Ja, som ni förstått har det varit minst sagt turbulent att separera. Jag är arg och bitter och tycker jag blivit grymt sviken, och dessutom är jag grinig över att jag inte får samla ihop mina saker och avsluta utan att han ska vara med - jag VILL inte träffa honom och utsätta mig för massa tjafs, vi är helt enkelt inte redo att kommunicera som folk än!
Däremot saknar jag en massa saker som är kvar... Laddaren till tandborsten till exempel... En del saker i frysen. Anslagstavlan som sitter i garaget, då jag ständigt tappar bort lappar här i röran i lägenheten. Torkställningen att sätta på väggen i badrummet. Ja, ni fattar, hela tiden i vardagen kommer jag på saker som skulle varit bra att ha här nu.
Och just nu vet jag inte hur det är tänkt att lösas, men jag hoppas det ordnar sig. Jag vill gärna hämta mina saker när Embla är i skolan också, så hon slipper vara med i röran och bråken.
Hade tänkt jag skulle ta bilder av lägenheten och omgivningarna, men jag har faktiskt glömt det fullständigt, och nu behöver det nog komma upp en blogg i vilket fall! :)
Embla har bott hos mig sedan i fredags, det är underbart! Mötte henne vid skolan och så gick vi hem tillsammans. Under helgen har vi pysslat lite i hennes rum och satt upp fönserlampor och grejat lite. Mest av allt bara försökt komma in i nya omgivningar.
I fredags fick jag också igång mitt bredband, då modemet ÄNTLIGEN kom (var beställt till den 6 oktober, men kom alltså först ett par veckor senare) och jag kunde få igång både det och TV-abbonemanget som också går via bredbandet. Verkar fungera bra, till slut, först fungerade allt hyffsat utom telefonen som bara brusade och väsnades, men det visade sig att jag inte kunde använda den förlängningskabeln jag hade utan jag fick koppla om för att få det bra. Nu fungerar det, men jag har sladdar över hela golvet i väntan på att bestämma vart datorn ska stå i förhållande till TVn... Det ordnar sig, har ändå inte hunnit se på TV de här dagarna... :D
Ett stort äventyr tyckte Embla det var att GÅ till affären, 500 meter på stigar genom skogen - Hällekis är ju inte så stort och vi bor med skog åt alla håll utom rakt över gatan, och överallt går det små stigar! Vi handlade mjölk och lördagsgodis, och Lofar satt så fint vid sin stolpe utanför affären under tiden! På vägen hem gick vi över en spännande, porlande bäck, och så plockade vi kastanjer och bokollon. Kinnekulle har så fantastisk vegetation, det är kalkstensgrund på berget och ädellövskog, så det är lövsalar vart man går! Härligt! :)
Väl hemma vid lägenheten var grannen ovanpå ute på balkongen så vi pratade en stund och då dök också grannen snett ovanpå upp och hånglade lite med hunden. Embla blev otålig och tjatade, vi skulle ju baka! Och grannarna sken upp, varpå vi bjöd in dem en halvtimme senare. Vi fixade vi chokladmuffins med glasyr och violströssel, och så fick de komma in och fika. Och spela ankspel med Embla... ;)
På kvällen skulle Embla ringa till Mattias och säga godnatt, men det var hopplöst, för han var ute och roade sig och gick inte att nå på mobilen. Embla var jättebesviken och jag började ringa till vänner som jag misstänkte kunde vara med ute. Efter ett par försök fick jag napp - Thomas svarade och kunde ge telefonen till Mattias. Det var rejält med glam i bakgrunden, så han hade nog trevligt. Embla var nöjd med att få natta, och somnade sedan utan väsen.
Undra på att han inte hade tid att ha någon hund i helgen, han var ju inte hemma varken fredag eller lördag...?
I söndags var det jobbigt, skrev ju om att Mattias portat mig ur huset, men jag kom ändå i ordning på måndagen och fick iväg Embla till skolan. Men visst är det typiskt att det ska bli väsen när det är en ny situation jag måste fungera i? Varför kan jag inte bara få jobba mig igenom detta i lugn och ro?
Nå, skolvägen är i alla fall trevlig. Femton minuters stillsam promenad genom ett välskött villaområde och ett skogsparti med cykelbana, och sedan är man framme.
Förmiddagarna har varit jobbiga med mycket yrsel och konstiga synupplevelser (dubbelseende, prickar och färgade fält) men efter lunch har jag kunnat möta Embla utan problem.
Känns som om jag mest äter, går med hunden, går med Embla och äter igen... Men det känns rätt okej!
Måndag kväll var det utvecklingssamtal i skolan, och jag hoppades nästan att Mattias skulle ha glömt det, för jag ville verkligen inte träffa honom. Men han kom. Frächare än någonsin, i jeans och välborstat hår, och luktade gott gjorde han också. Men efteråt hade han bråttom, Embla ville gärna ha skjuts hem, men det hade han inte tid med, så jag vet inte vart han skulle ta vägen...? Hur som helst promenerade vi hem tillsammans och pratade hela vägen. Och bestämde att det var dags att ta fram mössor och vantar... :)
Nu blir bloggen så lång, så jag avslutar här och skriver en till i stället! ;)
Kramar // Ellen :)