelbokad. Och hade jag inte det blev jag så rastlös att jag klättrade på väggarna och genast såg till att fylla tiden med något så jag slapp vara ensam.

Oj, det här artar sig till att bli en riktigt seriös och allvarlig blogg! Tänk vad saker kan dra iväg utan att man har en aning! Nå, är det ditåt det vill så får det väl det då!

Jag började jobba när jag var tolv år, på ett sommaröppet ställe granne med mitt föräldrahem. Där var det utställningar och servering och jag blev "slottets lilla piga" under åtta års tid. Jag har alltså jobbat varenda sommar sedan jag gick i sexan. På slottet fanns inga fasta arbetstider. Det blev mycket ringande "Hej, du det har kört ihop sig, kan du komma hit" och det är klart jag kom, det är ju roligt att känna sig behövd.

Det här mönstret fortsatte jag med under många år. Om någon kallade släppte jag allt jag hade för händer och kom, alternativt jobbade dubbelt för att "någon behövde det". När jag var fjorton skaffade jag min första systemkamera och gjorde praktik på lokaltidningen. Sedan var jag fast. Lediga stunder var jag där, var det aktiviteter på kvällarna jobbade jag. När jag var sexton flyttade jag till en stad sex mil hemifrån för att plugga till fotograf.

Arton år gammal läste jag kommunikation och media samtidigt som jag jobbade nästan heltid på den ortens lokaltidning. Arbetade alla kvällar och helger, alltid när andra var lediga jobbade jag. Egen bil och körkort samt egen kamerautrustning och en förmåga att både kunna skriva och fotografera gjorde mig till redaktörens guldgruva - en lön för alla tjänster och ständigt tillgänglig! Mitt umgänge började begränsas till att endast omfatta de människor som var ute och roade sig när jag arbetade, eller de enstaka vänner som stod ut med att jag ständigt fick boka om våra planer och i stället bjöd med dem på allehanda konserter eller utställningar som jag fått i uppgift att bevaka.

Kan inte säga att det fanns tid till reflektion. Hela livet gick i hundratrettio. Sakta men säkert närmade jag mig en gräns, kroppen började säga ifrån, och jag "hade inte tid" att lyssna...

Under den här tiden flängde jag runt även fysiskt. Jag bodde i Stockholm en vända, då jag jobbade på en bildbyrå, men jag trivdes inte och hamnade dessutom i en mycket destruktiv relation. Efter några månader flydde jag via badrumsfönstret och blev hämtad av en vän som gömde mig några veckor tills det värsta lugnat sig. Gissa vem som samtidigt började jobba på lokaltidningen igen? DÄR borde jag ha slagit till bromsen i stället. Men det är lättare att kasta allt jobbigt över axeln och fortsätta gå framåt. Det här mönstret har följt mig under många år. Korta, ofta destruktiva relationer, en kamp för att visa att man duger till en fast tjänst som gör att man jobbar dubbelt för att man har så mycket att bevisa och en förmåga att alltid bara fortsätta framåt.

Ett par månader innan jag skulle fylla 25 brakade jag ihop. Jag hade vikarierat på olika tidningar under de senaste åren och flyttat runt en hel del, samtidigt som jag läst in en tvåårig journalistutbildning på bara ett år...

Ett år innan jag brakade igenom var jag farligt nära kan jag se nu i efterhand. Jag hade lyckats få yrkespraktik på tidningen Teknikens Värld i Stockholm och var överlycklig. Och livrädd att inte räcka till. Det var problem med boendet och jag kände mig heller inte tagen på allvar på redaktionen. Jag hade ju ändå jobbat som journalist i sex år innan jag kom dit, och kände ändå att jag betraktades som en ung tjej från landet som drömde om att få skriva, typ. De månaderna jag arbetade där hade jag inget socialt liv överhuvudtaget. Jag var på jobbet enligt arbetstiderna och tyckte det var okej, men jag hade tappat energin. När jag inte jobbade låg jag bara och läste eller sov. Gick inte ut, tyckte inte det var kul att laga mat och äta... Allt hamnade i ett "vad är det för mening med det"-tänkande. En typisk depression. Och själv var jag på flykt in i böckernas värld för att slippa reflektera.

Under året som följde havererade den relation jag då hade och eftersom min tidigare pojkvän då bodde i min lägenhet samtidigt som jag pluggade på annan ort... Ja, ni fattar. Det fanns ingen fast punkt och jag tappade fotfästet.

Mattias, min vän sedan många år, fångade upp mig. Sakta men säkert växte något annat fram och där upphörde en era i mitt liv. Jag fattade ett beslut. Ett beslut att våga stanna. Det var inte lätt, och hade jag inte varit så envis som jag ändå är hade det aldrig gått, men där och då började något nytt i mitt liv. Det är drygt åtta år sedan.

*****

Hoppsan! DET var något att häva ur sig!? Jag hade tänkt skriva om något helt annat när jag satte mig här idag, men det här bubblade ut utan att jag kunde göra något åt det! Det betyder nog att det behövdes.

Jahapp, får väl försöka blogga mer senare, för att skriva om det jag från början hade tänkt mig att skriva om.

Sköt om er och tänk på att vara snälla mot er själva. En bra utgångspunkt kan vara att om man är väldigt förstående inför alla andras problem så kanske man ska försöka betrakta sig själv med samma vänlighet.

Du kan inte ge någon annan något du inte först ger till dig själv. Jag har upptäckt det nu och tränar varje dag för att inte bara leta fel och brister på mig...

Kramar / Ellen :)

Skulle ju fortsätta berätta om helgen, men jag måste bara få ur mig lite ilska och frustration. Hade spekulanter här igår och kollade på 850:in. Många har mailat och jag har skickat mycket bilder även med skadorna och varit så ärlig som möjligt med bilen, vill helst bara ha hit folk som faktiskt är intresserade, har inte ork och tid och krångla med däcksparkare.


