TACK alla för allt stöd kring min sanering!

Nu är det gjort! Idag klockan två var jag på plats, och först tog vi den sista amalgamfyllningen. Den var inte så stor så vi tog den utan bedövning.

Sedan var det dags att dra ut den döda tanden som orsakat infektion i käken... DEN var värre... Det tog över en timme. Satt så in i den!

Eftersom jag hade en infektion i den sedan länge så hade kroppen försökt kapsla in infektionshärden genom att bygga på med ben på rötterna. Därmed hade alla rötterna kulor av ben på sig, och det gjorde att de satt fast så in i helskotta!

Hon fick borra i käkbenet och dra och bända och... Huvva, trodde jag skulle fara ur stolen ett par gånger, hon fick verkligen SLITA. Tur att hon är både stark och envis min tandläkare! :)

Och när hon började borra... Vilken STANK!!! Hon och sköterskan ryggade baklänges och jag muttrade åt dem att smaken var ännu värre. Trodde jag skulle kräkas och fick skölja innan vi kunde fortsätta.

Första roten hon fick loss hade knapphålshuvudsstora knölar på sig. Andra roten var värre, tog nog en halvtimme att få loss en och hon fick borra mer i käkbenet. Den hade enorma benpålagringar.
Tredje roten hade också pålagringar, och när hon väl fick loss den följde det med en massa slerv och sa glork långt upp i skallen på mig. Tandens infektion hade legat och tryckt upp mot bihålan.

Det är tydligen så att när en tand dör bildas massa toxiner som börjar läcka ut i blodet och belastar immunförsvar och organ. Då försöker kroppen kapsla in infektionen för att skydda sig, och då blir det så här. Ändå fortsätter det att läcka toxiner och förgifta kroppen. Dessutom tillkommer det rent fysiska problemet med att de här härdarna trycker upp mot bihålan, vilket i sig kan ge yrsel och balansproblem.

Fick ta fyra pencillintabletter en halvtimme innan vi började, och ska nu ta morgon och kväll ett tag framöver. Fungerar allt bra kommer jag avsluta kuren så snart som möjligt, eftersom jag är mycket känslig för pencillin, men infektionsrisken är enorm vid sånna här ingrepp så jag inser att jag inte har något annat val utan verkligen MÅSTE försöka. Och jag kommer överleva, även om det finns risk att pencillinet slår ut mig en tid. Det löser sig helt enkelt... :)

Om två veckor ska jag ner och ta stygnen, om jag inte får problem innan, då får jag åka ner så spolar hon och ger pencillin direkt i såret.

På vägen hem släppte bedövningen.

Nu känns hela käken skev, och jag är vidrigt trött, men faktum är att jag inte har så ONT som jag hade trott. Eller så är det för att min smärttröskel är lite konstig... :)
Köpte alvedon på vägen hem men har inte tagit någon än. Har inte använt smärtstillare sedan 2002, eftersom levern är så uschlig att jag alltid blir väldigt sjuk av mediciner.

Och även om det inte gör ont är det lite äckligt, jag blöder rätt mycket emellanåt, och sedan levrar det sig och blir slervigt i hålet... Uäck
Till råga på allt känner jag stygnen... Och det är lite läskigt...

Men det ska bli verkligt intressant att se vad som händer framöver, en infektion som belastat kroppen i flera år och toxiner som läcker ut i blodet är ju inte alls bra för organ och ork och sådant. Dessutom, har det tryckt på bihålan så ger ju det också effekter, som balans, yrsel och sådan påverkan...

Min förhoppning är givetvis att detta ska avlasta kroppen så mycket att det blir en märkbar skillnad. Mest av allt hoppas jag bli så bra att jag kan börja köra bil normalt igen. Jag känner mig så låst idag, och beroende av andra. Men ork och energi i kroppen och förmågan att köra bil tror jag att jag skulle kunna leva ett helare liv. :) Och kanske rentav börja jobba igen...

En dag i taget, men jag hoppas verkligen att det här ska ge mig nya marginaler och att mina organ ska komma igång igen nu när den här belastingen försvinner... :)

Kramar // Ellen