aha_100 skrev:

För nåt år sedan låg jag med efter en 2+1 väg med en tom trailer.  Tung lastbil och trailer bakom, 17 meter.

Jag hade en kompis med mig i lastbilen, framför oss låg det en helt oskyldig Nissan.

Vi kom ikapp en svår transport med följebil bakom, följebilen tyckte det var en dålig ide att köra om efter 2+1 vägen så den lägger sig i vänsterfilen och blockerar Nissanbilen och mig bakom nissabbilen som båda ville förbi.

Jag blev irriterad på detta beteende då jag tydligt kunde se att det var gott om plats, inga problem att komma om.

Tände då helyset, det fick följebilen att se rött och som då ställer sig på bromsen! TUR för nissanbilen framför mig att jag inte hade någon last på!!
Vid full broms hade jag en marginal på 2dm till nissanbilens baklucka.

Hur tänker man när man gör sådär? En fullstor lastbil med stort älgstaket över hela fronten vs personbil?
En oskyldig personbil dessutom.

Nissanbilen framför svängde av rätt ut på väggrenen efter inbromsningen och stannade. Jag förstår det, jag hade nog behövt stanna och lugna ner mig ett tag efter en sån incident också.

Vad som hade hänt ifall jag inte kunnat bromsa var alltså att jag hade ändra tryckt ihop nissanbilen för att sedan sula in den i följebilens bak, alt sulat iväg den ut i skogen.

Mitt älgstaket hade troligtvis blivit krokigt.

Har länge suttit och funderat på vad följebilen var ute efter, inte kommit på något bra för honom som skulle kunna hänt.

brk95 skrev:

läs denna mycket bra skriven ..http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Ffredrik.cafe.se%2Fpersonligt-meddelande-2%2F&h=CAQCoGaPp

Personligt meddelande

Till den ganska stressade blonda kvinna i grön Volkswagen Golf, årsmodell 2004, som låg efter mig på Skälbyvägen mellan Hässelby och Barkarby och vidare mot Kista norr om Stockholm strax innan klockan 12 idag.

Jag förstår att du fann det här med att jag höll hastighetsgränsen på alla 30- och 50-sträckor oerhört provocerande. Du gjorde det ganska klart genom att köra uppskattningsvis 15 centimeter bakom min bil i närmare fyra kilometer, försöka köra om mig vid ett rödljus (innan du i sista sekund upptäckte den där Volvon och insåg att vi inte körde på en enkelriktad väg), för att sedan slutligen argt accelerera in till höger om mig när vi nådde en 70-väg och köra om mig på insidan. I drygt 100 kilometer i timmen. I bussfil.

Jag ska inte ta upp din tid i onödan, jag förstår att den är väldigt värdefull för dig. Så jag vill bara i all hast passa på att berätta för dig att för ett drygt år sedan blev jag pappa till en liten pojke. Han heter Nicholas. Han har stora bruna ögon och sin mammas ögonfransar. Han älskar bröd men är inte så förtjust i smultron. Han gömmer fjärrkontroller och tyglejon i facket under sätet på sin leksaksbil, och fnittrar så han kiknar när jag hittar dem. Det låter sådär som man tänker sig att champagnebubblor hade låtit om de fnittrat.

Jag vet ingen annan i hela världen som någonsin fått hans farfar att gråta offentligt. Eller garva så högt.

Han blir uttråkad när han inte får vara bland mycket människor, och älskar att stå i centrum. Jag antar att han har fått det förstnämnda från sin mamma, och det sistnämnda från mig. Han har hennes försiktigt mejslade kindben, och mina stora fötter. Han har fyra stora tänder i överkäken, och inte en enda i underkäken. När han blir ledsen trillar det tårar stora som pingisbollar nerför de där små kinderna. När han är sjuk vägrar han sova någon annanstans än i vår säng, med sitt huvud på sin mammas nyckelben och sina fötter i mitt ansikte. Han väcker henne genom att pussa henne på munnen, mig genom att ta mitt armbandsur från sängbordet och slå det i ansiktet på mig.

Och när han och hans mamma dansar. Herregud. De kan lysa upp ett släckt rum när de gör det.

Hans morfar är hans bästa vän. I förra veckan blev han så glad när han kom hem till oss att han kröp rakt in i en vägg. Och han har precis lärt sig gå, han är väldigt stolt över sig själv för det. I augusti börjar han på förskolan. När han ser en hund pekar han överlyckligt och vrålar ”TITTA!!!”.

Och när han skrattar. Herregud. Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det.