Bilen det hela handlar om. En av de billigaste körklara på blocket av sin årsmodell och modell i Sverige. Säkert inte den sämsta av alla 850:is, men troligen inte den bästa heller med tanke på prissättningen...

Men så var det den här tjejen, hon mailade först och frågade om bilen var kvar. Jag svarade enkelt att "ja den är den", utan att maila bilder eller berätta mer om bilen, eftersom hon inte frågat efter något. Några dagar senare kom det ett bud på 14 000. Bilen är annonserad för 20 000. Avvaktade med att svara då jag räknade med att en av spekulanterna ska komma till helgen.

Igår ringde tjejen och undrade om hon fick pruta en del och komma samma kväll och hämta bilen. Jodå, det var väl okej. Fortfarande inga mer frågor om bilen. Hon ringde när de åkte, och hon åkte från en plats dit vi brukar köra lagligt på 1,5-2 timmar beroende på trafiken. Då frågade hon också om det fanns CD-spelare i bilen... Efter drygt tre timmar kom de. Fyra personer i en Seat. Tjejen och hennes kille som skulle ha bilen tillsammans, en chaufför till andra bilen och en tjej som sällskap. Så långt allt väl.

Vi gick runt och visade vart Volvon stod, och då börjar en av killarna tramsa sig och klanka ner på allt. Jo, men en 850 som är 18 år gammal BRUKAR väl vara som en ny bil i bilhallen? Vi sa inget, men bytte blickar jag och sambon. Sambon erbjöd dem nycklarna. Kaxkillen muttrade något i stil med "det ska väl till att skrotet startar överhuvudtaget". Sambon svartnade i synen, slängde in nycklarna i framsätet och meddelade att han fanns vid garaget om de ville köpa bilen. Sedan gick han. Själv var jag tvungen att gå in och lägga barn så jag var redan på väg därifrån när jag hörde vad som hände lite i "öronvrån".

Tänkte att det löser sig väl, jag vet att gubben har extremt svårt med kaxiga typer som bara dummar sig. Men de tittar väl på bilen och avgör om de vill ha den eller inte.

Icke! Kaxtypen kånkade fram en jättelik låda och började koppla in massa saker till motorn för att läsa felkoder och greja!!! Efter en stund visslar han efter sambon som knatar dit för att se vad det är frågan om. Då har kaxmuppen lyckats tända lambdalampan som aldrig tidigare lyst (bilen är nybesiktigad utan problem) och säger bara att "Lambdalampan lyser så antingen tar du ner priset som fan eller så åker vi." "Jamen åk då!" sa sambon, och det fick de vackert göra.

Kändes lite taskigt, de som skulle ha bilen var inte otrevliga, men eftersom resesällskapet var det blev det bara helt bakofram alltihop. Sambon blev avog direkt när han började kaxa sig och sedan fanns det liksom inget utrymme för förhandling kvar.

Problemet är att jag nu har en bil till salu där lambdalampan lyser! Jag blir bara så trött! Vad i helskotta är det han har pillat på? Eller är det ett knep för att få oss att släppa bilen billigt? Har inte ens lyft huven och kollat idag, blir bara så less och trött.

Idioter!!! Visst kan man tycka att en bil är dålig eller inte motsvarar förväntningarna, men har inte säljaren blåst en genom falska svar på de frågor man haft har man ingen anledning att vara otrevlig, det vinner man ju inget på, varken som köpare eller säljare!

Brukar vanligtvis inte släppa iväg folk utan att erbjuda fika, men i det här fallet var det inget alternativ. Tyvärr.

Jaja, får hoppas att jag får bilen såld i alla fall, är rätt trött på att ha den på gården och dessutom skulle det vara trevligt att få loss lite pengar!

// Ellen *smågrinig* :)

På begäran har jag lovat att berätta mer om det där skogsvraket vi har som dekor i vår trädgård. Och det blir mycket bilder. Kanske någon här kan hjälpa oss att identifiera VAD det är för bil vi har ligger vid postlådorna? Det vore roligt!

Nå, här kommer berättelsen i alla fall, eftersom det är en regnig dag och jag sitter ensam utan att göra så mycket kan jag ju lika gärna berätta om det här... :)

Det hela började egentligen redan sommaren 2004, då vi efter många års suckande råkade få tillfälle att köpa ett rodobjekt av en kompis. En Cheva -39 som han haft i femton år, men de senaste tio hade den bara stått på förvaring. Chevorna av denna årsmodell är fantastiska, det är linjespel utan motsvarighet och en själ som... Mrrrrmmm! :)


Vi hämtar vårt rodobjekt.


Ska jag ändå mosa på med bilder så... ;)


Och det här var ungefär vad vi drömde om.


Det var den här bilen som fick mig att "upptäcka" Cheva -39orna...

Hur som helst tvekade vi inte, utan hämtade bilen och grejorna så fort vi fick tillfälle. Och med detta objekt fick vi förutom originalpappren också med ram och papper till en Cheva -38. Och när man bygger rod pratar man med folk och gör sig ett kontaktnät. Man vet aldrig när man behöver en kontakt!

Av en händelse råkade det bli så att när Mattias skulle besiktiga Fairlanen på försommaren 2005 blev han tvungen att tanka. När han stod på macken i Källby kom det in en bilist och började prata om bilen. Han hade haft en sådan, och hade en motor låg hemma ifall vi var intresserade. Det slutade med att Mattias hängde på ner till killens garage för att kolla, och väl där visade det sig att han höll på med en rod!

Mattias berättade givetvis om vårt objekt varpå killen säger "Men en sån har ju legat på Lugnåsberget i en herrans massa år!" Lugnåsberget? Hemma? Där Mattias kört moppe under uppväxten? Vart då? Fick en vägbeskrivning och redan samma dag for vi upp för att leta. Jag menar, vi hade ju ändå en extra uppsättning papper, och vem vet vad det kan finnas för godsaker på ett skogsvrak...?

Detta var vad vi fann:


Embla och Mattias undersöker skogsvraket. Observera att framskärmarna gått utanpå framdörrarna.


