ichibon
mmm, blåbärssoppa.
30 september 2008
· 616 Inlägg
blacken skrev:
ichibon skrev:
Allt handlar åter igen om vad man applicerar på sina djur. Kalla det tröst och sorg om du vill, jag gör det inte.
Katten kan ha sökt sällskap för sin egen skull, de är sociala djur, och när tiken pga omställningen inte lade sin energi på att jaga bort katten, tog den tillfället i akt. Som sagt, de är intelligenta.
Sen, hundar är så bra på att läsa av sinnesstämningar hos sina människor, känner människorna sorg blir hunden också låg till sitt sätt. Också en instinkt (ja jag tjatar, jag vet) på samma sätt som att alla hundar vilar när flockledaren vilar. En överlevnadsgrej det med, hela flocken måste vara utvilad samtidigt för att jaga samtidigt.
Att en hund letar efter en flockmedlem som inte är där, är inte pga saknad, det är... ja precis, en instinkt.
Med en stor risk att du blir sur nu, men har du en själ eller ett hjärta? för dom har du i sådana fall gömt väldigt långt in.
Om man ska vara lite "dramatisk" så kan man likna "problematiken" vid två öar,kontinenter eller dylikt som är åtskilda av en bred ravin,kanal vad fasen som helst som man inte kan hoppa eller på annorstädes sätt ta sig över. Många människor som kommer fram till den har grymma skygglappar på sig och som vägrar att ta av sig dom eller se åt sidorna om det finns en annan väg över, och säger till sig själva så här är det punkt slut..
Äsch jag blir inte sur. Jag förstår hur du menar och jag förstår att mitt synsätt kan verka kallt. Jag har hållit på med främst hästar i många år och jag slutar aldrig förundras över hur mångfascetterade de är, och kloka. Jag har lärt mig massor av umgänget med dem. De har en enkel och simpel logik i sitt sociala liv, en enkel rangordning, dock inte svartvit sådan för den är variabel och förändras utifrån förutsättningarna, nästan dagligen.
Det är med kärlek jag hanterar mina och andras hästar varje dag. Jag ger dem det bästa liv de kan leva och framförallt ger de mig det bästa liv jag kan leva. Men som man säger i hästvärlden, en häst utan ryttare är alltid en häst. En ryttare utan häst är bara människa.
Jag är inte orubblig i mina åsikter, och det synsätt jag har idag hade jag inte för 10 eller 5 år sen. Jag lär mig varje dag, av och med hästarna. Jag tror att de har vad vi människor skulle kalla ett sjätte sinne, de kan förutse händelser och kommunicera utan vare sig ljud eller tecken. Men även här tror jag det är något helt naturligt, en medfödd egenskap som säkert även vi människor hade för längesen, men som (likt mitt resonemang om instinkter), har sköljts över av det logiska och enkeldimensionella sätt att tänka som präglar samhället idag.
/ichi