Han satt och sov i sin bilstol på passagerarsidan när du körde om oss idag, med det där tyglejonet i famnen. Om jag inte hade bromsat när du gick över i bussfilen och sedan skar tillbaka in i min fil så är det genom hans dörr fronten på din bil hade kraschat. Jag vet inget om dig. Jag vet inte om du sett de där videoklippen på nätet om vad en bil i 100 kilometer i timmen kan göra med en människokropp av kött och blod. Och jag vet inte om du någonsin haft en ettåring sovandes på din mage, lyssnat på hans andetag, och insett hur ofattbart ömtålig den där lilla kroppen är. Jag vet inte om du älskat någonting så mycket någon gång i ditt liv att det känns som om du ska få en hjärtattack.

Men förlåt, jag kommer ifrån ämnet här.

Så hur som helst: Jag ville bara säga att jag hoppas att det där som du hade så bråttom till var väldigt viktigt.

Och att du hann dit i tid.

gamlingen skrev:

hinner man inte stanna när nån bromsar framför,så ligger man för nära.

Nocturnal skrev:

gamlingen skrev:

hinner man inte stanna när nån bromsar framför,så ligger man för nära.

Självklart är det så. Men hur gör man om denna någon kör om och sedan bromsar när de precis svängt in i rätt fil? Ska man bromsa in när någon kör om?

Lurken_85 skrev:

Personligt meddelande

Till den ganska stressade blonda kvinna i grön Volkswagen Golf, årsmodell 2004, som låg efter mig på Skälbyvägen mellan Hässelby och Barkarby och vidare mot Kista norr om Stockholm strax innan klockan 12 idag.

Jag förstår att du fann det här med att jag höll hastighetsgränsen på alla 30- och 50-sträckor oerhört provocerande. Du gjorde det ganska klart genom att köra uppskattningsvis 15 centimeter bakom min bil i närmare fyra kilometer, försöka köra om mig vid ett rödljus (innan du i sista sekund upptäckte den där Volvon och insåg att vi inte körde på en enkelriktad väg), för att sedan slutligen argt accelerera in till höger om mig när vi nådde en 70-väg och köra om mig på insidan. I drygt 100 kilometer i timmen. I bussfil.

Jag ska inte ta upp din tid i onödan, jag förstår att den är väldigt värdefull för dig. Så jag vill bara i all hast passa på att berätta för dig att för ett drygt år sedan blev jag pappa till en liten pojke. Han heter Nicholas. Han har stora bruna ögon och sin mammas ögonfransar. Han älskar bröd men är inte så förtjust i smultron. Han gömmer fjärrkontroller och tyglejon i facket under sätet på sin leksaksbil, och fnittrar så han kiknar när jag hittar dem. Det låter sådär som man tänker sig att champagnebubblor hade låtit om de fnittrat.

Jag vet ingen annan i hela världen som någonsin fått hans farfar att gråta offentligt. Eller garva så högt.

Han blir uttråkad när han inte får vara bland mycket människor, och älskar att stå i centrum. Jag antar att han har fått det förstnämnda från sin mamma, och det sistnämnda från mig. Han har hennes försiktigt mejslade kindben, och mina stora fötter. Han har fyra stora tänder i överkäken, och inte en enda i underkäken. När han blir ledsen trillar det tårar stora som pingisbollar nerför de där små kinderna. När han är sjuk vägrar han sova någon annanstans än i vår säng, med sitt huvud på sin mammas nyckelben och sina fötter i mitt ansikte. Han väcker henne genom att pussa henne på munnen, mig genom att ta mitt armbandsur från sängbordet och slå det i ansiktet på mig.

Och när han och hans mamma dansar. Herregud. De kan lysa upp ett släckt rum när de gör det.

Hans morfar är hans bästa vän. I förra veckan blev han så glad när han kom hem till oss att han kröp rakt in i en vägg. Och han har precis lärt sig gå, han är väldigt stolt över sig själv för det. I augusti börjar han på förskolan. När han ser en hund pekar han överlyckligt och vrålar ”TITTA!!!”.

Och när han skrattar. Herregud. Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det.

Han satt och sov i sin bilstol på passagerarsidan när du körde om oss idag, med det där tyglejonet i famnen. Om jag inte hade bromsat när du gick över i bussfilen och sedan skar tillbaka in i min fil så är det genom hans dörr fronten på din bil hade kraschat. Jag vet inget om dig. Jag vet inte om du sett de där videoklippen på nätet om vad en bil i 100 kilometer i timmen kan göra med en människokropp av kött och blod. Och jag vet inte om du någonsin haft en ettåring sovandes på din mage, lyssnat på hans andetag, och insett hur ofattbart ömtålig den där lilla kroppen är. Jag vet inte om du älskat någonting så mycket någon gång i ditt liv att det känns som om du ska få en hjärtattack.