Här ser man mer av bakänden och bilens form.


Lite detaljer gör det kanske lättare att identifiera vraket? Instrumenteringen, eller vad som är kvar av den...


Fönstervevarna fungerade fortfarande!


Supercharmiga vindavvisare på framdörrarna!

Kunde ganska snabbt konstatera att det inte var någon Cheva -39, men något äldre än 50-tal var det helt klart. Och det hade legat lääänge i skogen. Inte fanns det mycket mer än några fönstervevar som kunde vara användbara heller, men vraket var ju onekligen ganska häftigt...

Knackade på i det närmaste huset, och fick klart för oss vart markägaren bodde.
Åkte upp till gården och hade sån tur att bonden var hemma. Det visade sig att hans far med vänner placerat bilen i skogen någon gång under tidigt 50-tal, för att ha som jaktkoja. Planen gick dock åt pipan redan första året, då getingarna bosatt sig i bilen... Därefter hade ingen brytt sig om vraket, förrän då vi kom.

Efter några minuters samtal fick vi bilen mot att vi tog den därifrån! Men det var en allt eller inget-överenskommelse, och vi lovade att återkomma till hösten, eftersom vi var lite rädda för getingar och ormar och sådant.

Så, i oktober, var det dags att hämta hem vårt skogsvrak! Vi hade sett ut en lämplig plats i vår trädgård där det skulle ligga, och Mattias och ett gäng starka vänner fixade en stor kärra och stack iväg. Dock uppstod problem nästan genast.
Det fanns inget att lyfta i! Allt var så rostigt att det föll i bitar när killarna tog tag i det! Lösningen blev att de rullade vraket genom skogen till släpkärran och upp på densamma. Några bucklor till var ju liksom inget att bråka om...

Väl hemma igen backades släpet ner nästan ända dit där bilen skulle ligga, och sedan användes träbalkar för att lyfta och kasa vraket på plats mot en sten. Killarna hade att göra en bra stund, de klämde och skar sig, men till slut låg bilen där den skulle, väl synlig från brevlådestället vi delar med ett tiotal grannar, men ändå lite invuxet. Vi ville gärna att det skulle se ut som om vraket legat där från början.


Vårt skogsvrak är hemma och på väg att komma på plats. Vännernas hjälp uppskattades mycket!


Vraket hasades med hjälp av träbalkar över stenen för att slutligen landa på andra sidan.


Och till slut var det fyra nöjda killar som kunde konstatera att vraket äntligen var på plats!

Och sedan har det fått ligga till sig. Vi har börjat gräva ner en elkabel från huset till vraket, för vi tänkte ljussätta det. Tror det kan bli riktigt tufft på vintern när det är mörkt att det är lite upplyst på vraket bakom postlådorna. Men det är besvärlig mark att gräva i. Lamporna, tre stycken, är införskaffade och jag har en plan för hur de ska sitta också. Dessutom har jag tänkt plantera lite klängväxter för att bädda in bilen lite fint.

När vi sedan sålde av vårt rod-objekt vårvintern 2006 så blev det kvar en raksexa som tillhörde Cheva -38an. Denna motor lyckades vi baxa ner och lägga framför vraket, där jag tänkt plantera blommor i cylinderloppen, men det känns inte riktigt bra så vi får se om motorn blir kvar eller inte.

Som ni som läser min blogg vanligtvis såg igår ser det just nu ut så här:


Vraket bakom brevlådorna, observera att vi bytt tillbaks till vår gamla amerikanska postlåda igen också!


Mattias klipper bakom vraket för att göra en ny väg i vår djungelliknande grop.

Men nu vet ni varför vi har ett skogsvrak i våran trädgård, och om någon är kunnig och vet vad det är för något vore det kul att få veta!

// Ellen :)

Lovade ju i förmiddags att jag skulle berätta om vad vi gjorde med bilen i tisdags kväll också. Efter middagen var vi rätt trötta på att röja i djungeln så det blev lite bilpiff i stället.
Först flyttade vi på Landrovern som stått ivägen ett tag, besvärlig bil till att aldrig bli såld! Och lite märkligt, men jag tror helt enkelt inte det är tid för SUV-ar just nu?
Tråkigt i alla fall med en svart bil under ett träd i pollentid...


Mattias spolar av Landrovern. En svart bil som blivit stående när det är massa pollenmjöl - ingen hit!

Eftersom Galaxyn stod intill och inte var snyggare den fick den sig också en avspolning. Medans Mattias grejade med det traskade jag ett varv i trädgården med kameran, och kom bland annat på att jag inte visat mitt träd för er:


Hunden spanar in mitt morsdagsträd. Nåde honom om han kissar på det, det har jag sagt till honom! :)

När salubilarna var avsköljda fick Vår V40 sig en ordentlig tvätt och jag assisterade Mattias med högtryckstvätten.


Mattias tvättar V40.

Under tvätten satt jag mot garageväggen och spanade och fick totalspunk på det här:


Gillar INTE skylthållare med rekam, och ännu värre är TRASIGA skylthållare med reklam!

Hämtade mig en avbitartång och kröp ner på huk och började klippa... Det blev bra... En bit i taget... Oaaauuuh!

Mattias såg förvånad ut - satt du där?

Nähä!? Och där stod han med högtryckstvätten och såg helt oskyldig ut! Gobbe! :D

Nå, jag avslutade vad jag höll på med och slapp bli spolad fler gånger.


Tycker det blev bättre. Och en ny skylthållare står på inköpslistan, det är bara det att bor man mitt i skogen får man ibland göra tillfälliga lösningar... :)

När bilen var ren kom vi igång med lite funderingar igen. Ska vi lacka ner kjolarna och hjulhuslisterna i blått som vi tänkt? Och lacka vingen och ögonlocken samtidigt.
Eller ska vi köra vingen och ögonlocken i svart? I så fall kanske även hjulhuslisterna och kjolarna ska förbli svarta? Hmmm...


Så här ser bilen ut nu, fast vi har klämt fast ögonlocken också. Ser ut som grova kajalstreck när de är svarta...


