Igår var ju inte riktigt min lyckodag...dels trodde jag bilen skulle stå och vänta klar och vacker på sin mamma :) men hon får sova ensam över helgen...igen...stackars :/
Väl hemma kände jag mig inte så pigg men körde ju på som vanligt med matlagning till alla hungriga tigerungar :) och planerade en kvällsrunda med grannen i skogen.
Trodde jag....
Vid 18 tiden gjorde sig min operation i magen sig påmind efter 5 veckor och talade om för mig att jag kanske borde lugna ner kroppen lite....trodde allvarligt att jag fått tarmvred för andningen började bli svår och vid 19 var jag tvungen att slänga mig på telefon till 112. Blev ju bara värre och värre och stackars killen på SOS fattade knappt vad jag sa...hade inte riktigt luft till prat :(
En stund senare stod ambulansen utanför huset och gulliga gulliga människor som tog hand om mig....man vill ju nästan be om ursäkt för att de tar sig tid med mig....det finns säkert andra som är mycket värre tillstånd än vad jag var.
Men tydligen så fanns det tid för en mamma som alltid tror att allt ordnar sig och att man aldrig ska bli dålig eller ha ont....hur ska man ha tid med det?
Omhändertagen och ompysslad i ambulansen så började smärtan i magen tona ut och andningen kom tillbaka....så skönt...räckte gott och väl med två timmars intensiv värk.
Kunde åka hem och tydligen så var det något vajsing på hur tarmarna ville lägga sig till rätta i magen....men de kunde väl för sjutton sägt till om det var flyttfest innan de började röra på sig! Haha...så man kunde få förbereda sig lite.
Jag klarar mig ju alltid men ena lilla goa tigern på 6 år...Tim, vart orolig att mamma skulle dö och vart så glad med tårarna i ögat när mamma kom hem. Lill hjärtat....!
Idag känner jag mig som en urkramad trasa i kroppen och gjorde lite tröstgott nu på förmiddagen...kokade en varm kopp choklad och kröp upp i fotöljen...lyssnade lite på musik och öppnade dörren så solen kröp in bredvid mig.
Nu finns det bara en sak som fattas....tror du vet vad det är....Volvo S60 på garageuppfarten.
Kram till alla mina vänner... Ewa-Lotta