Men förlåt, jag kommer ifrån ämnet här.

Så hur som helst: Jag ville bara säga att jag hoppas att det där som du hade så bråttom till var väldigt viktigt.

Och att du hann dit i tid.

Mkt bra skrivet! Din berättelse är vardag i dagens Sverige! Kör tradare i Sthlm o får dagligen tvärnita för att folk "inte ser os.." helt enkelt o bara kastar sig in. I torsdags upplevde jag en sak som hade kunnat sluta med att jag hade slutat köra lastbil. Jag blev RASANDE (!!!!!) på pappan, en snubbe i 40års åldern. jag bokstavligen svor åt honom! Hade kunnat slutat med att hans dotter (i kanske 5års åldern) fått min front rakt i sig. "men du kunde väl saktat ner när du såg mig på långt håll" :S , "din jävla idiot, vägen är 70, du har stoppplikt!!!" Jag fick tvärnita!! HÅRT!!

Som sagt, sånt är tyvärr vardag i Sverige idag! O det blir inte bättre! Polisen är ju upptagna med annat skit..

Btw, jag hade definitivt slutat köra lastbil om ngt hade hänt den lilla flickan. Man skulle ju haft ett sånt jävla samvete efteråt

Glad att du/ni klarade er!
Lycka till i sommartrafiken!

Mvh.

Gathor skrev:

Nocturnal skrev:

gamlingen skrev:

hinner man inte stanna när nån bromsar framför,så ligger man för nära.

Självklart är det så. Men hur gör man om denna någon kör om och sedan bromsar när de precis svängt in i rätt fil? Ska man bromsa in när någon kör om?

Man ska underlätta omkörningar, så släpp på gasen och ha ok marginal till bilen som just körde om dig.

Marticus skrev:

Gathor skrev:

Nocturnal skrev:

Självklart är det så. Men hur gör man om denna någon kör om och sedan bromsar när de precis svängt in i rätt fil? Ska man bromsa in när någon kör om?

Man ska underlätta omkörningar, så släpp på gasen och ha ok marginal till bilen som just körde om dig.

Jag har fått lära mig att man inte ska underlätta alls i form av decelleration, för ångrar sig han/hon som kör om och du saktar in så försvårar du dennes chanser att komma tillbaka i rätt fil.

Gathor skrev:

Marticus skrev:

Gathor skrev:

Man ska underlätta omkörningar, så släpp på gasen och ha ok marginal till bilen som just körde om dig.

Jag har fått lära mig att man inte ska underlätta alls i form av decelleration, för ångrar sig han/hon som kör om och du saktar in så försvårar du dennes chanser att komma tillbaka i rätt fil.

Pratade om 2-1 väg när det ligger bilar framför den dom körde om. Att han la sig mellan 2 bilar.

Men när de ligger straxbakom/gemsides så ska man hålla hastigheten. Ifall du ser att det kommer en blindkurva längre fram, eller får mötande och han ligger strax framför dig, så släpper man lite på gasen så han kommer lättare förbi, men man ska aldrig bromsa, för ifall den andra väljer och bromsa och du bromsar samtidigt så kommer ni ju ligga gemsides och ökar risken för krock. Max ändra hastigheten med ca 5km/t.

Lurken_85 skrev:

Personligt meddelande

Till den ganska stressade blonda kvinna i grön Volkswagen Golf, årsmodell 2004, som låg efter mig på Skälbyvägen mellan Hässelby och Barkarby och vidare mot Kista norr om Stockholm strax innan klockan 12 idag.

Jag förstår att du fann det här med att jag höll hastighetsgränsen på alla 30- och 50-sträckor oerhört provocerande. Du gjorde det ganska klart genom att köra uppskattningsvis 15 centimeter bakom min bil i närmare fyra kilometer, försöka köra om mig vid ett rödljus (innan du i sista sekund upptäckte den där Volvon och insåg att vi inte körde på en enkelriktad väg), för att sedan slutligen argt accelerera in till höger om mig när vi nådde en 70-väg och köra om mig på insidan. I drygt 100 kilometer i timmen. I bussfil.