Och här är en bild mer från sidan. Där finns en fundering att lacka fälgarna grafitgrå i stället...


...vilket skulle ge ungefär den här looken...


Från andra sidan.

Här är ju inte vingen monterad heller, men den är ju lätt att blåsa svart i så fall. Om nu inte allt ska vara blått ändå... HJÄLP! :) Blått är helt klart mer arbetskrävande, då kjolar och skärmkantslister måste demonteras och är lite struliga att få loss. Och mer jobb att lacka allt det än att lacka vingen svart.
Kom gärna med synpunkter!

Nå, när jag ändå sitter och skriver kan ni lika gärna få onsdagen också. Den började ungefär likadant som tisdagen, med att jag fick äta igång mig. Och efter lunch hasade jag ut och kollade lite i gropen igen. Mattias höll på att köra jord, eftersom vi fått undan Landrovern som stått i vägen för jordhögen ett tag. Han jämnade till de värsta groparna och skyfflade på med gott mod. Och tände i tunnan igen, för att få bort lite skit runt garaget.

Och själv gick jag och kikade vidare utmed kanterna på gropen, och funderade på om det skulle gå att göra en stig utmed ytterkanten också... Och klippte lite med sekatören in i buskaget... Och lite till.. Och kunde ta ett steg. Några klipp till och jag kom nästan en meter... Det var ju lovande... Lite till...

Det slutade med att jag klippt fram nästan tio meter stig som då kunde kontrolleras vad gällde pinnar och stenar och Mattias avslutade dagen med att köra in med traktorn och öppna upp. Blev himla fint! Nu behöver vi hjälp att lyfta bort fyra elstolpar som jag tiggde till mig i vintras, men när de är flyttade kan vi göra en slinga hela vägen runt! :)

Mattias eldade och eldade och till kvällen var allt ris jag klippt borta. Då dök också hans bror upp, och de fattade ett snabbt beslut om att det var lämpligt att äta pizza. Jag släppte ut dem genom grinden och skulle stänga efter dem när jag kom på att det kanske inte var så smart att åka iväg med bilens ögonlock fastklämda utan att vara limmade... Jag norpade till mig dem innan pojkarna fick lämna gården, och gick in och lagade mat igen.
Hade tänkt duscha, men orkade helt enkelt inte stå upp mer, utan somnade utmattad.

Idag har det varit full rulle, skulle in och träffa min psykolog och avsluta vår kontakt då jag inte känner att jag orkar åka dit regelbundet och att det heller inte ger mig något att gå där när jag mår så dåligt fysiskt. Således gick hela förmiddagen åt till att äta och fixa matlådor, och bara att ta sig uppför trappan till mottagningen var en kamp. Trodde flera gånger att jag skulle stupa i trappan, men till slut var jag på plats. Efter besöket ville Mattias ha med mig in på ÖB, och vi köpte en grovdammsugare. Ska bli skönt att inte dela inomhusdammsugaren med en massa mer eller mindre otäcka salubilar...

Och nu sitter jag och äter för omväxlings skull... :) Är helt slut och har värk ungefär överallt. Men jag lever i alla fall. I morgon ska Mattias och Embla till Borås och hälsa på Mattias pappa. Och gå på djurparken.

Själv tänkte jag försöka få fatt på min mamma och se om hon har tid och lust att umgås lite i morgon. Annars är risken stor att jag inte orkar göra något alls, men jag har inte träffat mamma ordentligt på ett tag så det vore trevligt.

Det var det! Sköt om er! // Ellen :)

Okej, jag lovade en fortsättning igår, men den kom bort i massa annat som hände. Men här är den! :)

Tisdagen gick vi på djungelexpedition och byggde en väg. Typ. Själv åt jag och kämpade mig igenom förmiddagen, men under lunchen var jag lite trött på att Mattias som är frisk inte gick ut och gjorde något vettigt av sin semester, så jag morrade högt. Det finns trots allt hur mycket som helst att göra här hemma och efter drygt tre veckor hemma tycker jag att det kan vara ide att använda tiden till att få undan något av det. Det går lite trögt om jag inte är igång själv, han behöver lite draghjälp för att komma igång.

Han pep ut och började klippa bort de småträd som den senaste veckan slagit ut sina blad och börjat hänga över vår infartsväg så att denna blivit allt smalare. När jag ätit klart efter någon timme stod han och eldade upp grenar och ris, och då började jag dra i att vi kanske skulle försöka hitta ytterligare en klippbar sträcka i vår grop - en del av trädgården som under tidigt 1900-tal var grusgrop och efter det blivit rena snårskogen. Vi köpte marken för några år sedan och har sedan dess försökt erövra den efter bästa förmåga.

Tillsammans letade vi fram ett tänkbart spår utan alltför mycket stenar och stubbar, och började riva bort grenar och pinnar från marken. Mattias gick med yxan och tog bort några småträd och sedan hämtade vi åkgräsklipparen.


Mattias har tagit sig ner med åkgräsklipparen bakom vår trädgårdsprydnad. Utsikt från vårt och grannarnas brevlådeställ. Bilen är ett äkta skogsvrak som med mycket möda hämtats i skogen ett par mil härifrån där det legat sedan tidigt 50-tal.


Mattias kryssar sig fram försiktigt mellan träd, stubbar och stenar.


Brumelibrum vem klipper där... Nej! :D Mattias letar sig fram genom snåren med gräsklpparen och bakom honom börjar det likna en liten väg!

Efter några timmars arbete i gropen hade vi lyckats göra säkert 20 meter ny väg/stig, och erövrat ytterligare ett stycke av vår grop. Embla hade under tiden samlat in alla trädgårdssnäckor hon kunde hitta och placerat dem på flaket till sin gamla trehjuling. Det blev ett gäng... :)
Själv var jag helt slut trots att jag mest handräckt Mattias, och det blev till att vackla in och laga mat igen.

Medans maten stod på spisen passade Mattias på att ta hand om sin kärnlikör.


