5 671 visningar (1 idag)
13 kommentarer
Effekt / Vridmoment
90 hk / ? Nm
Motor, växellåda och avgassystem
4-cylindrig radmotor på 1,8 liter, bensin. Och förgasare, förstås!
Effekt och prestanda (ingående)
Cirka 90 hk SAE (olika uppgifter finns).
Chassi
Mc Pearson-framvagn, delad bakvagn. Kuggstångsstyrning.
Fälgar, däck och bromsar
Original plåtfälgar med navkapslar, Michelin-däck. Skivbromsar utan servo runt om.
Interiör / Inredning
Vinyl och tyg, original.
Bilstereo och multimedia
Inget alls, inte ens en radio.
Exteriör / Styling
Helt original, taklucka.
Framtidsplaner
Till salu. Tyvärr.
Bättre att den får rulla i ett kärleksfullt hem, än stå i min loge och samla damm.
Spekulanter skickar PM!
Bättre att den får rulla i ett kärleksfullt hem, än stå i min loge och samla damm.
Spekulanter skickar PM!
Övrigt
Sådärja, nu har jag tagit de första bilderna på nya bilen. Här är storyn om varför den hamnade hemma hos mig:
Allt började egentligen för ett par år sedan. Jag satt och surfade på Blocket när jag snubblade över en Peugeot 404.
Billigt.
I Skåne.
Den köpte jag osedd och flög ner och hämtade dagen efter. Problemet var att den var vit.
Precis som flera andra 404:or i min hemort. Så när man kom ut efter att ha handlat på Hemköp kunde det stå en precis likadan bil bredvid.
Så kan man ju inte ha det.
Jag har alltid gillat rally, och eftersom Peugeot vann East African Safari-rallyt med 404:an hela fyra gånger under 60-talet så blev det liksom oundvikligt.
En replika, eller snarare karikatyr, gjordes i ordning. För småpengar hade jag fått en bil som skilde sig från mängden och bjöd på många roliga stunder.
Så en dag var jag på besök i Peugeotmuseet i Frankrike. Där hoppades jag förstås på att hitta Bert Shanklands vinnarbil från 1967, förebilden för min 404.
Men den stod inte i utställningen för tillfället.
Det gjorde däremot den här 504:an som Ove Andersson vann Safarirallyt med 1975. Sedan dess har en 504 stått högt på min lista.
Göteborgaren Erik Harberg köpte sin 504 1973, som 70-åring. Han jobbade på ritkontoret på Götaverkens elavdelning och på Arendalsvarvet innan han som pensionär flyttade till Monaco och jobbade för Onassis rederi.
På Partille Motor beställde han en ny 504 Berline med svensk utrustning för leverans hos Peugeot-handlaren i Monaco. När Erik flyttade hem till Sverige 1974 tog han med sig bilen som han vårdade ömt tills hans fru tyckte att det var nog med bilkörningen.
Då var Erik 95 år.
Vännen Sten-Åke Christenson tog över bilen och fortsatte skjutsa Erik tills denne gick bort 101 år gammal. Nu, efter 11 år ville Sten-Åke göra sig av med bilen och kontaktade mig.
Intrycken från Ove Anderssons Safarirallybil på museet och alldeles för mycket filmtittande på Youtube ger ju ett visst sug efter en rallyreplika. Dessutom är ju färgen rätt.
Men efter att ha hört Sten-Åkes berättelse om Erik Harberg och bilens leverne känns det uteslutet.
Jag har fattat tycke för Erik och önskar att jag hade fått träffa honom när han var i livet. Att bygga rallybil på hans klenod är inte att tänka på. Den ska bevaras i skicket den har.
Så nu behöver jag en 504 till. En vit. Helst utan taklucka.
Allt började egentligen för ett par år sedan. Jag satt och surfade på Blocket när jag snubblade över en Peugeot 404.
Billigt.
I Skåne.
Den köpte jag osedd och flög ner och hämtade dagen efter. Problemet var att den var vit.
Precis som flera andra 404:or i min hemort. Så när man kom ut efter att ha handlat på Hemköp kunde det stå en precis likadan bil bredvid.
Så kan man ju inte ha det.
Jag har alltid gillat rally, och eftersom Peugeot vann East African Safari-rallyt med 404:an hela fyra gånger under 60-talet så blev det liksom oundvikligt.
En replika, eller snarare karikatyr, gjordes i ordning. För småpengar hade jag fått en bil som skilde sig från mängden och bjöd på många roliga stunder.
Så en dag var jag på besök i Peugeotmuseet i Frankrike. Där hoppades jag förstås på att hitta Bert Shanklands vinnarbil från 1967, förebilden för min 404.
Men den stod inte i utställningen för tillfället.
Det gjorde däremot den här 504:an som Ove Andersson vann Safarirallyt med 1975. Sedan dess har en 504 stått högt på min lista.
Göteborgaren Erik Harberg köpte sin 504 1973, som 70-åring. Han jobbade på ritkontoret på Götaverkens elavdelning och på Arendalsvarvet innan han som pensionär flyttade till Monaco och jobbade för Onassis rederi.
På Partille Motor beställde han en ny 504 Berline med svensk utrustning för leverans hos Peugeot-handlaren i Monaco. När Erik flyttade hem till Sverige 1974 tog han med sig bilen som han vårdade ömt tills hans fru tyckte att det var nog med bilkörningen.
Då var Erik 95 år.
Vännen Sten-Åke Christenson tog över bilen och fortsatte skjutsa Erik tills denne gick bort 101 år gammal. Nu, efter 11 år ville Sten-Åke göra sig av med bilen och kontaktade mig.
Intrycken från Ove Anderssons Safarirallybil på museet och alldeles för mycket filmtittande på Youtube ger ju ett visst sug efter en rallyreplika. Dessutom är ju färgen rätt.
Men efter att ha hört Sten-Åkes berättelse om Erik Harberg och bilens leverne känns det uteslutet.
Jag har fattat tycke för Erik och önskar att jag hade fått träffa honom när han var i livet. Att bygga rallybil på hans klenod är inte att tänka på. Den ska bevaras i skicket den har.
Så nu behöver jag en 504 till. En vit. Helst utan taklucka.
Ägarförhållande
Bilen införskaffades 15 november 2009 och såldes 9 september 2013
Skapad
19 november 2009
Uppdaterad
17 september 2013
