Har inte nämnt så mycket om min egen hälsa det senaste. Det mesta har fungerat så pass okej att det inte gått ut mer över vardagen än att det varit acceptabelt. I alla fall nu när Mattias haft semester.
Dessvärre har det gått utför igen de senaste veckorna.
Det började med en längre period av smärtor i buken, som hungerkramper, som störde sömnen och gjorde dagarna obekväma.
Efter grillkvällen med våra danska gäster förra lördagen sket det sig. Bokstavligen. Fast det händer ju så fort min kropp strular, nog fan ger sig magen. Och det brukar gå över om jag sköter mig och håller dieten och bromsar stressen och vilar och så vidare.
Den här gången verkar det inte hjälpa.
Förra veckan, när vi skulle på X40-träffen upptäckte jag att kläderna var för stora. Har gått i mjuka bomullsbyxor med resår och hasat, men nu när jag skulle ut bland folk skulle jag dra på mig ett par jeans. Och storlek 34 hade återigen blivit för stora. Snygg-BHn passade inte heller... Jag krymper alltså igen.
Jeans löste sig, har ju sparat alla mina miniatyrbyxor, de har ju kommit till användning då och då under mina sjukdomsår. Har även sparat mina 36:or, det var ju trots allt den storlek jag hade under ganska många år innan jag blev sjuk. Men nu blev det till att krypa i mina XS i storlek 32 igen. Tur att jag gått upp i storlek emellanåt, annars hade det inte varit något kvar av mig alls. Behån var rätt körd, det är bara att inse att det börjar bli dags att handla hem ännu en storlek mindre. Där ökar jag minsann inte ens under mina bättre perioder! Det innebär att jag på fyra år minskat fem kupstorlekar i BH. Något är allvarligt fel.
Jag äter ju liksom fyra middagar om dagen, drar i mig två kilo grönsaker och ett halvkilo rent kött om dagen!
Nå. Idag ledsnade jag på min havererade mage, är ju ständigt trött och småyr, och har återigen fått sår runt munnen och i öronen. Skulle nog kunna värma huset på metan... ;) Nej, det är faktiskt inte ett dugg kul, men jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det så jag väljer att skratta.
I morgon ska vi iväg till kusten och bo fyra dagar på korridor med resten av dykgänget. Kul när man ockuperar toaletten tre-fyra-fem gånger på raken och sitter i kramper och dessutom DELAR toa med tio andra rum... Nej, inte alls kul.
Så jag ringde till IFM-kliniken i Falun, min egen näringsterapeut har semester. Jag misstänkte själv gallan igen, men kan inte örtbehandla den eftersom levern strulat en längre tid. Och dessutom har jag ju binjurarna som haltar.
Kvinnan jag fick prata med hjälpte mig att lägga om lite av mina tabletter, och skulle också skicka ner lite preparat som ska hjälpa till att läka och lugna slemhinnorma i magen.
Så nu är det väl bara att avvakta och prova sig fram igen. Enzymkapslarna som ska hjälpa till med fettnedbrytningen hade jag hemma så jag kan börja direkt, däremot det andra preparatet får jag vänta med tills det kommer, eller snarare tills jag kommer hem, eftersom vi nu är borta i fyra dagar.
Dessutom tyckte hon att jag skulle försöka få göra ultraljud på lever, galla och bukspottkörtel. Men eftersom sjukvården aldrig tar mig på allvar vet jag inte om jag orkar kriga med dem om det igen. Har haft gallhaveri förr, men då kräktes jag mest och svimmade, och den gången sattes jag som oprioriterad i en lååång kö på många veckor, trots att jag inte fick behålla någon mat alls och rasade i vikt med flera kilo i veckan. Så blir det när man är sjukskriven utan diagnos, det är en förbannelse när kroppssjukvården missbrukar psykiatrin och kallar allt de inte klarar själva för psykosomatiska åkommor.
Det vore ärligare om de erkände att de faktiskt inte förstår varför man mår så dåligt, men ändå kunde konstatera att jag ÄR dålig, och inte skyllde på mitt psyke. Om inte annat blir man ju knäpp till slut av att ständigt vara sjuk utan att någon hittar orsaken!
Jaja, nu ska jag försöka ta mig igenom dagen, packa och se till att få med all nödvändig mat och mediciner, kläder till oss alla och dessutom sysselsättning till Embla i händelse av dåligt väder. Jag ser trots allt fram emot att komma iväg och få lite miljöombyte, dålig kan jag ju lika gärna vara där som här, bara de andra i gänget överlever min asociala mage...
Förhoppningsvis kommer jag in i duschen också under dagen, har försökt med det i flera dagar nu utan att lyckas, har varit alldeles för ostadig för att kunna genomföra det.
Ska försöka blogga lite om gårdagen också om jag hinner och orkar.
// Ellen :)