Mattias silar av kärnorna och förbereder för att blanda socker i sin likör.

Att göra egen kärnlikör är en lång procedur, som börjar med att man försöker komma åt att ta sötbären (körsbärskärnor med skal utan fruktkött, typ!) innan fåglarna tar dem. Sedan tar man ur kärnorna, tvättar dem, torkar dem i ugnen och krossar dem. Krossningen sker INTE i mortel, då skvätter det vassa flisor i hela köket upptäckte vi när vi försökte första gången... :)
Man sveper in kärnorna i en linnehandduk och lägger sig på alla fyra på betongtrappan med en hammare. Sedan gäller det att pricka varenda en av kärnorna. De är väl sådär 2000 stycken eller nåt... Handduken brukar vara ganska full av hål när man är klar, och åker därmed i soporna.

När man så har slitit i flera dagar med att preparera kärnorna petar man in dem i en flaska, och häller på en kvarting Eau-de-vie. Sedan ska detta stå i minst fyra månader, innan man häller i socker och låter det stå minst någon månad till.
Normalt sett är alltså likören klar lagom till jul.

Men i fjol glömde vi helt bort likören, jag var ju vråldålig efter mitt tandläkarbesök i november, och således har flaskan med kärnor och sprit stått i snart ett år.
Men nu kom Mattias ihåg sin likör och passade på att sila av den i väntan på att potatisen skulle koka. Efter ett par omgångar genom silduken sötade han den också. Med råsocker, för det ger en trevlig karaktär åt likören har han upptäckt.


Nöjd likörtillverkare.

Nu återstår således bara att gå och vända på flaskan någon gång om dagen i ytterligare någon månad, så är likören klar sedan. Kanske kan bli bra att ta med på dykveckan i slutet av juli och bjuda dykkamraterna på under de långa pratsamma sommarkvällarna utanför vår rumslänga...

Japp, det var så långt det. Efter maten blev det ytterligare ett varv ute, men då fick bilarna lite uppmärksamhet. Det får ni se i nästa blogg! :)

// Ellen :)

Jahaja, nu var det några dagar sedan igen. Ska försöka gottgöra det med att skriva ordentligt. Har varit lite ur slag, men jag var med Mattias till stan i måndags så jag har fått "betala" för det ett par dagar. Dock har det blivit lite gjort, det är bra att Mattias har semester!

I söndags kväll spydde Embla, så det blev lite kaotiskt på kvällskvisten. Första gången hann hon till toa, sedan låg hon på soffan och vilade och när hon klarat sig i flera timmar tyckte jag hon kunde lägga sig uppe när jag gick och la mig. Flytten gick bra, men ett par minuter senare var det kört - i sängen!

Blev till att bädda om och starta en tvättmaskin. Nå, till slut somnade vi och natten avlöpte lugnt. På måndagen började jag som vanligt med att äta igång mig under hela förmiddagen, men vid lunch fick jag också Embla att hoppa i badbaljan och hjälpte henne tvätta håret - skönt när man varit dålig.

Kom på där någonstans mitt i lunchätande och hårtvätt att vi kanske skulle sätta in pengarna för bilen på checkkrediten och beta av skulden - och då var klockan två. Fixade en matlåda att ta med och vi kom iväg vid halvtre. Med två mil till stan och ett vägarbete på vägen så blev det lite tight, men Mattias släppte av mig utanför banken och på darriga ben gick jag in helt ensam. Kände lokalen svaja, men bet ihop. Mattias hittade en parkering och hann in han också innan de låste vid tre, och vi satte in pengarna.

När vi ändå var i stan ville jag passa på att fixa lite annat också, så jag gick till bokhandeln vägg i vägg med banken. Köpte två fina blommiga pärmar för att sortera upp mina sjukvårdsjournaler och alla papper från alternativvården. Hittade också lite grejor till presentskåpet (där man kan ta födelsedagspresenter när Embla bjuds på kalas och man inte orkar åka och handla något).

Eftersom jag ändå var på fötter drog vi sedan vidare för att köpa en ny handväska, min gamla var slut för ett år sedan och gick rejält sönder för ett halvår sedan. Helskotta vad väskor det finns!!!
Och det gäller ju att hitta en som är lätt att stänga, för annars ids jag inte det. Den ska tåla att slängas på bilgolvet och den ska rymma det som behövs. Men inte så mycket mer, för då fyller jag den med allt möjligt och så blir den jättetung och så får jag ont av att släpa på den! :)

Ni fattar - inget lätt uppdrag!

Jag drog i det mesta, från glittriga ljusrosa (hur tror ni den ser ut efter ett varv på bilgolvet?) till hängiga skinnväskor (typisk tantväska!) och suckade högt. Mattias höll fram några som avvisades, men så hojtade han till vid ett ställ. CAT stod det på väskorna. Rejäla väskor med massor av bra fack och rejäla spännen... Fanns rentav några att välja mellan!

Det slutade med en svart textilväska som precis rymmer plånbok, vattenflaska, kalender och penna. Samt ett bisalvestift och vid behov mobiltelefonen.
Kändes riktigt lyxigt att "flytta in" i den nya väskan, vilket jag gjorde så snart vi satt oss i bilen.

Innan dess blev det dock ett varv på hälsokosten vägg i vägg med väskaffären, och innehavaren gjorde en ögondiagnostik där mellan hyllorna. Han konstaterade problem i benen - japp, de värker och det kryper och det är hemskt jobbigt. Och sedan något i ländryggen. Men det kände jag inte igen. Efter en stund kom vi på att det är binjurarna som sitter där! Även levern noterade han hade att göra. Samt belastning mag-tarmkanalen och inflammationer kring livmoder/äggstockar.

Ja just det, det visste jag ju... Men för övrigt såg det mesta bra ut tyckte han, så det är nog som Patrik och mina andra naturterapeuter säger, det är avgiftningsorganen och energiproduktionen som störs, men i grunden är det mesta bra, så orkar jag bara igenom den här saneringen och avgiftningen har jag goda förutsättningar att få må bra i framtiden.

