Jag har börjat fundera på en sak.

Om ni hade samma budget och valet stod mellan en helt ny bil med enklare utrustning eller en 3 år gammal bil med bättre utrustning, större motor och kanske betydligt mer bil för pengarna?

Vad hade ni valt?

Jag kan förstå båda sidor.

En ny bil ger ju tryggheten med garanti och man vet exakt vad man får.

Men samtidigt känns det ibland lite galet att betala fullt nybilspris när någon annan redan har tagit den största värdeminskningen.

För mig hade jag nog varit mest nervös för saker som:

servicehistorik
tidigare olyckor
hur bilen faktiskt har körts
batteriets skick på en elbil
dolda fel
hur mycket som återstår av garantin

Men jag kanske är alldeles för försiktig?

Hur gamla får era bilar vara innan ni börjar känna "nej tack, den där är för gammal"?

Och vad är det ENDA ni absolut måste kontrollera innan ni köper en begagnad bil?

Svårt att prata generellt när det gäller bilar. Det beror på vilket märke, modell och en mängd andra omständigheter. Exempelvis en RAV4 kanske är bättre att köpa helt ny, för värdet är enormt starkt och bilar som är 5 år gamla kostar fortfarande över 300 000kr. Toyota har dessutom 10 års garanti så man kan sitta lugnt i båten i många år om man köper en helt ny.

En Tesla eller Polestar hade jag alla dagar i veckan köpt begagnad (förutsatt att bilen köps kontant) då värdetappet är väldigt stort på 3-5 år gamla elbilar. Vill man ha en helt ny får man i stället jämföra leasingavtal och väga för- och nackdelar.
Man får ju granska bilen, veta lite vad man ska leta efter när man provkör. Sen är det mer gambling än någonsin att köpa begagnat idag. Bilar är extremt dyra och vissa håller värdet samtidigt som teknologi i bilar skenar och allt blir mer komplext och allt kan gå sönder när som helst. Men de potentiella felkällorna som du uppger går att kontrollera innan man köper. Dolda fel kan vara svårt att upptäcka såklart men då gäller det att man ställer frågor och om säljaren har ljugit så kan man häva köpet.

jag hade ej köpt nyare än 2019, för mkt skit i dem, för mkt elektronik som både övervakar och pajjar, MIN åsikt som absolut inte behever åtlydas har en vän som vägrar köpa bilar nyare än 80 tal

Helt ny bil. (Tesla Model Y LR DM.)
Lån till 0% ränta.
Investerat fyrahundra kakor i TSLA istället för att oekonomiskt korkat dumpa den cashen i en bil.
Använt vinsten till amorteringen.
Eventuell förlust hade jag väntat ut, samt  köpt Stora Enso för de övriga 100k.

Försiktig, men det är klokt att vara försiktig.
Alla bilar går sönder, vissa gör det betydligt oftare och till högre kostnad än andra.
Köpa en ny Tiguan eller en 3år gammal RAV4, då skulle jag känna mig tryggare med RAV4 sett till pålitlighet och TCO.

Jag har ägt bilar mellan 2-40 år nya, det är helt beroende på biltyp, syftet med innehavet.

Tyvärr, jag har inte en enda fordonsteknisk punkt jag måste kontrollera eftersom olika fabrikat/modeller har olika svagheter samt konstruktioner.
Men något jag undersöker i samtliga begbilar jag köper är om bilen är rökt, då går den alltid fetbort.

Grundtipset är ny bil - gärna hyllvärmare - och gärna sista årsmodellen innan den ersatts med ny modell.

På vissa nya bilar är Malusskatten så ohemult hög att jag blir tveksam om köp.
Å andra sidan mister man kanske 3 års vagnskadeförsäkring och 3 års garanti om man köper begagnad.

På begagnad bil kolla med Transportstyrelsen om några krediter belastar bilen.

Hund- och rökarebilar avstår jag från.

Draganordning vill jag helst montera själv - men finns det redan så kollar jag hur den använts.
Och draget ska vara av typen manuellt infällbar kula.

Europeiska bilar kommer inte i fråga i allmänhet och i synnerhet inte VAG eller Volvo.

Valet står endast mellan Toyota/Lexus, Honda och Suzuki i första hand - i andra hand Mazda, KIA och Hyundai.

Bensinmotor och manuell växellåda är krav.

Ljudanläggning egalt (lyssnar bara på nyheterna), men skivspelare är ingen nackdel.

Karosstyp är SUV (för bl a bur till stor hund).

Annars mellan 3 och 8 år samt upp till 8.000 mil.

Fullstämplad servicebok är en fördel - så att nonstop-garantin finns kvar och går att förlänga.

Aldrig annat än privatköp av förste ägaren, som helst ska ha kört bilen i  Norrlands inland (och vara pensionär).