Jag ska inte ta upp din tid i onödan, jag förstår att den är väldigt värdefull för dig. Så jag vill bara i all hast passa på att berätta för dig att för ett drygt år sedan blev jag pappa till en liten pojke. Han heter Nicholas. Han har stora bruna ögon och sin mammas ögonfransar. Han älskar bröd men är inte så förtjust i smultron. Han gömmer fjärrkontroller och tyglejon i facket under sätet på sin leksaksbil, och fnittrar så han kiknar när jag hittar dem. Det låter sådär som man tänker sig att champagnebubblor hade låtit om de fnittrat.

Jag vet ingen annan i hela världen som någonsin fått hans farfar att gråta offentligt. Eller garva så högt.

Han blir uttråkad när han inte får vara bland mycket människor, och älskar att stå i centrum. Jag antar att han har fått det förstnämnda från sin mamma, och det sistnämnda från mig. Han har hennes försiktigt mejslade kindben, och mina stora fötter. Han har fyra stora tänder i överkäken, och inte en enda i underkäken. När han blir ledsen trillar det tårar stora som pingisbollar nerför de där små kinderna. När han är sjuk vägrar han sova någon annanstans än i vår säng, med sitt huvud på sin mammas nyckelben och sina fötter i mitt ansikte. Han väcker henne genom att pussa henne på munnen, mig genom att ta mitt armbandsur från sängbordet och slå det i ansiktet på mig.

Och när han och hans mamma dansar. Herregud. De kan lysa upp ett släckt rum när de gör det.

Hans morfar är hans bästa vän. I förra veckan blev han så glad när han kom hem till oss att han kröp rakt in i en vägg. Och han har precis lärt sig gå, han är väldigt stolt över sig själv för det. I augusti börjar han på förskolan. När han ser en hund pekar han överlyckligt och vrålar ”TITTA!!!”.

Och när han skrattar. Herregud. Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det.

Han satt och sov i sin bilstol på passagerarsidan när du körde om oss idag, med det där tyglejonet i famnen. Om jag inte hade bromsat när du gick över i bussfilen och sedan skar tillbaka in i min fil så är det genom hans dörr fronten på din bil hade kraschat. Jag vet inget om dig. Jag vet inte om du sett de där videoklippen på nätet om vad en bil i 100 kilometer i timmen kan göra med en människokropp av kött och blod. Och jag vet inte om du någonsin haft en ettåring sovandes på din mage, lyssnat på hans andetag, och insett hur ofattbart ömtålig den där lilla kroppen är. Jag vet inte om du älskat någonting så mycket någon gång i ditt liv att det känns som om du ska få en hjärtattack.

Men förlåt, jag kommer ifrån ämnet här.

Så hur som helst: Jag ville bara säga att jag hoppas att det där som du hade så bråttom till var väldigt viktigt.

Och att du hann dit i tid.

Där är texten från länken och klockrent skrivet är det.

IROC skrev:

Lurken_85 skrev:

Personligt meddelande

Till den ganska stressade blonda kvinna i grön Volkswagen Golf, årsmodell 2004, som låg efter mig på Skälbyvägen mellan Hässelby och Barkarby och vidare mot Kista norr om Stockholm strax innan klockan 12 idag.

Jag förstår att du fann det här med att jag höll hastighetsgränsen på alla 30- och 50-sträckor oerhört provocerande. Du gjorde det ganska klart genom att köra uppskattningsvis 15 centimeter bakom min bil i närmare fyra kilometer, försöka köra om mig vid ett rödljus (innan du i sista sekund upptäckte den där Volvon och insåg att vi inte körde på en enkelriktad väg), för att sedan slutligen argt accelerera in till höger om mig när vi nådde en 70-väg och köra om mig på insidan. I drygt 100 kilometer i timmen. I bussfil.

Jag ska inte ta upp din tid i onödan, jag förstår att den är väldigt värdefull för dig. Så jag vill bara i all hast passa på att berätta för dig att för ett drygt år sedan blev jag pappa till en liten pojke. Han heter Nicholas. Han har stora bruna ögon och sin mammas ögonfransar. Han älskar bröd men är inte så förtjust i smultron. Han gömmer fjärrkontroller och tyglejon i facket under sätet på sin leksaksbil, och fnittrar så han kiknar när jag hittar dem. Det låter sådär som man tänker sig att champagnebubblor hade låtit om de fnittrat.

Jag vet ingen annan i hela världen som någonsin fått hans farfar att gråta offentligt. Eller garva så högt.

