Efter helgens tävling så har jag som gått o tänkt på hur mycket "enklare" livet hade kunnat vara om jag varit kille. Så mycket mothugg och dryga kommentarer var det längesedan som jag fick så många på så kort tid.
Helvete oxå!
Hade jag varit 35år gammal o kille hade aldrig X varit så dumdryg o småelak mot mig som jag upplever att han var. Och det tar så himla mycket på krafterna att måsta stå på sig hela tiden plus göra ett bra jobb.
Jag har insett att jag inte är som alla andra tjejer-jag är speciell-på ett positivt sätt tycker jag själv. Men samtidigt möter jag ständigt människor som inte riktigt förstår sig på mig lr klarar av det.
Killar/Män som tycker att jag inte ska ta lika stor plats som jag gör. Det är inte de att de säger något men jag upplever mig själv ignorerad med min åsikt och min kunskap för att jag är tjej. Detta händer väl främst kring karlar och killar som inte känner mig speciellt väl men det är lite tråkigt tycker jag.
Sen de tjejer som inte klarar av att försöka själv att fixa vissa saker utan MÅSTE fråga en kille. De blir helt enkelt strandade när en kille är närvarande och de kan plötsligt ingenting- de vågar inte ens testa själva?! O de gånger jag erbjudit min hjälp när det funnits en kille närvarande så är det självklart killen som ska göra. *Skakar på huvudet*
JAG KAN OXÅ!! MINST LIKA BRA SOM KILLAR ÄVEN OM JAG SAKNAR DEN DÄR DINGLANDE SAKEN!
Nej, jag skulle nog inte vilja vara kille- bara bli accepterad som jag är. Men jag är fullt medveten om att det är så här samhället ser ut och ibland får jag inte ta plats som tjej. Gillar bara inte att måsta tiga med min kunskap på de grunderna.
O sanningen är den att i bilvärlden blir man ständigt testad som tjej- finns tyvärr dem som är dryga mot en bara för att jag är ung tjej och tar den platsen som jag tar. Men helvete heller att de ska få mig o backa! Jag har kommit så här långt och en person skrämmer inte bort mig.