Jag hoppas de har rätt. :)

På väg tillbaka till bilen noterade jag stolt hur FIN den var med den nya grillen och de vita sidomarkeringarna. Tänk att det kan bli sån skillnad!

Åter i bilen åt jag middag, innan jag hängde med in och handlade mat. Mattias fick själv gå in och säga hej på ett par av "våra" bilfirmor och kolla av vad som fanns inne eller på gång. Erbjöds en Audi Avant -00 2,7 biturbo quattro, fullservad med en ägare, 30 000 mil. Tror att det var rätt pris och allt, men vi kan för lite om Audi och det rörde sig ändå om ganska mycket pengar att låsa i ett objekt så vi avböjde. Hade behövt ha ut runt 80 000 för den, och jag misstänker att det kan ta ett tag att hitta rätt köpare. Även en V70 fanns tillgänglig, men den var alldeles för dyr. Nästa firma hade en Alfa Romeo 156 som inte alls hade rätt pris, och en Mazda som var rätt okej, men inte hade tillräckligt stor vinstmarginal för att vara värd att ta.

Så några bilar blev det inte, men jag var omåttligt nöjd med mina blommiga pärmar och min Caterpillar-väska. Undrar om det verkligen är en damhandväska? Den är så genomtänkt och rejäl att den mycket väl kan vara en sån där väska avsedd för killar... Men DET skiter jag i, och Mattias vill inte ha någon handväska så jag får nog ha den i fred! :D

Mer blogg kommer senare!

// Ellen :)

Igår gav sig Mattias på att knacka rent två bromsok till och måla dem blå. Själv satt jag på en stol intill med min mat och var sällskaplig och kom med glada tillrop som "vad fint det blir" och "oj vad du är DUKTIG".

Efter några timmars jobb var han mycket belåten. Undra på det! Här är framoket:


Oket målat på höger fram.


En till bild av framoket.


Oket höger bak målas delvis på plats.


Monterat och klart blev det så här fint! :)

Sedan var det tänkt att bilen skulle tvättas, men eftersom vår långe vän Johan dök upp justerades planen till att i stället omfatta montering av hängränna på norra sidan av vårt hus! Det blev SÅ fint! Vi målade om huset förra sommaren, och efter det har rännorna inte kommit på plats. Det syns, det har skvät rätt mycket på fasaden i vinter så det här kändes riktigt bra. Snyggt blev det också!
Återstår långväggen på södersidan, men det är så mycket fågelbon under pannorna där så vi får vänta några veckor innan vi byter rännkrokar, så ungarna hinner flyga ur boet.

Idag är det mors dag. Det har vi firat, jag har fått ett träd! Mattias grävde ett fint hål till trädet och så planterade vi det på framsidan av huset. Det ska blomma med rosa blommor sa de i plantskolan, och det kommer bli precis lagom stort. Lovar att det kommer bilder när det blommar! Har säkrat trädet med ett par rejäla staketstolpar intill också så att ingen kör över det med gräsklipparen... :)

Och sedan var vi till "farmor", sambons mamma och firade henne med en hängampel med fuchior. Och Embla undersökte syrenerna vid fikabordet grundligt:


Undrar hur många blommor det är i en klase?

Och under eftermiddagen har det varit full rulle. Jag har skrivit räkningarna och sedan har det droppat in folk på löpande band. Först kom en vän från Fordklubben och fotograferade av lite brochyrer med min systemkamera. Och när han höll på med det kom det spekulanter och titttade på Corvetten.


Corvetten.

Tioåringen ville ha den men pappan tvekade lite eftersom den inte var helt körklar... :) Vi får se hur det går.

När de åkt kom det också en mamma med två vuxna döttrar och köpte S40-in. Den ena dottern skulle ha den för arbetspendling. Hon var mycket glad. Kändes bra att sälja bilen till henne, även om jag gärna hade sett mamma ta den. Men finns det inte pengar så finns det inte!


Fin var den i alla fall, och jag tror hon kommer bli nöjd med sin bil.

Ja, det var nog ungefär det som hänt i helgen. Jag är aptrött, äter, vilar. Förmiddagarna är vidriga, då är jag så vimmelkantig att jag undrar varför jag alls lever, men framåt eftermiddagen brukar det bli någon timme då jag nästan fungerar och kan få något litet fixat (idag besök hos svärmor) och sedan en timme till efter middagen (några besökare idag då) innan jag är så slut att jag stupar.

Nu ska jag äta tillsammans med familjen!

Kramar/ Ellen :)

Eftersom jag fortfarande har svårt att stå och gå och emellanåt knappt kan orientera mig tänkte jag ge er en bildblogg utan så mycket text idag.

Gårdagen inleddes med att Mattias och Embla gick ut och fortsatte med barbiehuset, två rum målades lila och efter lunch var det dags att lägga golv i de rum som målats rosa dagen innan. Tog en bild av dem när de höll på:


Mattias och Embla grejar med golvmattor till barbiehuset.

Efter två middagar orkade jag vid fyratiden åka med i bilen till Götene och hämta ett paket med grejor till bilen. Åt tredje middagen i bilen på vägen.


Så här såg bilen ut när vi kom hem med paketet.


Jag packar upp paketet från Malå Karosseriteknik. Sidomarkeringsljus, sportgrill i aluminuim, ögonlock och vinge.


Mattias monterar sidomarkeringsljusen.


Den gamla grillen...


...Mattias monterar nya grillen...


...och nya sportgrillen är på plats!


Det börjar ta form!

Efter manövern var jag helt slut, och har äit och vilat igen. Fick faktiskt sova rätt länge inatt utan att vakna med kramper, klockan hade passerat sju innan det var kört! Och nu äter jag andra middagen och börjar väl känna att jag kanske kan hålla mig på fötter några timmar idag också!

Mattias är ute just nu och förbereder målning av ett bromsok till, det tar sin lilla tid men det blir väldigt snyggt.

