Natten har varit orolig, jag har sovit illa, och det var hopplöst att vakna i morse, det var både jag och Embla eniga om. Pratade med Mattias sent i går kväll, trots att jag vet att det är bättre för mig att låta bli... Jag lär mig väl så småningom.
I morse hade jag värk i hela kroppen, var yr och diffus och fick koncentrera mig för att hitta till toaletten. Där jag för övrigt tillbringat större delen av morgonen, med avbrott för att fixa frukost och peppa Embla.
Som tur är verkar hon inte ha så ont av mina kamper, och jag försöker också agera så hon inte ska märka så mycket av dem. Det är ju trots allt så att hon måste känna sig trygg här, paniken får jag behålla inombords. Och skiter det sig helt hoppas jag att mina nätverk fungerar.
Kan dock konstatera att jag är rätt slut efter den här veckan, och även om jag kommer sakna mitt lilla troll ska det bli skönt att vila ett par dagar. Det är skillnad att ha ständigt ansvar och att veta att någon annan kommer hem på kvällen...
Nå, vi fuskade idag för att slippa stressa igenom frukosten, så jag fick skrapa bilen. I hallen på skolan blev Embla ledsen, hon insåg att vi nog inte kommer att träffas på en vecka, men jag tröstade med att hon och pappa har massa grejor planerade, de ska ju till exempel åka till Danmark nu.
Åkte hem utan barn och plockade i mig min frukost, vilket inte var helt enkelt med yrsen och smärtor, men till slut var det klart. Då återstod hunden. Min luddiga gosiga polare som är både min lust och min last.
Fick på mig ytterkläder och tog fram reflexselen och nosgrimman. Lofar studsade av glädje och vi vacklade ut i den skarpa höstsolen. Lyckades med tanke på bloggen faktiskt få med mig kameran ut också!
Började på framsidan och tog ett par bilder av huset jag bor i nu.
Huset där jag har min lägenhet. Precis bakom är det fin lövskog och överallt i omgivningarna finns fina strövområden som passar för hundpromenader.
Gick sedan ner på baksidan (efter en våldsam dragkamp med Lofar, det kom nämligen en annan hund på vägen och jag fick kämpa hårt för att distrahera honom...) och tog stigen genom skogen. Det var härligt där nere!
Jag och Lofar på väg ut i skogen på stigen bakom vårt hus.
Fortsatte över vägen och tog en bild ner genom järnvägsviadukten och ut mot sjön, så ser ni hur nära den är också...
Järnvägsbron strax bakom huset, sjön syns några hundra meter längre ner, där finns båthamn och badstrand.
Gick utmed bäcken och lyssnade både till det glada porlet av den och till det ploppande ljudet av fallande löv. Det lät nästan som regn. Stora, gula löv singlade hela tiden genom luften och föll till marken och jag noterade verkligen ljudet! Dessutom doftade det härligt. Vek av över järnvägen och ner mot Falkängens hantverksby som är stängd för säsongen.
De gamla arbetarbostäderna av sten såg trots stängningen inbjudande ut. Om några veckor är det julmarknad i husen, måtte jag vara på fötter så vi kan gå dit då, jag och Embla lilltroll! :)
Falkängens hantverksby är igenbommad och öde i väntan på julmarknaden som är om några veckor.
Fortsatte in i villaområdet, och passerade huset jag försökte få köpa och sedan även hyra. Gick åter över järnvägen och tog en sista sväng ner utmed vår egen väg i skogskanten innan jag vände och gick hem igen.
På det viset blev det faktiskt en ganska lång promenad, men jag har gått i öglor som hela tiden tillåtit mig att avbryta och komma hem på bara några hundra meter...
Hoppas nu bara jag orkar med resten av dagen, ska åka till psyket i Lidköping för att träffa psykologen igen. Har inte sett honom sedan i våras, då jag började undra om han verkligen var rätt person att hjälpa mig. Eftersom jag dessutom var så dålig hela tiden att jag ofta fick avboka våra möten beslutade vi om att ta en längre paus. Att avsluta helt kändes inte bra, då jag vet att det är åratal av väntetid för att få komma dit om man inte redan är inne i systemet, men idag vet jag inte riktigt vad jag ska dit och göra. Rapportera om kalabaliken kanske?
Har också fått erbjudande om att börja sanera redan på onsdag i nästa vecka, men tvekar... Embla ska komma till mig på fredagen, och sedan måste ju jag fungera hela veckan när hon ska till skolan... Hade det varit idag hade jag inte tvekat, nu är hon ju hos pappa en hel vecka, men ett par dagar innan hon ska till mig... Jag vet inte om jag vågar!
Kanske ska försöka få en tid precis i samband med att jag lämnar henne till pappa i stället? Och dubbelkolla med mamma och grannen så att jag kan få hjälp med både mig själv och hunden om det går åt skogen. Några dagar lär jag väl bli liggande i alla fall, det har jag ju alltid blivit hittils när vi rotat i mina tänder...
Att det ska vara fråga om så svåra beslut hela tiden, varför kan inte livet bara vara enkelt och okomplicerat?
// Ellen :)