Aldrig en bil som brukats av småbarnsfamilj i storstad eller strax utanför för kortpendling till och från dagis m m.

Skulle jag av någon för mig okänd anledning spåra ur och med kniven på strupen vara tvingad att välja en batteribil så skulle jag välja TESLA Y.

Jag inväntar med spänning (förlåt) Torsens urspårning, hur han oväntat förnöjd kommer slå volter (förlåt igen) av glädje och fara runt i en Y.

The-GOAT skrev:

Helt ny bil. (Tesla Model Y LR DM.)
Eventuell förlust hade jag väntat ut, samt  köpt Stora Enso för de övriga 100k.

Stora enzo är ju skitkass utdelning på dessa endast ca 3%
bättre att välja Norska olje och gasaktier  med 7-14% utdelning varje år

spillolja skrev:

The-GOAT skrev:

Helt ny bil. (Tesla Model Y LR DM.)
Eventuell förlust hade jag väntat ut, samt  köpt Stora Enso för de övriga 100k.

Stora enzo är ju skitkass utdelning på dessa endast ca 3%
bättre att välja Norska olje och gasaktier  med 7-14% utdelning varje år

Köper jag TSLA för 400 till behöver jag toapappret och försäljningen ökar...

Jag går efter principen att antingen köper man en ny bil med garantier osv. Eller så köper man en bil som är såpass billig att det inte gör ont att skrota den.

För att ta ett exempel, min BMW betalade jag 110k för vill jag minnas att det var för ca 5 år sedan. Något år senare åkte jag på att byta koppling, dubbelmassesvänghjul och något mer dyrt som jag förträngt just för tillfället. Fakturan landade på 55k-ish. Ingen jättekul summa att lägga på en gammal bil med många mil på mätaren. Men man är i praktiken tvungen att göra det för att skrota en bil som är värd 100k fungerande är inte heller något bra alternativ. Hade bilen kostat 20k hade valet varit enklare.

Leasing beror på skulle jag säga, vet man med sig att risken är hög att bilen kommer bli repad, tillknycklad eller dörruppslagad (SAOL nästa) så skulle jag undvikit det.

Jag gillar tanken på att kreditköp och lägga pengarna på börsen istället. Även om jag själv nog är för feg för att våga mig på något sådant.

Off topic, men mina bästa affärer har jag gjort på lastbilssläpvagnskopplingar och containerfrakt, nu senast på Maersk, där lärde jag mig också att aldrig mer lägga någon vikt vid vad analytiker aka proffsgissare har för åsikter

torsen skrev:

Grundtipset är ny bil - gärna hyllvärmare - och gärna sista årsmodellen innan den ersatts med ny modell.

På vissa nya bilar är Malusskatten så ohemult hög att jag blir tveksam om köp.
Å andra sidan mister man kanske 3 års vagnskadeförsäkring och 3 års garanti om man köper begagnad.

På begagnad bil kolla med Transportstyrelsen om några krediter belastar bilen.

Hund- och rökarebilar avstår jag från.

Draganordning vill jag helst montera själv - men finns det redan så kollar jag hur den använts.
Och draget ska vara av typen manuellt infällbar kula.

Europeiska bilar kommer inte i fråga i allmänhet och i synnerhet inte VAG eller Volvo.

Valet står endast mellan Toyota/Lexus, Honda och Suzuki i första hand - i andra hand Mazda, KIA och Hyundai.

Bensinmotor och manuell växellåda är krav.

Ljudanläggning egalt (lyssnar bara på nyheterna), men skivspelare är ingen nackdel.

Karosstyp är SUV (för bl a bur till stor hund).

Annars mellan 3 och 8 år samt upp till 8.000 mil.

Fullstämplad servicebok är en fördel - så att nonstop-garantin finns kvar och går att förlänga.

Aldrig annat än privatköp av förste ägaren, som helst ska ha kört bilen i  Norrlands inland (och vara pensionär).

Aldrig en bil som brukats av småbarnsfamilj i storstad eller strax utanför för kortpendling till och från dagis m m.

Skulle jag av någon för mig okänd anledning spåra ur och med kniven på strupen vara tvingad att välja en batteribil så skulle jag välja TESLA Y.

Intressant att du nämner både dragkroken och att du undviker bilar som har använts av småbarnsfamiljer.

När det gäller dragkroken ? varför föredrar du just en manuellt infällbar kula? Är det främst för att den är smidigare i vardagen, ser bättre ut när den inte används, eller för att du tycker att den är mer pålitlig? Och hur viktigt är det för dig att kunna se hur dragkroken har använts tidigare?

Och en annan sak jag blev nyfiken på: varför undviker du specifikt bilar som har använts av småbarnsfamiljer i storstad, till exempel för korta körningar till och från förskolan? Är det framför allt slitaget på bilen du tänker på, eller finns det andra saker med den typen av användning som du vill undvika?