Känner mig rätt värdelös som inget orkar, kan inte gräva i trädgården, kan inte hjälpa till med målning (tuppar av direkt av kemikalierna), orkar inte tvätta en bil, får ladda en hel dag för att kunna dammsuga ett varv... Gläh! Det är så mycket jag VILL och så fungerar jag bara inte.

Sköt om er och ta vara på dagarna! // Ellen :)

Jahapp, då var det dags igen. Har balanserat på slak lina några dagar med mycket smärtor och i tisdags tappade jag helt orienteringen fast jag befann mig i mitt eget kök...

När Mattias monterade turbotrycksmätaren i bilen var jag med hela tiden av det enkla skälet att eftersom jag redan satt i bilen och det gjorde för ont att flytta sig blev jag kvar i några timmar.
Och igår kände jag vartåt det barkade, så jag försökte slå till bromsen, men det gick väl sådär.

Under dagen byggde Mattias och Embla ett barbiehus och målade det, och jag smög ut och tog bilder ett par gånger. Utöver det lagade jag mat, eftersom mina halvfärdiga frysta grejor började på att ta slut. Äter man middag fyra gånger om dagen funkar det bara inte att stå och laga mat varje gång - alltså gör jag köttfärslimpa och fryser färdiga bitar, nötstek och grytbitar på samma sätt.


Emblas bariehus, det blir nog jättebra!


Embla och Mattias målar barbiehuset - rätt skönt att garaget inte längre är blockerat av en krockad bil!

Embla skulle vara med på en Linnéutflykt med dagisgruppen på kvällen, inklusive föräldrar. Vi tog bilen upp på Kinnekulle, men väl där insåg jag att det var meningen att vi skulle gå ett stycke tillsammans med några hundra andra människor (resten av rektorsområdet?), och sedan stå och lyssna och greja. Ja, det funkar ju bara inte.

Utan att göra Embla alltför ledsen mutade vi oss ur situationen genom att lova ett stopp på Coop och en egen picknick. Köpte singoallakex och ett par pingvinstänger och stannade i Forshems gammelskog på vägen hem. Där gick det dock inte att ha picknick, fullt med vindfällor och hopplöst att ta sig fram, dessutom inte en solglutt och en hel del mygg. Åter till bilen, jag var ganska medtagen vid det här laget.

Tog lilla vägen över Österängs Egendom vidare hemåt, och hittade några fina soliga platser, men ack vad det blåste! Slutade med att vi kom hem igen, jag fick gå in och vila och Embla och Mattias tog ryggsäcken och gick iväg i vår egen hemmaskog där de vet vart de kan gå.

Under tiden började jag äta, men det kändes inte helt bra. Ryckigheten hade återkommit, och jag kände att jag "flimrade". Mattias och Embla kom hem igen och Mattias fick Embla i säng. Jag kämpade på med maten vid teven, och Mattias slösurfade.

Bestämde mig för att försökta komma i säng och började förbereda med tandborstning och sådant, men det blev bara mer och mer jobbigt.
Yr, kallsvettig och illamående. Fick kämpa och det blev några akuta toabesök och distraherande manövrar för att lösa de värsta kramperna.

La mig och kände hur sängen gungade, det är inget gott tecken. Lyckades somna vid halvtolv i alla fall, men vaknade vid tre och mådde inte bra. Vände och vred en stund och försökte vila, men fick ge upp och gå ner för att gå på toa och äta lite grytbitar. Återvände till sängen vid halvfem och sov kanske en halvtimme innan jag vaknade torr i munnen. Har sedan dess vilat och druckit och vid sex var det bara att kapitulera och lämna sängen för att gå på toa och laga mat. Och nu är maten klar, så jag ska äta så kanske jag orkar sova sedan. Fast det lär ju ta några timmar att äta när jag mår på det här viset.

Känns nu som om det blir en äta och sova-dag för min del. Tur att Mattias är ledig, så han kan ta upp Embla och ta henne till sista inskolningsdagen på skolan, idag ska hon får äta i skolmatsalen.

Måste erkänna att jag undrar vad det är som fick mig över gränsen den här gången. Om det bara är allmänt dags eller om det är något jag kunnat påverka. Kanske att jag gick in i garaget och tittade fast de målade på huset? Eller att jag försökte mig på att gå med ut i skogen på picknick? Kanske bara blåsten?
Antagligen får jag aldrig veta så det är väl bara att kämpa på, det brukar ju gå över till slut.

Men just idag känns det som om jag behöver vila och underhållas, så skriv gärna trevliga saker här på garaget så jag har något att läsa när jag ändå måste vara vaken och äta eller försöker glömma hur uselt jag mår!

Kramar / Ellen
Ps: Tänker på dig idag Klint och hoppas det går vägen! ;)

Tillägg: Nu är klockan tio och jag har äntligen lyckats kämpa i mig fyra grytbitar och en portion kokta grönsaker - tre timmar tog det. Jag är yr och kroppen värker i både muskler och leder och nu tänker jag gå och lägga mig en stund, innan det är dags att börja med lunchen.

Tänkte visa lite bilder från gårdagen. Mattias bestämde sig för att montera turbotrycksmätaren på a-stolpen i vår V40. Häromkvällen modifierades mätarhuset med hjälp av varmluftspistol, och igår blev det alltså eldragning och montering.
Detta skedde hastigt och lustigt ute på gården med ett avbrott för ett inskolningssamtal som vi båda glömt bort fullkomligt. Som tur var kunde de stuva in oss på eftermiddagen istället... Så jag tog matlådorna med mig i bilen, och eftersom jag hade så ont att det var svårt att förflytta sig satt jag helt enkelt kvar i bilen när vi kom hem, så fick Mattias sällskap också.


Ju mindre som ska synas desto mer måste man riva för att få elen snygg.

Mattias tog ström vid ciguttaget för att få regleringen att stämma med resten av instrumentbelysningen.


Här har den lilla mätaren kommit på plats...


...och Mattias pillar med att montera givaren. Fyra klämmor och en givare på cirka fem centimeter slang, trångt, trångt.

