Natten var som sagt mest spring och jag kände mig inte alls utvilad när jag vaknade den andra dagen. Jag var fortfarande lite skakig, ostadig och yr. Och frös. Dåsade till nio, trots att det började bli livat i huset redan vid sex på morgonen. Och vid den tiden ringde dessutom en bilspekulant, superstressad eftersom han inte nått oss på hemtelefonen dagen innan och vi inte svarat på hans mail! Fyra dagar hemmifrån och det utbryter kaos kring våra annonsbilar!
Mattias och de andra dykarna drog iväg ut strax efter nio, och jag fixade frukost till mig och Embla och sprang några vändor på toaletten. Trivsamt nog träffade jag på lite andra stamgäster i köket, sådana vi pratat med för ett eller två år sedan då vi också var på Källviken vecka 30.
Fick kämpa med frukosten, var så yr och diffus att jag ibland trodde jag skulle ramla av stolen, men till slut var jag klar. Ett lätt regn fick barnen att ge upp uteleken och komma in och se en film i vårt rum. Eftersom jag mådde rätt uselt tog jag det lugnt, borstade håret på mig och Embla, fixade flätor till henne och vankade lite fram och tillbaka mellan rummet och toaletten.
Filmvisning i Emblas säng.
Vid lunch var dykarna tillbaka och jag och Embla fixade lunch och åt. Satt först på trappan, men när Embla ätit klart och stack för att leka satte jag mig vid bordet under tallen på framsidan, dit också Mattias kom när han var klar i matsalen. Efter en stund skulle han dock tillbaks ut och dyka, och eftersom de andra mammorna tog med sig sina barn och åkte in till Strömstad blev jag och Embla ensamma kvar.
Tog med mig en ganska ledsen Embla (Jag vill också åka och handla mamma!) in på rummet och plockade fram pyssel-lådan. Embla gjorde några fina kort att skicka till släkt och vänner, och jag åt klart min lunch.
Embla pysslar och gör kort att skicka hem.
När vi heltröttnat på att sitta där och klippa och rita bestämde vi oss för att gå ut. Embla ville visa en utsiktsplats hon hittat på berget precis intill restaurangen, bara några tiotal meter från förläggningen vi bodde på, men på andra sidan ett krön så det kändes inte alls som om vi var så nära.
Årets "på klipporna-bild" av mig och Embla.
Satt på två olika ställen och spanade, och sedan bestämde vi oss för att ha picknick där uppe. Gick tillbaks till förläggningen och lagade mat och plockade med lite kakor. Precis när vi skulle ge oss av igen kom de andra tillbaks från stan, fullastade med kassar, leksaker och godis som de glatt visade upp, och Embla blev jätteavis. Påminde henne om att vi ju var på väg till en picknick, och då sken hon upp lite igen, och sedan tassade vi iväg.
Embla har hittat en bra utsiktsplats och spanar efter dykbåten.
Embla och jag har picknick på berget.
Satte oss på berget med utsikt över viken där dykbåten brukar ligga, och så åt vi och småpratade och hade det riktigt trevligt. När vi nästan ätit klart kom de andra barnen och ville vara med, och jag hade inte hjärta att köra bort dem, så de fick kakor och lekte sedan på berget vid sidan av där jag satt. Själv satt jag ovanför områdets enda stup, så ingen skulle råka gå för nära det.
Efter en stund såg jag dykbåten komma in, och ropade på barnen. De blev ivriga och rusade ner för att möta dykarna, och själv satt jag kvar på berget och vinkade till dem när de sprang förbi där nere. Var mycket trött och måste sedan ha somnat, för jag vet i alla fall att jag vaknade av att en mås flaxade precis intill mig!
Vacklade tillbaka över bergskanten mot förläggningen och nerför klipporna på andra sidan, yr, diffus och vinglig, och satte mig en stund utanför förläggningen för att vakna till. Dykarna kom efter att de ätit i matsalen, och barnen som varit i stan retades med sitt godis och sina nya leksaker och Embla fick det riktigt jobbigt en stund. Löste det genom att gå till kiosken på området, som tyvärr inte hade polkagrisklubbor som de andra barnen vevat runt med, men lite annat fick duga som plåster på såren.
Sedan städade jag av i vårt rum, det blir mycket sand när man dyker, leker i sand och bor i ett litet rum. Mattias kom in och la sig för att vila och lyssna på en bok och själv stöp jag på min säng. Då kom alla barnen in för att se på film i Emblas säng. Trött som jag var blev jag bara sittande tills det var dags att laga mat igen.
Mattias vilar ryggen och lyssnar på en bok.
Åt min mat ute tillsammans med alla de andra (Men är det inte TRÅKIGT att äta bara kött och grönsaker, ta lite öl vettja och det är klart att du måste äta lite godis ibland?! Undra på att man känner sig sjuk, krånglig och lite knäpp när det ska tjatas hela tiden...) och lyssnade på historier från dykningen, fräcka historier och roliga anekdoter. Barnen var kvar i vårt rum och såg på film tills jag gick och la mig.
Fick i alla fall sova ordentligt, sov som en gris hela natten utan att behöva gå upp en enda gång! :)
Dag tre i nästa blogg!
// Ellen :)
Haha, läser igenom det jag skrivit och ser på bilderna och tänker här och nu att OM jag valt att inte berätta allt hade mitt liv framstått som helt annorlunda. En pysslig, duktig mamma som hittar på saker och går på utflykt hellre än att shoppa... Synd bara att jag inte kan göra valet själv utan att det är mitt sjukdomstillstånd som tvingar fram situationer. Fast vi hade en härlig dag på berget, jag och Embla, kramades och myste i filten och pratade mycket, så det har helt klart sina värden mitt liv med, även om det ser annorlunda ut än för många andra. :)