Ja tänk om jag hade fått vara frisk...
Men nu är jag inte det och mitt liv tycks vara ämnat för en balansgång på slak lina! Tur då att jag har den där järnviljan, annars hade jag inte överlevt.

Tack, jag ska göra mitt bästa för att ta vara på sommaren, försöker fylla på själen i den mån jag orkar och låter mycket annat falla.
Två år utan omhändertagande av bilen har dock satt sina spår, och det har skurit i hjärtat att se lilla bilen förfalla.
Lägger upp några bilder tagna för ett par veckor sedan, så får ni se varför det blivit akut med åtgärder. Så här blir det alltså med en tolv år gammal bil som rullar året om när man inte orkar hålla efter den på ett par år:
En av de bilder Jimmy fick via mail för att kunna planera arbetet. Vid bakdörren. Kan ev ha att göra med en bekants avåkning under sommaren utan kjolar. Den här listen slets loss och återlimmades.
På den tröskel som Volvo bytte på rostskyddsgarantin för sex år sedan. Kan iofs bero på avåkningen nämnd ovan.
Kanten mot kofångaren, bakom bakskärmen. Här har jag bättrat flera gånger efter att Volvo lackade om för sex år sedan.
Ännu en skada på den tröskel Volvo bytte och lackerade för sex år sedan.
Ibland hjälper det inte att jag försöker ha alla marginaler på min sida. Den här bucklan var vi två om att orsaka. En parkeringsskada, tillsammans med en röd Ford Focus. Uff.
Någon har knaprat på bagageluckan. Två år utan lackvård sätter verkligen spår!
Ännu en bild av vad som hänt med bilen under ett par år utan lackvård. Självporträtt blev det på köpet. Bagageluckan.Som ni förstår behöver bilen omsorg! Eftersom jag har assistans för att sköta min egen hygien och matlagning finns inga möjligheter för mig att sätta bilen i ordning utan hjälp, och tar jag inte hand om bilen NU har jag snart ingen bil kvar!
Jimmy sa redan i höstas när parkeringsskadan uppstod att jag kunde komma upp till honom med den, men jag har legat helt hembunden hela vintern och inte haft en möjlighet att ta mig iväg.
Nu har jag i alla fall kommit så pass på fötter att jag kommer ut ett par gånger i veckan, om jag får hjälp med matlagning, hygien och städning, annars går det inte. Och jag blir såklart liggande efteråt när jag varit ute på något. Men själen behöver sitt så jag prioriterar påfyllning av den framför dusch, tvätt och annat.
Så.... en veckas planering, följebil, backup, matlådor, toarulle, inplanerad tid för återhämtning och så vidare - och en STOR portion envishet på det, så lyckades vi ta upp bilen till Karlskoga på nationaldagen!

För övrigt en fantastiskt fin dag att åka upp utmed Vänern, vidare utmed Skagern och förbi Åtorp med sin fina femvalvs stenbro, genom Degerfors och upp till Karlskoga! Växlande molnighet, full försommarblomning, flaggor på var och varannan gård... det kändes nästan som att åka i en reklamfilm för Sverige!

Blev några timmar hos Jimmy för fika och vila innan vi rullade hemåt i Passat dieseln. Kan för övrigt nämna att jag körde upp Volvon på 0,7 liter per mil, blankt, och Passaten gjorde sina knappa 30 mil med ett snitt på 0,41. Det kan man knappast klaga på.

Tills vidare kör jag en etanolkonverterad Volvo 945 när/om jag är körbar alls, och särbon har Passaten till jobbet.