När allt var på plats tog Mattias mod till sig och klättrade upp på stegen för att börja byta ut våra krokar till hängrännorna. Vi målade om huset i fjol, och sedan dess har inte hängrännorna kommit upp. Inte bra. Men igår handräckte jag medans han bytte krokarna på ena sidan av huset, och hunden var som vanligt med och blev snubblad på.


Lofar håller koll så husse inte smiter från arbetet.


....fast det var väldigt vad långtråkigt det var att hålla koll, sömning bilr man också...

Till slut blev det mörkt ute, och efter en dusch var Mattias bara tvungen att gå ut och titta hur mätarna såg ut - dessa bilder har han alltså tagit invirad i en handduk - ja, ni fattar hur ivrig man är då... :)


I mörker.


Med blixt så man ser mer av mätarmonteringen.

// Ellen :)

I måndags lyckades jag äntligen genomföra mitt projekt "ta en dusch". Fick hålla mig i väggarna, men blev i alla fall ren. Åkte sedan med i bilen när Mattias skulle handla och åt min lunch i bilen.
Var så fruktansvärt trött och hade ont överallt, och när vi kom hem var det dags att laga mat igen.
Under eftermiddagen tittade Emblas mormor in med pappren på S40-in. Då passade vi på att ge henne rattmuffen med silverflames på, och hon blev jätteglad! Innan hon for igen skulle vi montera den, och det var ett stretande. Mattias fick hjälpa till, men till slut var den på plats och det blev jättefint!


Rattmuffen och bältesmupparna monteras i mammas/mormors bil.

Senare lugnade det sig lite med blåsandet, och Mattias och Embla skuttade ut för att testa sitt senaste inköp. Det blev nämligen inte bara mat vid stadsresan, utan också ett snabbstopp på Jysk. STOR låda inhandlades och undersöktes grundligt av Embla i baksätet... Och packades upp. Och laddades vid hemskomsten.

Så lagom tills det blåsigaste börjat avta kastade de sig ut och provkörde:


Ducka! Akta! Ooooooooaaah...

Till slut verkade de få kläm på det hela i alla fall... :) Och glada var de dessutom. Själv var jag mest trött och hade ont överallt, men några bilder blev det av dem.

// Ellen :)

Söndag, hade planer på att få gubben att lacka resten av oken på Volvon, och kanske dra kablarna till turbotrycksmätaren. Men det sket sig! :)

Kompisen ringde och ville ha lite hjälp så dagen gick åt till annat:


Johan och Mattias monterar dragkrok på Johans Escort.

Mitt i detta kom vår Galaxy tillbaka. Vännerna tyckte den var MYCKET trevlig och ett klart alternativ till en större kombi, men planen är att de ska byta bil först om några månader så tills vidare får vi ha kvar Galaxyn. De klämde in sig i sin V40, såg lite ihoptryckta ut jämfört med när de kom i bussen, och sedan drog de iväg mot Örebro.

Trots blåsten så var det ganska okej att vara ute, så när dragkroken kommit på plats tände vi grillen och grillade revben och flintastek, samtidigt som en potatisgratäng gjorde sig klar i ugnen. Jag toktröttnade på pappskivorna som satt på garagedörren som isolering (eller snarare hängde på trekvart och flaxade), och hämtade frigolitskivor i vedskjulet. Mattias skar snabbt och lätt till dem och nu sitter ny isolering på plats!

Hunden vältrade sig på gräsmattan och såg som vanligt inte klok ut:


Puckoludden! :D

Efter att vännerna åkt hem framåt kvällen skulle vi ta kärran och åka och hämta byggmaterial till garaget, men det visade sig att svärmor fyllt kärran med sopor så det gick inte. Då passade vi på att röja ur vårt vedskjul och köra iväg skräpet till henne och hiva med det på kärran också. Sist av allt märkte vi upp en del av de däck vi har ligger, och nu är planen att skotta rent i skjulet och fylla upp med grus så det blir ett bra golv.

Så, inget blev gjort med Volvon, men vi fick ganska mycket annat ur händerna i alla fall... :)

// Ellen :)

På lördag kväll blev det lite bilpyssel trots att det blev sent. Mattias byggde ju sovloft i sin lillebrors lägenhet hela dagen.

När han kom hem var han dock lite sugen på att greja med Volvon, så han tog ut den lilla nya laddtrycksmätaren och mätarhuset för att förbereda montering på A-stolpen.
Passformen var helt klart "sådär" men med hjälp av värmepistol och lite god vilja hade han till slut format om huset så det blev riktigt bra.

Dock avstod vi från montering på kvällen, då vi måste riva instrumentpanelen för att få kablarna till intrumentbelysningen.

I halvmörkret gick vi också några varv runt bilen och spanade och funderade. Hade tidigare på dagen hittat en fantastiskt fin S40 här på Garaget och fått lite inspiration.


Otroligt fin och ägd av svensson_kalmar här på garaget.org. Tyvärr blev han prejad häromdagen... :(

Se mer av hans bil på: http://www.garaget.org/svensson_kalmar

Nå, efter att ha dreglat över denna fina S40 en stund på nattkvisten beställde vi lite prylar till vår V40. Väntar nu på postpaket som ska innehålla följande:
* Vita sidomarkeringar (har planerats sedan länge)
* Sportgrill (också ett önskemål sedan länge, men nu blir det svartlackad aluminium i stället för plast!)
* Vinge till bakluckan (bilen ser ut som en tvål utan någon vinge alls)
* Ögonlock (Mickes bil på bilden blev absolut avgörande för det beslutet)

Ska också lacka och fixa lite utvändigt, och det finns också funderingar på att lacka delar av inredningen i klarblått. Dock behöver vi skaffa fram andra plastdetaljer att lacka i så fall, då ädelplasten i vår bil är i toppskick. Känns lite fånigt att måla över den då...

Jaja, det var lördagskvällen och bilgodisplanerna... :)

// Ellen :)