Jo måste ta tillfället i akt att skriva av mig lite om de värsta jag ska gå igonom i år..
Min sambo dog för snart ett år sedan..
Mer exakt den 9/12 -06..
Går och väntar in dagen med mer och mer ångest i kroppen, men jag kan inte gömma mig eller hur?
Kan inte mer än att låta dagen komma och försvinna..
Sanslöst att det gått ett helt år snart.
Trodde inte själv att jag skulle klara mig så länge..

Men jag har som tur är många att tacka för att jag fortfarande är med er.
Ni vet säkerligen vem ni är oxå!
Älskar är, mer än ord, känslor, saker & ting kan beskriva!

Ska vara hemma i Skåne över den helgen hur som helst.
Ni som vet vem jag är, vet oxå att jag är ganska ostabil.
Så om ni vill ge mig en tanke runt tolv tiden den 9/12 hade jag verkligen uppskattat det...

Vet att detta kan kännas opassande att skriva om.
Men det måste ut.
Är inte bra på att sitta framför en människa och förklara hur jag känner, då jag har fått lära mig att det är svagt att låta sig käckas..
Därför är detta det lättaste för mig.

Men än så länge känns det bra, så bra som det kan bli :)
Puss & kram, hela dan...
//Cizla