...blev det som vanligt inte idag heller. Sen jag klev ur tonårens underbara, öldoftande tid i livet så har jag fått den (o)trevliga (o)vanan att vakna ganska exakt klockan 5:30 varje morgon, oavsett om jag ska iväg till jobbet eller inte...
Visst, det är väl trevligt att förlänga dagen och få njuta av allehanda soluppgångar, fåglarnas skönsång i arla morgonstund och se hararna hoppa runt på gärdena utanför fönstret, men nackdelen med denna (o)vana är ju att jag blir så satans kvällstrött.
Film klockan 21 på fyran? Nemas problemas. Hänger alltid med till första reklambreak. Kanske.
God mat, ett par glas mustig Amarone och skitsnack med särbo eller polare på kvällen? Nemas problemas där också. Överlever åtminstone efterrätten.
Pokerkväll på klubben? Japp, går också bra. Fram till klockan 22:30 ungefär. Efter det ser alla kort likadana ut och att gå all in med skit i näven är mer standard än man kan tro.
Att man sedan har tre katter varav två måste spendera den mörka delen av dygnet i min säng är ju mysigt men ack så dåraktigt.
När solens första strålar strilar in genom de fördragna persiennerna, och det gör de tidigt den här årstiden, anser både Ninja och Arthur (ja, vad fan, nåt måste ju kräken heta) att det är dags att väcka husse. Ibland för att få käk, ibland för att få gå ut och jaga en yrvaken men välsmakande sork och ibland på ren jävulskap.
Nåja, kaffe och kedjerökta cig i tre timmar på morgonen är ju också en trevlig rutin. Typ.
I eftermiddag ska man åka sig iväg och hämta nya skor till bilen. Synd bara att det är så många timmar tills dess.
Hade man inte varit så förbannat morgonpigg kunde det kanske bara varit 3 timmar kvar. Nu är det åtta istället...
Nu tar jag ännu en kopp Gevalia Colombia och en Pall Mall. Skål på er!
