För ungefär ett år sedan köpte jag en Mazda 3 för 90 000 kr. Inget lyxigt, inget extremt. Bara en bil som skulle ta mig från A till B. Första månaderna var lugna. Jag tänkte att jag gjort ett vettigt köp.

Sex månader senare rasade allt.

Plötsligt dör turbon. Inget förvarningstecken. Bara kaputt. Samtidigt visar det sig att oljan i princip är borta. Jag bogserar bilen till verkstad. Domen kommer snabbt. Turbon har bränt olja eftersom den är trasig. Bonus. Den har dessutom bytts tidigare av någon som uppenbarligen inte visste vad de höll på med.

Valet känns inte som ett val. Antingen skrot eller reparera. Jag betalar 30 000 kr för en ny turbo och intalar mig själv att nu är det värsta över.

Två månader senare tänds nästa lampa.

Varje gång jag gasar lite hårdare dyker ett elfel upp. Några dagar efter det lyser den röda oljelampan. Lågt oljetryck. Jag stannar, drar upp stickan och stirrar. Nästan tomt. Igen.

Jag fyller på olja och åker tillbaka till samma verkstad. Mekanikern tittar på bilen, skakar på huvudet och säger rakt ut. Det är nog motorn. Lägg inte en krona till. Sälj den.

Jag vill inte sälja en bil till någon ovetande. Samtidigt tänker jag att om det finns olja i motorn så borde den åtminstone gå. Så jag kör vidare.

Några dagar senare händer det igen.

Röd oljelampa. Panik. Jag stannar direkt. Den här gången finns det olja i. Alltså är oljetrycket lågt oavsett. Med eller utan olja verkar spela mindre roll.

Nu står jag här.

90 000 kr för bilen.
30 000 kr för turbon.
Ytterligare pengar på småreparationer som jag knappt vill räkna ihop.

Totalt runt 120 000 kr ner i en bil som ingen vill ta i med tång.

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra längre. Reparera känns som att kasta pengar i eld. Sälja känns som att lura någon. Skrota bilen känns som att erkänna totalt nederlag.

Vad fan gör man i det här läget?