Han blir uttråkad när han inte får vara bland mycket människor, och älskar att stå i centrum. Jag antar att han har fått det förstnämnda från sin mamma, och det sistnämnda från mig. Han har hennes försiktigt mejslade kindben, och mina stora fötter. Han har fyra stora tänder i överkäken, och inte en enda i underkäken. När han blir ledsen trillar det tårar stora som pingisbollar nerför de där små kinderna. När han är sjuk vägrar han sova någon annanstans än i vår säng, med sitt huvud på sin mammas nyckelben och sina fötter i mitt ansikte. Han väcker henne genom att pussa henne på munnen, mig genom att ta mitt armbandsur från sängbordet och slå det i ansiktet på mig.

Och när han och hans mamma dansar. Herregud. De kan lysa upp ett släckt rum när de gör det.

Hans morfar är hans bästa vän. I förra veckan blev han så glad när han kom hem till oss att han kröp rakt in i en vägg. Och han har precis lärt sig gå, han är väldigt stolt över sig själv för det. I augusti börjar han på förskolan. När han ser en hund pekar han överlyckligt och vrålar ”TITTA!!!”.

Och när han skrattar. Herregud. Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det.

Han satt och sov i sin bilstol på passagerarsidan när du körde om oss idag, med det där tyglejonet i famnen. Om jag inte hade bromsat när du gick över i bussfilen och sedan skar tillbaka in i min fil så är det genom hans dörr fronten på din bil hade kraschat. Jag vet inget om dig. Jag vet inte om du sett de där videoklippen på nätet om vad en bil i 100 kilometer i timmen kan göra med en människokropp av kött och blod. Och jag vet inte om du någonsin haft en ettåring sovandes på din mage, lyssnat på hans andetag, och insett hur ofattbart ömtålig den där lilla kroppen är. Jag vet inte om du älskat någonting så mycket någon gång i ditt liv att det känns som om du ska få en hjärtattack.

Men förlåt, jag kommer ifrån ämnet här.

Så hur som helst: Jag ville bara säga att jag hoppas att det där som du hade så bråttom till var väldigt viktigt.

Och att du hann dit i tid.

Där är texten från länken och klockrent skrivet är det.

Precis så blev jag påkörd dock utan barn i bilen.

Killen som körde på mig hade haft körkortet i 2månader och snäll som man är bryr jag mig inte om att ringa efter polisen, då han troligt blivit av med kortet.

En tid senare ska jag köra in i en större rondell och märker att trafiken in i rondellen står still och det ryker lite lätt. Ser då att det är samma kille som ligger på ställ varv efter varv i rondellen och bryr sig inte om sina med trafikanter.
Då jag har killen hemadress sedan skadan kör jag hem till hans far och tar ett snack med honom.

Nu nästan 2år senare ligger samma kille och gör 11or inne i bostadsområden.

Fan vad jag retar mig att jag inte ringde polisen.

Turbomotor skrev:

IROC skrev:

Lurken_85 skrev:

Där är texten från länken och klockrent skrivet är det.

Precis så blev jag påkörd dock utan barn i bilen.

Killen som körde på mig hade haft körkortet i 2månader och snäll som man är bryr jag mig inte om att ringa efter polisen, då han troligt blivit av med kortet.

En tid senare ska jag köra in i en större rondell och märker att trafiken in i rondellen står still och det ryker lite lätt. Ser då att det är samma kille som ligger på ställ varv efter varv i rondellen och bryr sig inte om sina med trafikanter.
Då jag har killen hemadress sedan skadan kör jag hem till hans far och tar ett snack med honom.

Nu nästan 2år senare ligger samma kille och gör 11or inne i bostadsområden.

Fan vad jag retar mig att jag inte ringde polisen.

hahahahahahaha låter faktist kul men ja förstår dig.. man ångrar sig ofta i efterhand men de finns inget att göra och troligt vis så kunde hans pappa inte göra så mkt mer en att prata med sonen.. vad skulle mina föräldrar kunna göra om ja gjorde så?

twin_cam skrev:

Det är det man har prövotiden till. För att se om den som har fått kort klarar av att vistas i trafiken.

gamlingen skrev:

twin_cam skrev:

Det är det man har prövotiden till. För att se om den som har fått kort klarar av att vistas i trafiken.

och ändå finns det idioter kvar på vägarna

twin_cam skrev:

gamlingen skrev:

twin_cam skrev:

Det är det man har prövotiden till. För att se om den som har fått kort klarar av att vistas i trafiken.

och ändå finns det idioter kvar på vägarna

Ja, dom hinner nog inte få tag i alla. Därför borde den höjas till 5 år som det varit tal om så länge.