Hur hanterar ni er ilska?

Vad är det som avgör vilket humör vi har? Tar vi efter våra föräldrars beteenden?

Jag har nog alltid varit rätt lugn humörs mässigt. Det händer inte så ofta att jag blir skogstoki.. det är max en gång per år ex. när snorungar kastar ägg på bilen.

Men det jag på senare år kan tycka är jobbigt är att jag känner hur arg jag kan bli. Jag försöker ständigt att vara ganska kontrollerad i mitt humör men det är UTMATTANDE och försöka kväva ordentlig ilska. Åtminstone är det vad jag tror jag gör.

Jag vet inte riktigt vad som skulle hända om jag skulle släppa den ilskan helt lös. Mest troligt skulle jag väl säga något argt (dumt?!) som skulle få tyst på den andra personen. Sen skulle jag nog kunna ångra en del jag spottat ur mig men mestadels inte. Handlar väl bara om mod att släppa på kontrollen.

Det finns gånger jag väljer att inte ta dusten. Detta efter resonemang om jag bara kan släppa "problemet" och fortsätta umgås med personen o lägga det bakom mig. Men visst finns de gånger jag väljer att skiljas med personen. Gånger då situationen varit ohållbar och i slutändan knappast skulle bringa med sig något bra.

Vad tror ni, vad är det som avgör vilket humör vi får?